"Deckare" - lås om dej 3. |
Vid lunch tiden ringde Eva polisen. Stefan tyckte förståss att hans fru överdrev enormt, men försökte ändå visa någon sorts medkänsla. Tankarna snurrade inom Eva, vad som helst kunde ju ha hänt. Hon försökte trycka ner de hemska tankarna och istället finna något positivt i det hela, men det var ju omöjligt. Polisen ville ha reda på när hon såg Josefin allra sist, vad dom sagt till varandra och vad som hänt, ja varenda liten detalj. Eva tänkte tillbaka.
Det var kväll, Josefin hade precis tittat klart på barnkanalen och gick till badrummet för att borsta tänderna. Eva bäddade om och kysste sin dotter god natt. Sedan ställde hon in Josefins väckarklocka till sommartid och gick och la sig i sängen tillsammans med Stefan. Därefter hade hon fått öronproppar från Stefan, som tyckte att hon skulle sluta tjata på hans snarkningar. Sedan måste hon ha somnat in i en djup sömn efter den långa dagen.
En utav poliserna sa att det var vanligt att barn rymde hemifrån i Josefins ålder. Men att de flesta kom tillbaka i längtan efter en varm säng mot kvällen. Men av vilken anledning skulle Josefin känna sig så dåligt till mods att hon velat rymma hemifrån. Nej, det här kunde inte Eva hålla med om. Polisen suckade, sa att det enda hon kunde göra än så länge, var att sitta hemma och vänta. Att dom inte kunde göra någon utredning förens deras policy gått igenom. Det innebar att Eva var tvungen att vänta tills de gått cirka 24 timmar i all oro, tills hon kunde få hjälp hos polisen.
Eva lämnade in all information om Josefin och la besviket på luren. Vart fanns hjälpen när den behövdes? Kvällen kom, men inte kom Josefin hem för det. Vart befann hon sig egentligen och vad var meningen med det här. Eva kände hur huvudet började dunka, hon gick mot medicin skåpet och tog fram en Alvedon. Då fick hon syn på hennes dotters astma mediciner. Tanken slog henne direkt, det måste verkligen ha hänt något. Evas tårar började motvilligt att rinna ner för hennes kinder. Att Josefins medicin fanns kvar på plats i medicin skåpet betydde mycket. För det första så skulle Josefin aldrig rymma utan sin medicin, det betydde ju att det hade hänt något, att hon inte frivilligt hade begett sig bort från sitt hem. Det gjorde ont i Eva, när den andra tanken dök upp. Hur hennes dotter må lida utan sin medicin, hur svårt hon skulle få att andas när hon var rädd, och så svag.
|
|
|
|
