-Om du lämnar mig nu. 3 |
"Jag visste det!” Stönade Alexander. ”Det var för bra för att vara sant. Hur har du tänkt, Malin? Varken du eller jag har råd med en unge. Kan du inte fatta det för i helvete? Du kan inte ha ett barn! Det… det är helt otroligt!”
”Det är inte bara mitt fel!” Skrek jag.
Han kollade på mig med sina vackra ögon som om jag vore sinnessjuk.
”Nej, det är det väl inte. Men jag trodde för fan att du tog dagen efter piller! Och du vet att om det var jag som var med barn, så hade jag tagit bort det. Då hade bekymret varit borta för gott.”
”Det är lätt för dig att säga! Jag trodde du använde kondom!” Ljög jag irriterat.
Han lyfte på ögonbrynet och sa ingenting, utan tände en joint.
Jag smällde igen ytterdörren och låste in mig på toaletten. Jag la huvudet på toalettlocket och somnade antagligen.
Ryktet spred sig. Alla visste att jag var med barn. Då var det verkligen alla också. Sebastian, alla hans kompisar. Ellinor och Magda.
Jag kollade förebrående på Alexander. Han ryckte bara på axlarna som om det var de man förtjänade när man var med barn. Dennis, Scott, Kevin och Alex satt som vanligt och söp.
”Är det en unge i din mage?” Flinade Kevin och drog sin hand snabbt över min mage.
”Vad tror du?” Fräste jag. ”Det är ju den där jävla fyllehunden som har gått och berättat det för alla. Men han är ju också delaktig i det, eller hur?! För att för varje jävla person han berättar det för, erkänner han att det är hans barn också!”
Alla kollade på mig, som om den tanken aldrig slagit dem förut. Jag såg att det hade ryckt till i Alex när jag sagt fyllehund åt honom.
”Kom, vi drar. Här sög det ju.” Sa han, och fick med sig alla fyra utan krångel.
Jag hörde hur deras steg avlägsnades när de gick ner för trappen.
Jag satte mig i den blåa soffan med händerna för ögonen och kände hur hela kroppen skakade. Jag kände mig inte välkommen någonstans längre. Vart än jag var, så kände jag mig bara ivägen.
Jag vågade inte ens sätta min fot hemma. Mamma som jämt var så förståndlig, hade förvandlads till ett odrägligt monster.
Jag mig ner, och drog en filt på mig och somnade.
Mobilen burrade mot mitt ben, och fick mig att hoppa till.
”Hej, det är Malin.” Svarade jag sömndunket.
”Hallå, du Malin, du måste komma och hämta din boyfriend. Han har däckat på Antons fest.” Sa någon okänd röst.
”Men…” Mumlade jag.
”Bra.” Sa killen och la på.
Jag tog taxi till Anton Banderas fest. Det verkade ha varit en riktig fyllefest.
Jag drog min munkjacka närmare mig.
Man kunde höra några viska: ”det är hon”.
Jag försökte stänga rösterna ute. Det var fruktansvärt. Det kändes som om jag var mobbad eller något. Jag hade aldrig blivit mobbad, för den delen. Jag hade mer haft personer hängande efter mig då mitt utseende stod på min sida.
Jag hittade Alex liggandes på golvet vid en stor platt-tv.
”Alex?” Viskade jag och puttade till honom. Men han låg och sov alldeles för djupt. Och om sanningen ska fram så såg det inte alls ut som om han hade däckat. Eller jo, men det såg ut som om han hade slagits, då han hade fula märken på sig.
Jag ringde efter en taxi.
Medan jag väntade på taxin, satt jag bredvid Alex. Det var inte så mycket folk kvar i huset. De flesta hade däckat ihop, och resten hade gått hem. Det låg flaskor överallt, och det luktade vidrigt av all sprit. Jag fick flera kväljningar och jag fick hålla mig för att inte spy.
Med hjälp av den skäggiga taxichauffören fick jag in Alexander i bilen, och han skjutsade hem oss.
Han kvicknade till, men han var fortfarande onykter. Han lutade sitt huvud mot min axel. Väl ute ur bilen spydde han. Det var precis så han hade fått ut sitt huvud. Jag betalade taxichauffören, och sedan gick jag och Alex in.
Uttröttat lade jag mig på soffan och somnade om. Jag hörde hur Alex stökade omkring inne i huset.
Magen bara växte och växte. Alexanders kompisar hade börjat göra narr av barnet. Varje ont ord de sa, sved som ett strykjärn.
Det var fantastiskt att jag fick på mig Alexanders jeans, när jag inte ens fick på mig mina egna. Jag drog på mig en tjocktröja och hans jeans, sedan ringde jag till Johanna.
”Hallå?” Svarade hon andfått.
”Hej.” Mumlade jag.
