Sluta aldrig hoppas sluta aldrig tro, under kan faktiskt ske.
08.00 blinkar mobilen när sömnen tagit slut i min kropp, små ljusglimtar tränger sig in genom de fördragna fönstren jag hör fåglarna kvittra mig god morgon. Jag tittar upp i det vita taket och Ronaldos ögon möter mina, förr var han min stora idol men nu vill jag bara spy när jag ser hans falska leende spy över hans och alla andra lycka eller vill jag verkligen det? Vill jag verkligen att andra ska få möta det svarta monstret som plågar min kropp och själ, snart tänker jag snart ska jag slippa lida.
Jag vänder mig och i sängen och mina ögon möter Toves sovande gestalt. Hennes blonda hår som passar så bra i mina händer de där perfekta små rosa läpparna och den perfekta näsan om hon bara varit vaken så hade jag kunnat titta in i de fantastiska gröna ögon och den där hyn där de 2 veckorna på Kreta med familjen fortfarande sitter kvar, hon var som ett välskapt mästerverk. Allt utom den där bullen som inte passa in på den minimala kroppen, bullen mitt vårt barn som växte inne i mästerverket. Vi visste att vi egentligen var för unga. Vi hade ju bara gått ut första året på gymnasiet än. Men Tove vill så mycket hon vill ha vårt barn. Vårt eget skapade barn vars föräldrar älskar varandra över allt. Själv var jag givetvis glad, jag menar de var ju mitt och den vackraste flickan i världens barn men lyckan över det kunde inte ta bort det svarta monstret av misslyckande som höll på att sluka min kropp.
Jag smög sakta ut ur rummet och gick in i köket där mamma och pappa satt på sina vanliga platser runt det tysta frukostbordet. Allt som hördes var prassel av dagens tidning och vattenkokarens surr. Tystnade hade inte alltid plågat vår familj, men ända sen den där dagen då mitt liv föll ihop så verkar mammas och pappa gemensamma liv också göra de. Om någon gång tystnaden bröts var de bara för att av alla dessa skrik, gråt och hot om skilsmässa. De var som om att de inte kunde hitta det mittemellan tystnaden och bråken de kunde inte hitta det som en gång var ett kärleksfullt band.
Jag tog fram en bricka bredde mina 4 skinkmackor med ost och hällde upp två glas juice och en skål med de nyplockade hallonen. Sen smög jag tyst in till Tove, hon var redan vaken när jag kom in men låg där invirad i det varma täcket. Hon såg så liten ut trotts det stora som pågick inne i hennes kropp.
- Go morgon sa hon med den där nyvakna rösten som jag älskade.
- Go morgon sa jag med den där rösten jag bara använde mot henne.
Vi satt i min säng och åt den sista frukosten tillsammans. Hon var så lyckligt ovetande och jag spela med för att göra den sista dagen till ett bra minne. Jag ville att hon skulle minnas mig som den jag var före allting hände. Jag ville avsluta det vackraste förhållandet i mitt liv med en dag i glädjens tecken inte med en i sorgens och depressionens tecken. Men inom mig innanför det yttre leende växte monstret i rekord fart. Det var på pricken ett år sedan den dagen då allting hände. Jag var på väg till en fotbollsmatch, jag lagets framtida stjärna som var hoppet för vår lilla stad. Jag körde där på min nya moped och plötsligt sa de bara boom och jag låg där på vägen mörbultad skadad och jag tackar Gud än i dag för att jag inte hade Tove med mig på moppen denna dag. Några dagar efter kom meddelandet från mannen i vit rock du kommer att kunna gå igen men att springa runt med de andra på fotbollsplanen och bli stjärna för de behövs under som inte finns i denne värld. Då slogs allt itu, mina drömmar, min pappas, min tränares mitt lags, min stads. Ja allas drömmar om att jag en dag skulle sätta vår stad på kartan med min fantastiska bollkontroll. De var den dagen monstret började sin vandring genom kroppen började i mina skadade ben och växte sig uppåt för att sluka mer och mer för varje dag.
Den sista dagen i mitt liv spendera jag i mitt rum med Tove i mina armar jag lät alla mina kärleksfulla känslor nå hennes öron. Men när kvällen kom var det dags, så jag tog hennes hand och bad henne följa mig ut i sommarkvällen. Jag tog henne till stupet där man kunde se hela staden se alla hustaken se den gröna fotbollsplanen alla lampor samtidigt som fåglarna sjöng sin godnatt visa och ungdomarnas glada skratt fyllde hela staden. Det var sommar nu, det kände man i den varma luften och i den ljuva vinden som smekte våra kinder, vi stod där och titta ut på allt, jag höll hennes hand som jag aldrig gjort förut och jag njöt av denna sista stund.
- Tove min lilla ängel kan du lova mig en sak sa jag och bröt fåglarnas sång.
- Klart jag kan Jonathan min hjälte men vad? Sa hon med förväntan i rösten.
- Att även om jag lämnar jorden ska du fortsätta för lillens skull och varje dag berätta för honom om sin fotbollsspelande pappa som älskade sitt barn och mamman mer än allt på denna jord sa jag med gråten i halsen.
- Jo de kan jag lova Jonathan men du skulle väl aldrig lämna mig, varför säger du så? sa hon nu med oro i rösten.
- Jag klarar inte mer, jag tänker hoppa sa jag och den där rösten som jag bara hade mot henne var nu kall.
- Nej du får inte Jonathan! Du får inte lämna mig sluta att säga så
- Jag klara inte mer Tove! Mer orkar jag inte förklara just nu det ligger ett brev hemma under min säng där jag förklarar allt och glöm aldrig att jag älskade dig över allt.
- Skärp dig nu Jonathan, vi ska ju ha barn jag behöver ju dig jag älskar ju dig.
- Hejdå sa jag och slet mig loss från hennes hårda tag om mig
- Men hur har du tänkt att jag ska klara mig då sa hon med en röst som aldrig förr nuddat mina öron full av ängslan oro blandat med ilska.
- Det löser sig Tove var stark de löser sig var mina sista ord innan jag tog klivet ut.
En ängel vakar över sommarstaden
En ängel med gyllene vingar och gyllene fotbollsskor
Han ska göra det han en gång lovat sin älskade
Att alltid skydda henne från
De hemska sakerna i våran värld.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.8) |
Ledsen91 - 15 apr 06 - 05:07- Betyg:  |
Gud.. Jag gråter ju! Jag kunde se hela noellen utspela
sig framför mina ögon.. så himla bra skrivet!!
Är denna baserad på verkliget?
Den va iaf såå himla bra och man tog allt till sig.. |
Wahla - 10 mar 06 - 06:14- Betyg:  |
| fint. |
| fashionchick - 10 mar 06 - 05:41- Betyg: |
| Livet e orättvist.. bra.. du fick mej att gråta.. |
| Cilises - 8 mar 06 - 06:03 |
| Riktigt riktigt jätte bra! |
| Belsebub - 8 mar 06 - 04:05- Betyg: |
| *snyfft* Så sorlig och så bra *snyfft* |
| vattendroppe - 8 mar 06 - 00:55 |
kännde hur det började bränna bakom ögonen, himla bra och
fint skrivet!hemskt att han lämna henne i dena period hon
någ behövde honom som mäst :)är den baserad på värklighet?
ha de bra! |
| 7mary7 - 8 mar 06 - 00:52- Betyg: |
wow .. skit bra asså..
ja ryser i hela kroppen.. fortsätt så
//mary |
