bara ensam... |
Svart e det mesta eller bara jag.
Det så mycket jag kan säga om mig men en spärr säger nej.
Om någon frågar svarar jag att allt e bra med mig.
Ingen ska få veta vad som ligger närmast mitt hjärta, vad som mig smärta.
Vad som för mig att bort från alla minnen långt långt då.
Vad som sviker mig så.
Det finns en gräns då jag på bördan måste lätta,
Sätta mig framför fysisk smärta.
Det jag tror är att ingen ser, att alla bara bort från mig ler.
Att jag är en som lämnats kvar, en av få jag var.
|
|
|
|
