(Detta är en berättelse mig, dockan Beatrice)
Flickan öppnade sakta kartongen,
Då såg jag hennes underbara leende för första gången.
Hon hade blont hår och pigga ögon, blåa som is,
Hon sa: ”Vad vacker du är, du ska heta Beatrice.”
(Flickan kunde inte fatta att man kunde bli så glad över mig)
Hon tog mig genast upp till ett rum,
Det var så vackert, jag blev alldeles stum.
En stor himmelsäng fanns i mitten av rummet och väggarna var blå,
Vid en av väggarna stod ett skrivbord, med ett smyckeskrin på.
(Det fanns inte en enda sak som låg framme)
Vi satt och lekte hela dagen ändan tills det blev kväll,
När middagen var klar skrek hon ”Jag kommer” med högsta decibel.
”Jag går upp till dig sen igen,”
Sa hon men lugnare ton och hela hennes ansikte sken.
(När vi var tillsammans var ingen av oss rädda)
När hon kom upp så tag i min arm,
Hennes hand kändes då varm.
Sedan gick hon till sängen och la mig i sin famn,
Hela tiden vaggade hon mig och viskade hela tiden mitt namn.
(Flickans andetag kittlades mot min ”hud” )
Hennes röst lät så rädd,
Och när hon satt där i sängen var det som hon inte ville bli sedd.
Men jag var bara en liten docka då,
Och varför hon var rädd kunde jag inte komma på.
(Livet är inte rättvis)
Men tillslut fattade jag vad som var fel
Och varför hon var så stel.
Det var när hon fick besök av sin far,
Så förstod jag att hennes rädsla fortfarande var kvar.
(Men varför gör han så? Frågade jag mig själv)
Hennes far tog på henne lite varstans
Och sen det ögonblicket önskade jag att han inte fanns.
För sen dess har jag varje kväll sett på när flickan i handleden skär,
Och sen dess har hon förbannat att hon fortfarande finns här.
(Hon skrek)
Jag ville så gärna hjälpa flickan ut ur rakbladets hand,
Men som docka kan man inte ens lägga på ett förband.
Som jag önskade att jag kunde få liv,
Då kanske jag kunde stoppa flickan från att ta ett sista kliv.
(Jag gjorde allt vad en docka kunde)
Flickan är nu fjorton år,
Men på hennes handled finns säkert över tusen sår.
Så nu sitter jag åter igen här
Och tittar på när min vän i handleden skär.
(Det var hemskt att se)
Denna gång skär hon djupare än förut
Och jag inser att hennes liv snart tar slut.
Flickan faller ihop och viskar till mig ett tyst ”hejdå”
Kan någon förklara för mig varför hennes hjärta den kvällen slutade slå?
(Dockan kunde inte rädda flickans liv men hon gjorde det lättare)
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) |
| wow_93_ - 24 apr 08 - 16:34 |
Omajgaad, du har verkligen så starka känslor i varje dikt
speciellt i den WAW liksom!!
den är så otroligt vacker, fin helt liksom underbar
inga ord som kan beskriva hur bra den egentligen är//Woowi |
Ifos95 - 4 apr 08 - 22:12- Betyg:  |
Jättebra. Det var den verkligen. Jättebra.
Även fast jag typ har dockfobi så tyckte jag den var bra. |
| SoGetLost - 1 apr 08 - 18:52- Betyg: |
| vacker |
| love_you_too - 30 mar 08 - 20:21- Betyg: |
| Otroligt... |
| Stumpi - 30 mar 08 - 11:54- Betyg: |
*tårar i miljoner* otroligt vackert!
ryser,gråter och ja konstigt nog ler eftersom sista meningen
gjorde allt så vackert på något sätt.. älskar det i vilket fall!! |
| RedTears - 30 mar 08 - 11:35 |
Fick rysningar när jag läste den här och den var gudomligt vacker
med en form av mycket sorg och hat inblandad i den.
Och detta gjorde du galant!
/ RedTears |
| LillMandiz - 30 mar 08 - 11:13 |
gud vilken vacker,
sorglig men så underbart vackert |
| billtom - 29 mar 08 - 22:40- Betyg: |
fy fy fy va bra den var.. skit bra skrivet..
blev lite tårögd när ja lästa den *snyft* |
| Min_flicka - 29 mar 08 - 21:43- Betyg: |
sitter och grinar,
så sjukt vacker..
du är absolut bäst här på dikta :) |
