dom dikterna, alla . |
När barnen på bilden förs in i det hålet dom så länge försökt sneglat sig upp från, då tänker dom vuxna att det är helt och hållet barnens risk om dom faller igen. Som en vilsen ängel utan vingar. Som sakta faller ner från sin grund.
Jag har tänkt så många gånger att det finns faktiskt inte så mycket vi människor kan göra åt vårat försämrade konsumentala samhälle. Vi kan sitta och fundera över hur många liv vi skulle kunnat rädda i den där flygkraschen som var på nyheterna. Eller hur många människor som faktiskt dör i sudan? Men som människa är livet inte så enkelt , och vi kan inte agera på allt. Men vi ska försöka förstå ialla fall tycker jag. Och försöka tänka , att detta faktiskt kan hända mig också.
Barn som barn,
som föds som en gåta
som vi vuxna inte kan förstå
tills vi verkligen ser våra barn gråta
i förtvivlan. För ingen runt omkring ser dom.
- Hon har haft det bra i helgen, varit hos sin älskling och varit barnvakt och firat lite med vännerna. Och så har hon pluggat lite och jobbat i söndags. Alltid lika undebar.
Förintelsen förhindrar inte allting vi gjort
men den hjälper oss att minnas det.
|
|
|
|
