[TH-FF] Out of view - 3 |
3. - Tom
”Vet du vart Bill är?” hojtar jag för att överrösta den dunkande musiken, och knackar Georg på axeln. ”Va?” han vänder sig frågande om mot mig, sänker ölflaskan och torkar sig om munnen med ovansidan av handen. ”Bill, har du sett Bill!?”, jag lutar mig fram och vrålar orden rätt in i örat på honom. ”Om jag inte var döv innan, så blev jag det definitivt nu, tack vare dig, Tom. Och nej, jag har inte sett Bill” grymtar han till svar, och ger mig en halvt sur, halvt road blick, och höjer återigen ölflaskan till munnen och dricker några klunkar.
”Eller du, förresten!”, precis när jag har vänt mig om för att återuppta mitt planlösa sökande efter en spårlöst försvunnen tvillingbror, kallar Georgs fundersamma röst tillbaka mig. ”Ja, vadå?” jag glor frågande på honom. ”Han sa något om att … ja, nu minns jag inte ordagrant vad han sa, men han stack i alla fall” förklarar Georg, och rycker på axlarna i en något uppgiven gest, som för att säga att mer hjälp en så kan han inte ge. Jag himlar med ögonen, stryker bort en av mina dreads som lyckats hamna i ansiktet på mig. ”När var det?” frågar jag sedan. Georg tar ett steg åt sidan, argt blängande på ett närgånget danspar som verkar vara fullt upptagna med att uppfinna någon ny, extremt intensiv och omslingrad dans alldeles intill oss, innan han svarar.
”Jag vet inte, en timme sedan kanske, en och en halv!” ropar han, utan att släppa blicken från dansparet, vilket gör det grymt svårt att höra vad han säger, eftersom han har huvudet bortvänt och musiken verkligen dånar i hela lokalen. Jag nickar till svar, vänder mig sedan bort och börjar tränga mig fram mellan den svettiga massan av dansande kroppar. Jag känner en dum orosklump ta form i magen, skvalpa runt bland öl, cola och magsaft. Vart kan han vara? Det är inte likt Bill att bara sticka så där, men det kan väl inte ha hänt något, eller?
”Oj, förlåt!” utropar jag ursäktande då jag frånvarande råkar gå rakt in i en tjej i hallen utanför festsalen. Hon vänder sig om, och ett par enorma violblå ögon omgärdade av långa mörka ögonfransar, under en linblond snedlugg, tittar upp på mig. ”Det är okej” nickar hon. Hon har en ljus, väldigt flickaktig röst och lilamålade läppar, som ser ut att ha leenden som sitt stora intresse i livet. ”Ah, uhm… så bra då” mumlar jag, och får nästan lust att slå till mig själv. Skärpning nu – snygg tjej står mitt framför näsan, så skit i Bill och ha kul för fan, Tom!
”Lust att dansa?” frågar jag därför med ett brett leende, använder ett sådant där självsäkert tonfall som inte tillåter annat än ett ja. Hon nickar, räcker graciöst fram sin bara arm mot mig. Jag harklar mig, tar henne under armen och lotsar in henne i lokalen igen, ut på det proppfulla dansgolvet. Precis när vi lyckats hitta en minimal lucka mellan alla skuttande, hånglande och dansande kroppar, dämpas belysningen och ett par lugna toner till värsta tryckarlåten vibrerar genom rummet. Jag flinar igen, mycket självsäkrare än jag känner mig, och lägger armarna kring midjan på tjejen. Hon ler igen, sitt försiktiga lilla lila leende, och lägger sina armar över mina axlar, trycker sig intill mig. Med en inre kraftansträngning lyckas jag få bort min irriterande bror, eller rättare sagt – den irriterande tanken på honom, ur tankarna. Och efter bara en liten stunds dansande, en stunds varm kroppskontakt med den här tjejen, så är Bill faktiskt både bortblåst, utflugen och totalt utslängd ur mitt huvud. Det enda som existerar där inne just nu, är något av den berömda attityden Tom Kaulitz brukar visa upp då han festar, och dessutom råkar ha en levande, varm, vacker och otroligt kvinnlig kropp tryckt mot sig.
