Min snöflinga |
Du är en av de alla snö flingor som nuddar marken.
Men innan du hann nudda marken.
Så fanns jag dig i min hand.
Du ville aldrig smälta, du ville vara kvar i min hand.
Jag ville häller inte att du skulle smälta bort, framför ögonen på mig.
Så jag tog hand om dig, du fick bo i min frys.
Jag tittade till dig hela tiden..
För jag ville vara säker på att du fortförnade fanns.
En dag, så stog du bara framför mig.
Du var länge ingen snö flinga, du var en människa.
Jag såg samtidigt ditt leende, ditt leende som växte inom mig.
En sån lycka jag kände, jag kände mig trygg med dig.
Så fort jag inte såg ditt leende, då känner jag mig vilsen..
Så vilsen har jag nog aldrig känt mig någon gång.
Efter du gick, jag gick, vi gick skilda väger igen.
Min ögon började leta efter dig.
Kunde inte fatta hur jag kunde låta dig gå, när du äntligen stog där.
Du stog där som ett ljus i den mörka svarta välden.
Ja, du lyste upp min svarta mörka värld.
Och gjorde den till den underbaraste verklighet, som inne höll lycka.
Jag kände mig yr, att du bara var borta igen.
Tittade på varenda människa, för att kolla om de var du.
Men tillslut kom du bara fram igen.
Jag kände mig inte vilsen länge, jag kände en trygghet..
Att jag fick andas samma luft som dig.
För du stog där lika glad som jag
|
|
|
|
