Hur kunde hon? |
Jag visste helt enkelt inte vad jag skulle göra.
Egentligen visste jag väl inte vad jag gjorde nu heller. Eller, Jag var ju medveten om att jag just nu gick uppför Abrahamsparken,
Men just nu hade jag så mycket annat i tankarna, så jag orkade inte bekymra mig om något annat än Det. Det, med stort D
som hände i klass 7c:s klassrum.
På förmiddagen, under mattelektionen, kom rektorn in i mattesalen, tittade lite ursäktande på läraren.
Hon såg sig om iklassrummet, som om hon sökte efter någon eller något, och hennes blick fastnade på mig.
-Kan jag få låna Tessy ett ögonblick, frågade rektorn vår lärare, med blicken fortfarande fastnaglad på mitt nu, smått oroliga ansikte.
-Visst, sa fröken och såg lite ororlig ut.
När jag reste mig slängde jag en skrämd blick på min bästa vän Elena, som satt bredvid mig.
Hon gav mig en likadan blick tillbaka.
Jag följde efter rektorn in i grupprummet. Rektorn, som hette Ulla, stängde dörren om oss och bad mig att sätta mig ner på en
fradmragen stol.
Ulla satte sig ned på en likadan stol mittemot mig och såg på mig med en blick jag knappt ville ta emot.
-Kan du inte bara säga vad det är, frågade jag. "Jag blir ju orolig".
Rektorn såg på mig i ett par sekunder. De få sekunderna kändes som en evighet.
- Jag vet inte hur jag ska säga det här, men... Din mamma har varit med i en bilolycka och det var hon som orsakade den.
Jag drog efter andan och bad rektorn at fortsätta.
-Jo, hon körde full och kom i alldelles för hög fart på en smal väg där det inte går att mötas.
Det kom en bil och, jaa, hon hann inte bromsa in.
Mannen som körde den andra bilen är på sjukhus med svåra skador.
Ilskan vällde upp inuti mig blandat med sorg.
Hur kunde hon göra såhär? Hon som nästan aldig dricker alkohol.
- Vart är min mamma nu då? frågade jag oroligt.
- Just nu är hon på sjukhuset för att se om hon har några skador, men sen får hon komma hem.
Hon blir förstås av med körkortet och sen sak hon på rättegång.
Du kan gå hem om du tycker att det är jobbigt att vara kvar här, avslutade rekorn.
Jag såg på henne och sedan sprang jag över rummet och snällde upp klassrumsdörren.
Alla tittade på mig och jag stapplade klumpigt framtill min plats och hämtade min väska.
Elena såg undrande på mig när tårarna vällde upp i ögonvråna, men jag vände henne bara ryggen.
Jag gick snabbt fram till dörren och drämde igen den hårt, hårt efetr mig.
Jag kände klasskompisarnas förvånade blickar i ryggen men jag vände mig inte om och gav dem en förklaring.
ag störtade mot porten i slutet av korridoren och sprang ut.
Så nu går jag alltså här in Abrahamsparken, utan att veta vad jag gör eller ska göra.
Tårarna rinner fritt nerför kinderna nu och jag döljer dom inte längre.
Nu är jag bara ledsen.
Hur kunde mamma göra såhär?
Hoppas att i gillade den!!
Komentera gäna och säg vad som är bra
eller kan göras bättre.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | kramllew - 22 okt 08 - 18:57 | | den verkar bra :) | Ensam4-ever - 5 jul 08 - 16:34- Betyg:  | | Är den sann? Den var värkligen bra..<3 | | Timjan - 17 jun 08 - 10:38- Betyg: | | den var spännande och bra! fortsätt skriv!! :) | | hannishen - 24 apr 08 - 21:39- Betyg: | | Den var väldigt bra :) har inget att säga annars. | | Estrid - 30 mar 08 - 09:26- Betyg: | | fint, kära syster. fast du har stavat fel ibland... | | miijha - 29 mar 08 - 09:55- Betyg: | | Jag gillar den skarpt! Det jag inte förstod i början var att det var en berättelse, eftersom att det inte står i titeln. Kommer det fler delar? Annars bra! Kolla gärna min nya novell, dagboken! del 1 och 2 ute. Hoppas du gillar den, jag gillade dne här!:D | | 950501 - 29 mar 08 - 09:53- Betyg: | | den var JÄTTE bra, (Y) |
|
|
|
