Livets fälla |
mitt öde är precis som det av en av dessa rosor som en gång var så röda
de vissnade innan de fick tiden de behövde, innan de hann blomma ut var de döda
de fick inte uppleva sin sanna lycka
de fick inte i dagar en vacker trädgård smycka
och det tycks inte vara grymt, ingen kommer komma ihåg rosorna när de möter sina sorger, det är bara ännu en av livets alla stadier, det var ju bara några blommors vissnande
några ensamma rosor som fanns där ständigt lyssnande
men ljudet av lycka hörs så sällan
mitt öde binds samma med rosornas, vi är båda fasta i livets fälla
|
|
|
|
