Du ignorerade mig på bussen idag |
Det är varmt här hemma nu
men trots det fryser jag
(kramar mig själv hårt hårt
och stänger ute kylan
men den kommer inifrån och vem kan värma den?)
Klev på bussen
(den eländigt försenade röda bussen)
och du satt där
stirrade envist ut ur fönstret
på den asfalterade fulheten
grävskopor och damm
som om det var mycket viktigare än något annat
mycket viktigare än det jag någonsin var
Kanske var det därför att jag är envis jag med
som jag klampade klumpigt på genom bussen
slungades hit och dit i bussen
Kollade du bak på mig och förstod du att jag gett upp med?
Sedan stirrade jag ut ur fönstret
undrade om grönskan kanske var en budskap
(det blommar trots sorg, det finns hopp)
eller om det bara är så
som att det bara är så att du sitter på samma buss
samma buss som alltid
men så långt ifrån så att vi lika gärna vara
på två olika kontinenter (planeter)
Och kylan nu när jag är hemma?
Klev av bussen och gick förbi ditt fönster
jag kollade upp på dig och du ner på mig
du såg mig jag vet det
men det var inte jag som du kommer ihåg mig
och du är inte som jag kommer ihåg dig
(vi förändras så snabbt, kameleonter i världen)
Det var som om du inte mindes
fast du gjorde det och inte brydde dig om
alla gånger du räddat mig från nära döden
Du kollade bort
Du skapade kylan i mig
som bara du kan värma
men förståelsen av att du inte kan vara här med mig
när du är stor och tuff
är för stor för att hoppas
Så jag kryper in under filtar och lägger mig i mammas knä
Du är liksom alla andra
ger upp om mig när jag äntligen fått hoppet tillbaka
och drar ner mig på gatan för att bara gå ifrån
(jag såg dig på bussen idag
såg du verkligen mig?)
|
|
|
|
