En med stjärnorna....EN DEL! |
Den lilla flickan satt och kramade hårt om sin nalle, hon visste att det här kunde bli hennes sista natt.
Han hade kunnat slå ihjäl henne när som helst, men han hade väntat med det. Den lilla flickan visste inte varför, men hon antog att han ville se henne lida mer än vad hon redan gjorde.
Hon hörde tunga steg i hallen, sedan en dörr som försiktigt stängdes, antagligen ville han överraska henne. Han antog väl att hon låg i sin lilla säng och sov.
Skakandes tittade hon ut genom det trasiga fönstret och lät hennes blick färdas över stjärnhimlen.
”Säg mig stjärnor..” Viskade hon ” Kommer jag snart få vara en bland er?”
Stjärnorna blinkade vänligt mot henne, dess vackra strålar sändes mot den lilla ensamma flickan och gav henne åter lite mod, precis som de gjort alla de andra nätterna, alltid hade de varit hos henne. Tänk, snart skulle hon också få vara en stjärna, en bland de underbara.
Den lilla flickan suckade lyckligt och släppte taget om sin nalle, den landade mjukt i golvet, och låg sedan där orörlig.
Dörren öppnades och den lilla flickan lät sin blick fastna på manen. Hans ansikte fick henne att rygga bakåt. Ett elakt leende prydde hans läppar. Snart hade han dragit upp den lilla flickan från golvet och höll henne hårt i armen. Den lilla flickan var modig, lät inte en enda tår rinna längs hennes kind, trots den olidliga smärtan i både armen och hjärtat.
Mannen slog till henne och hon föll ihop på golvet. Vanligtvis brukade hon inte börja blöda efter första slaget, men denna gång rann det en massa blod från hennes spruckna läpp. Skakandes låg hon kvar på golvet, hon visste att mannen inte skulle ge sig med ett slag, utan fortsätta tills flickan låg blodig och orörlig på golvet i sitt rum.
Flickan fick tåla slag efter slag, och mannens elaka skrattande.
Mannen ställde sig nu upp, tittade på den lilla flicka, som låg i en blodpöl. Hennes lilla kropp var vit och hennes vackra ögon tittade skräckslaget omkring i rummet. Mannen blev allt suddigare och suddigare. Snart hade mannen helt försvunnit och flickan var nu ensam kvar.
Ensam med stjärnhimlen.
Den lilla flickan kunde känna hur någon tog tag i hennes kalla kropp och lyfte henne mot himlen. Hon log lyckligt. Nu skulle hon äntligen få bli en med stjärnorna.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Evviis - 25 maj 08 - 12:34- Betyg:  | Vackert och sorgligt.. :')
Du skriver verkligen bra! | | Pennaochsudd - 10 apr 08 - 15:40- Betyg: | Du skriver verkligen toppen. Intalade mig själv att det var
dåligt skrivet p.g.a att jag blev avundsjuk xD Men till slut fick jag erkänna att du verkligen är en författare . Skulle vilja kunna skriva som du,
skulle vilja ha fantasi som du... :) Lycka till i framtiden | | LoveMusic - 10 apr 08 - 14:34- Betyg: | GHAAAAA! jag vet inte vad jag ska skriva! Älskar denna!
"Säg mig stjärnor..” Viskade hon ” Kommer jag snart få vara en bland er?”
Stjärnorna blinkade vänligt mot henne, dess vackra strålar sändes mot den lilla ensamma flickan och gav henne åter lite mod, precis som de gjort alla de andra nätterna, alltid hade de varit hos henne. "
Vet inte hur många gånger jag läste de raderna! Alltså... åhh. Den är JÄTTEBRA skriven <3 | | Niice - 10 apr 08 - 14:32- Betyg: | | Ååh, fint skrivet fast ändå så hemskt... |
|
|
|
