(Rocky)
Efter en alldeles för kort stund ställer hon sig upp.
- Jag måste gå nu, sa hon med en ledsam min.
- Det är okey, sa jag och kämpade för tårarna.
Jag ställde mig upp och hon gav mig en lapp med hennes telefonnummer.
- Ring mig…jag behöver dig…sa hon och gick därifrån.
Jag stod som en staty och såg hur henens vackra gestalt sakta försvann mot horisonten.
- Jag behöver dig också….viskade jag tyst för mig själv.
Och i den stunden visste jag att flickan som jag träffat bara för ett ögonblick sedan och som jag räddat från döden var den jag älskade.
Jag satte mig ner igen och kände hur ögonen tårades ”varför var hon tvungen att gå!”
Precis då ser jag en svart skepnad komma springande emot mig, jag tittar noga och ser att det är Amanda!
Hon springer fram till mig slänger sig i gräset med huvudet i min famn.
- Jag klarar mig inte utan dig, släpp mig inte.
Jag blir alldeles paff men håller om henne hårt, ”att en människa kunde lukta så gott…”
Vi sitter sådär, jag vet inte hur länge men tillslut börjar det regna och vi är tvungna att gå upp.
Jag frågar henne försiktigt om hon vill följa med mig hem, mamma är ändå inte hemma. Hon är på resa i USA med sin nya pojkvän så jag har huset själv.
Amanda säger tacksamt Ja till förslaget, hon kan inte trivas hemma.
Vi går hand i hand hem mot mig och lugnet och tystanden är inte alls jobbigt. Det känns som att vi har känt varandra hela livet även om det bara är några timmar med några få ord.
(Amanda)
Jag känner att jag borde gå nu, hem till farsan som slår mig när han är full och tillbaka från underbara Rocky. Bara för att jag inte ska bli för fäst vid känslan att vara lycklig. Så jag ställer mig upp tittar ledsamt på Rocky.
- Jag måste gå nu, får jag fram
- Det är okey, sa Rocky men jag såg på ögonen att han inte ville.
Jag kände att jag inte kunde lämna honom för alltid så jag gav honom mitt telefonnummer.
- Ring mig…jag behöver dig…sa jag tyst och gick därifrån.
Jag ville inte vända mig om för då skulle jag ändra mig men jag kände hur Rockys blick brände i ryggen.
”Åh jag älskar verkligen den pojken” var det ända jag kunde tänka på.
Ju längre bort jag kom dess då säkrare blev jag på att jag skulle hoppa utan Rocky så jag sprang tillbaka så fort jag kunde och stannade inte förrän jag låg i hans varma trygga famn.
- Jag klarar mig inte utan dig, släpp mig inte. Bad jag Rocky.
Visserligen kände jag honom knappt men jag älskade honom och jag behövde honom redan.
Vi satt där länge… ända tills det började regna och vi var tvungna att gå upp.
Han frågade om jag ville följa med honom hem och självklart ville jag det. Jag gör vad som helst för att slippa mitt liv, särskilt om Rocky är inblandad. Hand i hand går vi iväg i regnet och det känns som att vi känt varandra hela livet…
------------------------------------ ------------------
FÖRLÅTFÖRLÅT att jag inte skrivit tidigare
men jag tappade sugen totalt
Här kommer en till del och jag ska försöka skriva me "Sorry farsan hon är min" också
kommentera gärna :D
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) |
viunderregnmoln - 5 maj 09 - 16:29- Betyg:  |
| underbart<3<3 |
| missyou - 23 apr 09 - 16:42 |
| den e ju jättebra :) mejla nästa plz <3 |
| 95an - 17 apr 09 - 19:22- Betyg: |
| jätte braa mejla när nästa del kommer längtar till nästa del :) <3 |
| LillanFlickan - 31 dec 08 - 19:03 |
JätteBra :D
Mejla Fortsätning?? |
| EL1NA - 20 jun 08 - 09:15 |
| jätte bra skrivet :D |
| nanna_limpan - 29 apr 08 - 19:39- Betyg: |
Åh jättebra!
förlåt att jag inte kommenterade dom andra delarna
mej det var bara så himla spännande så jag var tvungen
att läsa nästa direkt!
JätteBra! Värkligen! Hoppas att du skriver nästa snart! |
| Mangasagan - 11 feb 08 - 18:50- Betyg: |
| Jättebra:) Mera snart?^^ |