”Jag orkar inte dansa mer nu, kan vi inte gå ut en stund?” flämtar tjejen tillslut i mitt öra, efter sisådär trehundra svettiga år på dansgolvet. Jag nickar instämmande, medan jag gnider svetten ur ansiktet med tröjärmen. Och därmed lämnar vi lokalen, går ut i hallen där jag först stött på henne. Hon böjer sig ner och börjar leta efter sina skor i röran av kängor, gympadojor, sandaler, stövlar, tofflor, boots, och inte ens satan själv vet vad, på golvet. ”Äsch, skit i skorna. Här!” muttrar jag, och slänger åt henne ett par blommiga sandaler, som helt klart inte tillhör den här tjejen, eftersom hon ser väldigt skeptisk ut då hon tar emot dem. Jag flinar, och drar själv på mig ett par alldeles för stora gympaskor, och tar henne sedan i handen och drar med henne ut i det kyliga nattmörkret.
Vi stannar till och jag lutar mig nonchalant mot husväggen medan jag betraktar henne då hon drar upp ett cigarettpaket ur den lila handväskan (vissa här verkar gilla lila?).
”Vill du ha?”, hon håller fram paketet mot mig, men jag skakar på huvudet, suckar. ”Nej, har lovat Bill att sluta” förklarar jag. Hon höjer lite på ett välplockat ögonbryn, och stoppar tillbaka paketet i handväskan, tar fram en tändare istället. Hon tänder ciggen, drar ett halsbloss och sneglar sedan på mig igen. ”Vem är Bill?” frågar hon, och blåser rök i ansiktet på mig då hon pratar.
Jag håller tillbaka en impuls att hosta, och svarar sedan kort: ”Min bror”. Hon nickar, drar ytterligare ett bloss och vänder blicken ut mot gräsmattan framför oss.
Själv blir jag stående och funderar på om hon verkligen inte känner igen mig som en av de berömda tvillingarna Kaulitz, eller om hon bara frågade om Bill för att ha något att säga.
Och när jag som bäst står där och stirrar ut i ingenting, känner jag någonting nudda mina läppar. Jag tittar förvånat ner, och får syn på hennes enorma violblå ögon bara några centimeter ifrån mina egna bruna. Hennes lila läppar ler försiktigt, och nuddar sedan mina igen, både frågande och befallande. Jag ler också, lägger ena armen om hennes nacke, flätar in fingrarna i det långa ljusa håret, och besvarar kyssen. Våra läppar passar bra ihop, ovanligt bra faktiskt (som om jag inte tycker det varje jädra gång?). Hungrigare, mer och mer intensiv blir kyssen. Våra läppar smeker varandra, smakar på varandra, medan tungorna leker tafatt i våra munnar.
Men plötsligt fnissar hon till, hennes vita tänder slår emot mina, och bryter genast den laddade stämningen. ”Oj, förlåt” fnittrar hon och drar sig undan en bit, stryker bort luggen ur ögonen med en övervan gest. Jag glor frågande på henne, vilket bara får henne att skratta ännu mer. Jag fattar faktiskt inte vad det är som är så roligt, och eftersom jag hatar att inte förstå poängen med saker och ting, så känner jag mig tvungen att rädda situationen. ”Kom”, jag tar återigen tag i hennes hand och drar iväg med henne, bort längs den mörka gatan. ”Var ska vi? Mina skor är fortfarande kvar där inne!” utbrister hon överraskat, ser på mig med glitter i violögonen. ”Mina också, men vem bryr sig om skor just nu?” flinar jag och blinkar menande med ena ögat mot henne, samtidigt som jag fortsätter dra med henne mot hotellet. Hon fnissar till igen, slänger med håret och låter sig villigt släpas på, vare sig hon nu känner igen mig eller inte.
När vi kommer in i hotellentrén möts vi av en stirrande blick, tillhörande en mörkhårig, glasögonprydd kvinna i receptionen. Jag höjer handen mot henne, ler igen mot tjejsläpet jag har klängande på armen, och travar sedan fram och dänger till hissknappen.
Väl inne i hissen möts våra läppar igen, girigt. Och när hissdörrarna går upp har jag fullt upp med att fortsätta kyssandet, samtidigt som jag får fram oss båda till mitt hotellrum. Jag låser upp dörren, knuffar upp den och slår ut med armen i en inbjudande gest. ”Varsågod och stig på, min sköna” flinar jag, och tjejen kliver fnissande in i det mörka rummet. Jag tänder taklampan, men mer fixande än så hinner jag inte innan ett virrvarr av armar, händer, hår, läppar och violblå ögon anfaller mig. ”Kom”, den här gången är det hennes tur att dra med mig, in i rummet och fram till dubbelsängen. Det är som om det inte kan gå fort nog. Kläderna åker av, kastas all värdens väg huller om buller i rummet, medan våra tungor fortsätter cirkulera kring varandra innanför våra hopklistrade läppar.
