Bland livselexir och aska |
Vad gör väl ondare,
än att vakna i din famn?
Att stilla sluta ögonen,
och viska ditt namn?
Vad vållar väl mer smärta,
Än att vila vid ditt bröst?
Att förnöjsamt somna in,
till melodin av din röst.
O förbannade ljusstoft,
fastän världen tycks så blek.
Ack det gör ont att inte orka,
det gör så ont att vara vek.
Sekunder blir till timmar,
och dagar blir till år.
I daggvått gräs och fuktig mylla,
gryning sätter sina spår.
Sekunder blir till timmar,
och dagar, de blir till år.
Förväntan blir minnen,
och lycka blir till tår.
Sekunder blir till timmar,
och smärtan blir din vän,
men bakom varje glödhet kyss,
smärtar det nog änn.
Släpp mig fri,
håll mig hårt.
I din famn,
är det svårt.
Skänk mig flammor,
giv mig aska.
Fyll så livets elexir,
vid din flaska.
Skänk mig is,
giv mig tö.
Lär mig leva,
så jag kan dö.
Käre, timmar blir till dagar,
och dagar blir till år.
Nu blir forna tider,
Och imorgon blir igår.
Amina 2oo8
|
|
|
|
