Drakflickan Del 5 |
När drakflickan vaknade visste hon inte var hon befann sig.
Hon tittade runt omkring
men det var för mörkt för att kunna se någonting.
Men hon kände i alla fall att de hårda repen inte
fanns runt hennes midja, armar och ben längre.
Hon kunde lättat sträcka ut sina Drakvingar.
En gång provade hon att flyga rakt upp,
men då hade hon slagit i huvudet i ett kallt stentak.
Hon hade gått med handen dragen mot vägen
och kom fram till att det också var av sten.
Golvet var, som Drakflickan gissade, av fuktig jord.
Det ända hon minndes var att hon hade gråtit på en
enorm Kentaur's rygg som hade tagit henne med sig...
Och nu låg hon i detta mörka rum.
Det värkade inte finnas någon dörr till rummet,
och inte heller något fönster..
Drakflickan började känna sig illa till mods efter
några timmar utan mat eller vatten,
och vistelsen i detta underliga rum som var så mörkt,
gjorde det inte bättre.
Till sist kände hon gråten som en stor sten i halsen,
detta kunde inte vara bra, tänkte hon,
jag är fast i ett rum som jag varken ser en dörr eller
et fönster i och det är mörkt!
Hon trevade sig fram och satte sig i ett av hörnen,
och Drakvingarna svepte hon om sig..
Hon grät tyst i sina stora
Vingar som blev som en sköld över hennes lilla kropp,
och till sist somnade hon igen..
Timmar senare vaknade Drakflickan i samma rum,
men nu var det däremot väldigt upplyst!
Hon fick gnugga sig några gånger i ögonen
så att dem fick vänja sig med ljuset som
lös starkt uppifrån.
Drakflickan tittade förvånat upp och fick se..
..himmlen! Hon blev så glad att hon genast
tog sats och flög uppåt.
Med armarna utsträckta susade hon i väg mot "himmlen".
Men just när hon skulle nå målet slog hon i
sina händer så hårt.. i stentaket!
Hon kände hur det brände bakom ögonlocken
och den brutala smärtan i sina händer
(ni kan ju tänka er själva, ta ordentligt med fart
och åka rakt in i ett stentak utan att vara redo :P)
som förmodligen var brutna vid handleden.
Hon singlade ner som en snöflinga och landade på jordgolvet.
Hon lät tårarna komma samt ilskan, över hur dum hon
hade varit som inte åkte upp försiktigt och checkade av
om det värkligen var en riktig utväg.
Då hörde hon hur någon där uppifrån "himmlen" som pratade.
Men hon orkade inte lyssna eller koncentrera sig
på grund av den ohyggliga smärtan.
Men hon behövde inte oroa sig för hon blev upplyft
strax efter hon hade hört rösten.
Hon gjorde ingenting, blev liksom upplyft av ett moln ..
Upp mot "himmlen" igen och nu åkte hon faktist igenom den,
men vad som händer där..
Fortsättning Följer!
|
| Kommentarer | | tavasa - 10 apr 06 - 06:26 | | skynda kynda skynda daj medfortsättningen!!! snälla!!! |
|
|
|
