HUSET - Festen med det sorgliga slutet [del 6] |
Riiiiiiing riiiiiiing... Ulrik Lindés kastade väckarklockan i väggen. Igår hade han varit ute med några kompisar i stan. Det hade blivit några glas vin och öl. Bengan hade betalat. Lyckos Bengan , tänkte Ulrik. Bengan som egentligen hette Bengt Brunblom hade för någon månad sedan vunnit 1 miljon på Triss. Sedan dess hade han slutat jobba och låg nu hemma och slappade framför TV´n på heltid. - - För sjutton , idag är ju den årliga gårdsfesten!, utbrast Ulrik på ett mumligt sätt.
Gårdsfesten var någonting fruktansvärt tyckte Ulrik. Varje år vid exakt samma tid var det en fest på restaurangen. Alla som ville komma var bjudna. Men oftast var det bara hotellgästerna och några gamla gubbar och tanter som kom, eftersom det var gratis mat. Ulriks pappa kom såklart också. Det var mycket viktigt att gårdsfesten blev som den alltid varit – Lindés specialare till att äta , vin att dricka och efter det ett tal som hölls av honom själv. Efter det fick man prata med alla andra , och kanske någon lek. Ulrik drog på sig skjortan och jeansen. Han ville verkligen inte ha den här årliga lilla festen. Men hans pappa hade stensäker koll på att den fixades. Inklusive att den startade klockan 16.00 och slutade 18.00. Ulrik borstade tänderna och vinglade ut genom dörren.
Nere vid restaurangen lagades massvis med mat. Alla som jobbade på resturangen ( eller ja, köks-Mia) visste vad det skulle vara för slags mat. Potatisgratäng med lövbiff. Resturang Lindés var kända för den goda lövbiffen.Därför blev den kallad Lindés specialare. Medan maten lagades ordnade Ulrik borden. Han lade dit en ljusblå duk och satt en vas med en ros i på bordet. Därefter fixade han besticken och vinglasen. Han antog att de skulle bli elva stycken, - hans pappa, Ulrik själv, Skurk Skreck , Tobias Svensson , Greta Hasselfors, Bengan , Torsten, Linus, Fru och herr Larsson och sist men inte minst Köks-Mia. Ulrik tittade på klockan den visade halv fyra.
Först kom Ulriks pappa. Han hade en mörkblå kostym på sig.
- Hej Ulrik! Vad stor du har blivit. Kan jag slå mig ner? Och förresten jag vill hålla mitt tal exakt klockan 17.00 , okej?
Efter det kom Bengan, Torsten och Linus.
Tjaaaaa , äre fessst elleee? skrek Bengan.
Jaaaa, äreee fest elllleee? Mumlade Linus. Alla skrattade och Ulrik förstod att dem redan tagit några öl. Efter dem kom Skurk Skreck.
Ja, jag hörde att ni brukade ha en årlig fest här och att alla var bjudna ... Skurk han inte prata klart innan Linus skrek någonting som skulle föreställa ett ja.
Efter en 10min var alla där. De hade satt sig till bords och munnen gick i ett på alla personer. Ulrik pratade med Tobias och insåg att de hade många saker gemensamt. Bengan, Torsten och Linus satt och skrek saker till varandra rakt över bordet. Herr och fru Larsson pratade med Köks-Mia om hur Gotland förändrats dem senaste åren och Skurk samtalade med Ulriks pappa, Kristian. Den enda som inte öppnade sin mun var Greta. Det var då det hände. Det där oförklarliga. Helt plötsigt dunsade det till i golvet.
Vad i helskotta händer! Skrek Köks-Mia.
Greta låg på golvet och hennes guldglasögon var spräckta efter att de hade fallt ner i backen.
Hon måste ha fått nåt andningsproblem eller något! Ge plats! Skurk gick fram mot Greta. Just nu var han glad för den där första hjälpen kursen han hade gått när han var 28 år. Han tryckte sin mun mot Gretas och använde mun-mot-mun-metoden.
När Greta vaknade fattade hon inte vad som hade hänt. Hmm.. Hon låg på ett golv. Runt om henne stod massor med människor. Över henne låg en gubbe... Just ja! Gårdsfesten. Hon hade fått problem med andningen.
Mår hon bra? undrade Ulrik samtidigt som han skakade.
Ja, hon har återfått medvetandet i alla fall, Svarade Skurk.
Meeeehn vaaaaffaaaan , deettt ärrr juuu fessssst!! Låååtttt dennn dää käärrringeeen dööö, hhhonnn skulllleeee sssääkkeeert dddöö sssnaaarrt ändååå!!! skrek Bengan,Torsten och Linus i kör.
Nej , nu jäklar ska de där skitungarna få! Skurk tog sats och slog en rak höger mot Bengans kind. Den träffade. Det lät smack. Inom några sekunder var bråket ett faktum...
|
|
|
|
