-Fosterfamiljen2.Del6. |
Vattnet droppade från repet som bundit fast båten i bryggan. Den privata bryggan, på den perfekta sommarstugan. Kunde man kalla det där enorma fartyget för båt? Flera meter bred, och rymde ett femtontal personer. Flera rum under däck. Fem sovrum, ett kök, ett ”vardagsrum” och två toaletter.
”Duger det?” Frågade Andrew och puttade till mig där jag satt, på bryggan med fötterna doppande i det isande kalla vattnet och kollade beundrande på båten.
”Jo… såklart.” Sa jag snabbt, samtidigt som jag tog två greppande tag om kanterna på bryggan. Bryggan svajade till under Camillas tyngd när hon steg bort från båten.
”Sådär!” Sa hon, borstade av sina händer på sina jeans och bländade av ett snett leende.
”Är du färdig?” Undrade Andrew.
”Ja, jag tror det. Jag har burit ner all mat till köket.”
”Vad duktig du är.” Sa han leende.
Han så nästan… kär ut?
Jag sneglade på han. Var han det? Var han kär i Camilla? Han såg verkligen ut att vara kär. Camilla lämnade bryggan och gick till Jimmy som stod och sparkade på en liten boll för treåringar.
Andrew tittade oroligt på mig. Som om han kommit på mina aningar. Som om han var orolig för att jag skulle skvallra.
”Jag ska inte säga något.” Mumlade jag leende.
Han gav mig en besvärlig blick och kollade ner i vattnet.
”Anton gillar henne.” Mumlade han knappt hörbart.
”Vem? Camilla?” Frågade jag.
Han nickade.
”Jag får inte gilla henne.” Sa han, reste sig upp och gick ner till båten för att göra dom sista justeringarna innan vi skulle åka, nästa morgon på dagen. Vattnet såg mörkblått ut. Sådär riktigt hotfullt ut. Vattnet skvalpade mot bryggan och fötterna började bli stelfrusna.
”Jag är hungrig. Vi går hem!” Stönade Jimmy.
”Jag är också det.” Sa Camilla.
”Är du också hungrig?” Viskade Oscar och satte sig bakom mig. Hans armar värmde mina armar som var kalla.
”Inte så mycket. Är du?”
”Jag är jämt hungrig.” Sa han.
”Ja, kanske det.” Sa jag och vände mig om och kollade in i hans vackra ögon. ”Ska vi gå?”
Han nickade, och drog mig upp.
Camilla, Anton, Jimmy, Andrew, Oscar och jag gick till landsvägen för att ta den tjugominuter långa bussfärden hem.
”Jag hatar dig! Ut ur mitt hus genast!”
Hörde jag verkligen rätt? Susan hade ett hemskt, gulbrunt märke runt ögat.
”Åh, hej lilla vän!” Mumlade Susan till mig när jag kom in genom dörren.
Glas splitter prydde golvet och innan jag visste ordet av det hade jag råkat trampa på en skärva tack vare mina nakna fötter.
Susan skrek, och från vardagsrummet hördes Nicks röst.
”Han ska släpa hit sin onda brors son!” Svor Susan gällt.
”Lägg av!” Skrek Nick och hans ögon var mörka. Han sa hej till mig, och fyrade av ett falskt leende.
Falska leenden som inte borde finnas.
Jag vet inte hur jag lyckas, men delarna blir verkligen korta. Jag som tyckte att jag satt en evighet och skrev idag :/ Förlåt att det tog så lång tid, men ni vet hur det är ;) Skolan, en massa skit och val.
Fortsättning :)?
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | faile - 20 jan 08 - 13:21- Betyg:  | | mer... | | woops - 20 jan 08 - 13:14 | | Kort... men super :D <3 |
|
|
|
