”Det här spelet kallas livet baby, deal with it” |
Jag tror jag ramlat ner i en grop,
Där allt från mitt förflutna tycks existera.
Musiken från då blandas med minnena
Och jag rotar efter mitt vapen jag hade då,
Men det vassa glimrar inte till någonstans,
Utan
jag
är
Försvarslös.
Och det spelar ingen roll hur hårt jag blundar,
för på något sätt ser jag allt ändå
och tårarna rinner utan att jag ens
vet varför längre.
Jag ber minnena att lämna mig ifred,
samtidigt som jag försöker greppa Lyckans hand,
Men han har sedan länge lämnat mig ensam,
Och den enda som är mitt sällskap är
Ångesten som frågar om jag vill spela ett spel.
Men jag är inte dum, jag vet vad hans spel går ut på,
Så jag skakar på huvudet, försöker andas,
Och han bara skrattar, svarar
”att spelet är mitt enda sätt att komma härifrån”
Pjäserna består av gamla nednötta,
Gulnade kort och motiven frambringar panik.
Korten väcker monstret ifrån mitt förflutna,
och jag ser saker jag helst vill glömma.
En kall kåre går längs min rygg
när jag ser bilder av
En nerknarkad syster,
mina blodiga armar
Och tårar i tusental
Men
det
som
gör
mest
ont
är
Jag
Inte
kan
Blunda
För
dem.
”Förneka dem och du får stå över ett kast”
Harklar sig Ångesten och slår tärningarna
Och han får två sexor och flyttar fram sina pjäser,
Som den vana spelaren han är,
Men när det är min tur skakar jag på handen
Och han skrattar när jag bara får två ettor.
Jag fastnar på samma ruta som jag alltid gjort,
Och spelet pågår än och jag kan inte låta bli att undra,
Om det ens finns något slut på det,
Men
Ångesten
Låter
Mig
Inte
Läsa
I
Intruktionsboken.
Och om jag ska vara ärlig tror jag han hittar på sina egna regler,
Och Han skrattar åt min fundering och påminner mig om spelets namn
Med sin raspiga röst och det klingar alldeles för bekant i mina öron.
”Det här spelet kallas livet baby, deal with it”
Sen kastar han tärningarna på nytt.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | mii - 29 mar 08 - 11:29 | | jätte bra :) | _NotAnAngel_ - 29 mar 08 - 10:31- Betyg:  | | Hur gör du? Hur GÖR du för att få fram allt...? All känsla, alltså... Det är... wow...*näst intill chock* | | SabbePabbe - 28 mar 08 - 16:59- Betyg: | | Håller med Noomie, wow... | | Elon_B - 23 mar 08 - 23:17- Betyg: | Håller med glasbubblan på varenda punkt!!!
Man såg verkligen bilden framför sig och
dina beskrivningar ojojoj,helt otroliga!!
den här tog verkligen andan ur mig,
sättet du skriver på är jäkla unikt!
man kan inte annat än älska dikten rakt
igenom! <333 | | glasbubblan - 23 mar 08 - 23:10 | ojojoj :O
du, det här var riktigt, riktigt bra skrivet du!!
Verkligen bra rätt igenom!!
och du, slutet!
asså ojojoj!! det var verkligen helt otroligt skrivet det du!
allt, allt i den:O
känslan, den ger mig känslor,
och bilder, en massa bilder som kommer när jag läser
och jag riktigt ser hur spelet spelas och
tärningarna slår, och rösten!!
åhh den beskrivningen och den meningen!!
HELT otroligt skrivet!!
"Med sin raspiga röst och det klingar alldeles för bekant i mina öron.
”Det här spelet kallas livet baby, deal with it”
Sen kastar han tärningarna på nytt."
helt fantastiskt beskrivet och skrivet du!! |
|
|
|
