-Fosterfamiljen2. Del2. |
”Ah, hej Olivia.” Oscars storasyster kom gående höggravid med händerna runt magen. Ipoden hon hade i handen hängde slappt och släppte ut höga ljud.
”Oj, hej Joanna.” Sa hon och drog ut hörlurarna och lät den hänga runt halsen. ”Vad du skrämde mig, kunde du inte heller sova? Jag brukar gå ner och äta några kakor på natten, jag antar att det är på grund av bebisen.”
Jag nickade medtyckande och drog samtidigt Oscars stora t-shirt tajtare om mig.
”Sover Oscar?” Frågade hon.
Jag nickade.
Åh, vad jag älskade honom. Över hela mitt konstiga hjärta, vad nu det var värt. Han väntade jämt, utan att skynda. Han väntade sig aldrig att jag skulle berätta något. Han överskattade eller underskattade mig aldrig. Aldrig några förutfattade meningar. Aldrig några opassande tider. Aldrig dumma frågor. Han var min jämlike.
Olivia log och smekte sig omsorgsfullt över magen, samtidigt som hon tog mig i handen och gick med mig in till köket. Skruvade på lampan så att den lös svagt. Att vara nitton år och vara gravid måste inte vara lätt. Det högg till i hjärtat och jag tyckte synd om henne.
”Jag måste gått upp flera ton!” Mumlade Olivia samtidigt som hon öppnade skafferiet och tog ut en kakburk och frågade om jag ville ha. Jag skakade på huvudet.
”Gör det ont?” Frågade jag och slängde en blick på hennes mage.
”Nej, de gör det väl inte. Bara när bebisen sparkar.”
”Vad ska du döpa den till.”
”Om det blir en flicka ska hon nog heta Lola, och om det blir en pojke, Hampus.”
”Okej.”
En toalett på övervåningen spolades.
”Det är nog pappa.” Sa Olivia leende.
Deras föräldrar var visst skiljda, och deras mamma bodde i Holland med sin nya man.
Jag kunde inte låta bli att le tillbaka. Oscar och Olivia var ganska lika, Olivia hade blont brunt hår och blåa ögon och oändligt kort, men förutom det var dom väldigt lika.
Efter en stund orkade varken jag eller Olivia vara vakna, så tassandes smög vi tillbaka till våra rum.
Oscar låg tvärs över sängen. Försiktigt, för att inte väcka han, kravlade jag mig över honom till andra sidan och kröp ihop för att inte ta så mycket plats.
Rummet var väldigt svalt och skönt och det dröjde inte länge förens drömmarna fick härja fritt.
Helt kort och värdelös del, jag vet, förlåt :/ Men jag orkar verkligen inte skriva mer ikväll och så tänkte jag att det är bättre än ingenting, eller hur ;) :)?!
Kommentera :) <3
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | faile - 12 jan 08 - 18:56- Betyg:  | | Den var inte dålig del den va ju bra | | Fallen_Angel - 12 jan 08 - 15:30- Betyg: | Skynda med nästa del :D
Jättebra ju (: | | woops - 12 jan 08 - 11:16 | | Lite kort ja, men man får en så mysig verklighetskänsla att det inte gör så mycket :) <3 |
|
|
|