”Åh, hej, Malin.” Sa hon och lät… stressad? Man kunde höra hur någon stönade i bakgrunden. Hoppas det inte var det jag trodde att det var. Johanna fnissade.
”Kan jag ringa dig senare?” Sa hon.
”Visst.”
Alexander hade varit full varje kväll. Han tittade inte på mig längre. Eller han tittade, när han inte trodde att jag tittade. Det var som om han inte brydde sig om mig längre. Som om jag inte existerade längre. Vi sov knappt längre i samma säng, eller jo, bara om Alexander var så full att han hade glömt bort allt, och då kom han och kröp ner vid mig, eller drog ner mig i sängen. Medvetet eller inte, vet jag inte.
Det var riktigt tröttsamt att mobilen ringde varje natt och jag fick lov att hämta honom. Antingen var han i bråk, eller så var han för full för att komma hem.
”Hallå?” Frågade jag.
”Vem är det?” Sa en mörk röst.
Ge mig bara adressen tänkte jag.
”Malin.”
”Malin? Alexanders flickvän? Den gravida horan? Kom till Stureplan.” Sa han och gav sedan den korrekta adressen.
Stureplan? Det betydde mer än en timmes resa. Jag tog tunnelbanan, även fast det var riskabelt. Jag satte mig på ett smutsigt säte, och luktade den välbekanta lukten av smutts. Det luktade alltid smutts när man åkte tunnelbana.
Det var mörkt ute, och det var riktigt läskigt att vara ute och gå mitt i natten. Snön föll sakta, men säkert mot marken. Jag gick i rask takt mot några hyreslägenheter. Enligt killen skulle dem vara i centrumet som låg strax bortanför lägenheterna.
När jag närmade mig centrumet blev jag förvånad över att det inte var någon musik. Det brukade alltid vara musik. Hade jag verkligen kommit rätt? Jag kollade mig omkring.
”Malin?” Rösten lät skarp, som ett piskrapp. Förvirrat vände jag mig om, och såg Alexander gå med Kevin. De var inte fulla? Inte jättefulla i alla fall.
”Tjenare Alex!” Ropade den mörka rösten jag hört i telefonluren.
Jag vände mig om, och såg en lång kraftig kille ställa sig bredvid mig, tätt följd av fem kraftiga killar.
Jag kollade mot båda. Jag förstod ingenting. Varför hade den kraftige killen ringt mig om jag inte skulle hämta Alexander?
”Du förstår Malin. Vi har några ouppklarade affärer med käre Alexander. Och ingen vill råka illa ut, eller hur?” Frågade han med ett sliskigt leende.
”Mark…” Började Kevin.
”Du är lika delaktig i det här som Alexander.” Svarade han.
”Vi har ju grejerna med oss!” Fräste Alexander.
”Som sist, när ni försökte blåsa mig? Vet ni vad jag fick? Jag fick salt. Visste du det Malin?”
”Salt i stället för vad?” Frågade jag misstänksamt.
”Vet du inte det?” Frågade Mark leende.
Jag ryste av hans äckliga leende.
”Håll käfte…” Började Alexander.
”Knark. Jag skulle få jointar. Men vet du vad de var inrullade i? Salt. De var inrullade i salt.” Sa han, och jag kände hur han lindande en slinga ur mitt hår runt hans finger.
”Om du rör henne…” Började Alexander, och hans ögon blixtrade till från skenet av gatu lampan.
”Du bryr dig väl ändå inte om henne? Varje dag sitter du och super skallen av dig. Malin, du förtjänar någon bättre.” Sa Mark, och man såg att varje ord slog Alexander som pistolskott i ansiktet.
”Hon är för i helvete med barn!” Svor Alexander och sade det som om det vore en förbannelse.
”Ja, jag vet.” Sa han. ”Du kan gå.”
Utan att ge någon en blick gick jag därifrån. Hela kroppen skakade av rädsla. Benen sa åt mig att springa. Allt förutom min hjärna sa åt mig att springa. Den sa åt mig att spara på krafterna.
Jag skyndade mig till tunnelbanan och gick utmattat in i en vagn som var tom. Endast några bortglömda tidningar låg på sätena, bortsett från det var vagnen helt tom. Men det var skönt, att få sitta där helt själv och känna sig trygg.
Om det nu är ngn som vill ha fortsättning, så lovar jag att det inte tar så lång tid den här gången (:
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Mp3 - 15 apr 08 - 00:01 | | helt besatt av denbna <3 | bellsan - 29 mar 08 - 23:11- Betyg:  | ÅÅhh, vill läsa mer ! nu nu nu !
Skriv till mig när nästa del är skriven (A) | | Tantor - 29 mar 08 - 23:05 | | Meeeeeeeeeer NU!! | | Rebecca_ - 29 mar 08 - 16:55- Betyg: | | Ja bara fortsätt! | | ros93 - 29 mar 08 - 13:42 | | ja fortsätt den var bar! |
|
|
|