Men plötsligt, mitt i alltihop kommer en konstig känsla över mig, en känsla som inte bådar gott. Jag avbryter mig, stannar upp mitt i en rörelse och glider av hennes nakna kropp, lägger mig på sidan bredvid henne i den upprörda sängen. ”Vad är det?” viskar hon, slår förbryllat upp ögonen och ser frågande på mig. Jag bara rycker på axlarna, vilket är ganska svårt att göra när man ligger ner. All lust är plötsligt som bortblåst, och bara den obehagliga känslan och tröttheten finns kvar inom mig. ”Du…”, jag reser mig upp på ena armbågen, tar tag med min hand över hennes, som är i full färd med att rita små cirklar på min bara bröstkorg. ”Mmm?” mumlar hon och ser återigen på mig med en glittrande fråga i ögonen. ”Jag tror att… du måste nog gå nu” mumlar jag, och känner genast hur hon stelnar till. ”Va?”, något skarpt, hårt och kyligt har smugit sig in i det violblå stillheten. ”Det tar slut här, jag vill att du går nu” upprepar jag och sätter mig upp i sängen, utan att släppa blicken från hennes ansikte. Hon ser helt chockad ut. Hennes ansikte övergår från begynnande insikt till ilska och förnedring. ”Jävla idiot, jag hatar dig!”, jag hinner inte reagera, hinner inte göra någonting – en svidande örfil träffar min kind, sedan far hon upp från sängen, sliter åt sig kläderna och rusar ut, smäller igen dörren hårt efter sig. Själv blir jag bara sittande där jag sitter, dumt stirrande efter henne. Sedan tar jag mig samman, kliver ur sängen och drar på mig kläderna, medan jag suckar trött. Den här gången slutade det till och med värre än vanligt, utan vare sig tjejens namn eller telefonnummer att lägga till min ouppringda samling från alla one-night-stands jag haft genom åren. ”Patetisk, Tom, du är fan i mig patetisk” muttrar jag argt till mig själv, medan jag rättar till kläderna en aning och kastar en sur blick på den knöliga sängen, som om allt var dens fel. Sedan går jag mot dörren, för att undersöka, och kanske rätta till, upphovet till oroskänslan som förstörde hela kvällen – Bill.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | woops - 30 jan 08 - 18:36 | Jag vet inte om du vet att jag tycker det... (x'D bra forumulerad mening) men din förra novell är helt klart min favorit på dikta! Satt och bölade (nästan, med undantag från att jag inte kan gråta tårar) hur länge som helst.
Och eftersom du fortfarande skriver riktigt otroligt bra, så är det här också riktigt otroligt bra ;) <3 | | Solstorm - 18 jan 08 - 20:52 | | åh, tack så mkt! :D | LisaHoglund - 18 jan 08 - 16:43- Betyg:  | | Alltså, shit vad bra du skriver! Jag vet inte vad det är, det är bara... Du beskriver hur bra som helst vad som händer och hur allt ser ut och känns, så det blir verkligen levande... MÅSTE LÄSA NÄSTA! :D <3 | | Solstorm - 10 jan 08 - 21:28 | | stort tack till alla, era kommentarer gör mig.. peppad att fortsätta? x) <333 | | loversarelonley - 10 jan 08 - 20:53- Betyg: | WOW vad spännande(: fortsätt
vill veta vad tom uptäcker (: | | EmelieCarlsson - 10 jan 08 - 20:30- Betyg: | | Jättebra! ;) Längtar till närsta del! ;) | | Mangasagan - 10 jan 08 - 20:18- Betyg: | ÜberAmazingBra<3<3<3<3 Fortsätt nu!!! :D
Älskar ditt sätt att skriva<3 | | HilfMirFliegen - 10 jan 08 - 18:37- Betyg: | | Überbra!=) meeera =D | | M-424 - 10 jan 08 - 18:32- Betyg: | | Jättebraaa:) Riktigt bra skrivet ;)<3 | | Lisseyy - 10 jan 08 - 18:10 | | shit, bra :D | | FortessOfTears - 10 jan 08 - 17:55 | Så himla braa :D <33
Jag älskar verkligen ditt sätt att skriva på ^^
Men iaf; Det är jättebra och jag hoppas att nästa kommer snart :) <3 | | etsigav - 10 jan 08 - 17:01 | | Åh, jättebra. |
|
|
|
