På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

-Fosterfamiljen2.Del9.

Westgate 32:

Susan drog i sina bruna lockar. Hon funderade kraftigt på att operera hennes läppar som var alldeles för tunna, och nu när hon börjat komma in i åldern, hade de blivit ännu mindre. Hon pudrade för den fula gulbruna blåtiran som täckte ögat. Väninnorna hade börjat ställa obehagliga frågor. Konstiga frågor. Hon ville inte besvara dem. Privata frågor besvaras ej, borde en regel heta.
Hon la på en skimrande ton i pärlemor på ögonlocken, smeta på rött läppstift på läpparna och log nöjt mot personen som stirrade tillbaka i spegeln. Hon hoppades nu att Nick inte skulle komma förens om flera timmar. Susan började fundera på vad hon skulle göra på eftermiddagen. Skulle hon kanske åka med sina väninnor och spela tennis? Det var länge sedan hon gjorde det. Hon hade faktiskt inte gjort det sen hon flyttade och att bero på det, hon hade inte varit på manikyr på en evighet! Hon kollade ner på sina spruckna naglar och bestämde att först skulle hon spela tennis, och sen skulle hon på nagelmanikyr. Hennes dag var räddad!

Susan hade precis kommit hem, parkerat sin silvriga BMW på grusgången, i all hast, sedan hade hon sprungit in till sovrummet och in i klädkammaren för att kolla hur hon såg ut. Och det var en väldigt bra sak att hon gjorde, för hon såg nämligen förskräcklig ut och svett luktade hon också. Hon ryckte till när dörren plötsligt smälldes igen med en pang.
”Susan? Kom och hälsa på min brorsson!” Ropade Nick.
Susan suckade, la ifrån sig sin dyra parfym och gick ut från sin klädkammare. Hon gick sakta ut från sovrummet. Hon kollade sig en sista gång i spegeln och upptäckte att några strån på huvudet stack upp. Snabbt slickade hon sig på handen och drog ner hårstråna. Sedan gick hon in i hallen och till ytterdörren. Nick stod lutad mot dörren och gav henne ett obehagligt flin. Ett flin som sa allt: var hon inte trevlig nu, låg hon riktigt illa till.
”Hej, jag heter Susan, som du säkert redan vet.” Sa Susan och stirrade på pojkens ovårdade smak. Hon gillade absolut inte han.
”Jake.” Sa pojken som hade gråblått hår och säckiga kläder och sträckte fram sin smutsiga hand.
Hur motbjudande den än var, skakade hon den och svalde sina inre kväljningar.

Hihih, ännu en kort del x) ;D Men det är faktiskt så att nästa den blir förhoppningsvis vääldigt lång, och om den blir vääldigt lång, kanske den blir den sista :O :P
Fortsättning :)<3?

Kommentera gärna detta verk!

Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)