Ensam i kallaste mörker |
Hon hade ett liv,
hon hade ett hem.
Jaa, hon hade allt sådant där.
Tills att pappan försvann,
och mamma hon brann,
och lilla Lisa ensam kvar.
Jag känner henne knappt,
men jag känner hennes rädsla.
Den tränger sig fast,
skriker; HJÄLP MIG!
Jag vet ej var hon är,
bara att hon är helt och hållet
ensam i kallaste mörker.
Hennes rädsla skriker
med darrande röst.
En kall vinternatt, så oendligt kall.
Inget kan tysta detta skrik efter hjälp.
Jag vet var hon är,
i kallaste mörker.
Ensam i kallaste mörker,
försöker få kontakt.
Jag skriker;
Låt mig få sova en endaste natt!
Hon hör mig inte,
men jag hör henne.
Det enda hon har kvar
är hopp,
ensam i kallaste mörkaste natt.
Jag vill kunna sova,
bli pigg och vaken.
Hon måste förstå att
jag ej kan hjälpa,
om jag inte får sova en enstaka natt.
Jag vet var hon är,
utanför fönstret i kallaste natt.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | mammas_angel - 22 mar 08 - 09:27- Betyg:  | | jätte bra | | intheend - 9 mar 08 - 20:28 | | Jättefin <3 | | Tiggarflikkan - 7 mar 08 - 17:02 | | Jättebra!!! Gillar sista meningarna... | | Dosinka - 6 mar 08 - 20:18 | | Applåd till dig, fint skrivet |
|
|
|
