-Fosterfamiljen.Del16. |
Oscar gick så snabbt att han gick in i mig och jag ramlade, men i sista sekund fick han grepp om min tröja och drog mig upp.
”Skämtar du?” Frågade han, som om hela livet hade vänts upp och ner. Som om allt var ofattbart. A bad dream.
Jag skakade på huvudet, oförmögen att säga något när hans ögon blev tårfyllda.
”Säg att du skämtar.” Bad han grep tag i mina armar så det hårdnade.
”Nej.” Pep jag.
Han släppte mina armar.
”Varför?” Var det enda han fick fram verkade det som.
”J-jag vet inte.” Mumlade jag.
”Jag älskar ju dig.” Viskade han och kollade mig rakt i ögonen. Genom eld och vatten. Silver och guld. Förtvivlade tankar och hopp.
”J-jag gillar dig också.” Sa jag förskräckt.
Han fick en rynka mellan ögonbrynen.
”Gillar?”
Jag pustade lättat, flyttkartongerna skulle nog vara lätta att flytta till flyttbilen i helgen. Två dagar kvar i skolan. Det kändes som en sekund. Gillar? Jag skämdes nästan när jag tänkte på det ordet. Han hade sett så sviken ut. Som om han blivit bedragen.
Det hade han ju inte. Jag kunde bara inte få ut ordet ”jag älskar dig”, det var ett så mäktigt, kraftfullt och bindande ord.
Å andra sidan skulle jag nog aldrig mer få träffa han. Det var väl inte meningen att ge bort sig själv till någon man aldrig skulle träffa mer.
Jag skulle faktiskt sakna rummet även dens fula rosa väggar. Jag hade faktiskt vant mig vid dem, och nu ville jag inte skiljas från dem.
Lisa stod och kokade sylt, jag hade lyckats fråga vad hon jobbade som, under de få sekunderar vi pratat med varandra. Dagisfröken. Det passade henne.
Jag smög ner för den lilla trappen in i det lilla köket.
Hon vågade inte titta på mig, eller så ville hon inte. Hon kanske var äcklad över mig? Hon kanske rent av hatade mig. Andreas var inte hemma, vart han var vet jag inte.
Jag satte mig på köks soffan som var mörkblå, med rutigt tyg i blått och vitt. Lisa sneglade bakåt.
Efter tio minuter stod jag inte längre ut vid den outhärdliga tystnaden, så jag smög mig upp till rummet. Det rum som hade varit min fristad.
Ungefär trettio minuter senare kom Andreas hem. Hans bil svängde upp på den lilla uppfarten, som var alldeles för liten för att få plats med två bilar på.
När han väl kommit in, höjdes ljudnivån oerhört. Han tjafsade med Lisa om något. För att stänga ut deras ljud, lade jag mig i sängen med kudden över huvudet och somnade.
När jag vaknade, tio över sju på morgonen, skyndade jag mig att sätta på mig kläder. En dag kvar. Jag slängde i mig frukosten som inte längre serverades av sig själv. Lisa hade slutat göra i ordning frukosten. Det verkade som båda hade åkt till sina jobb, för ingen verkade vara hemma. Jag hoppade högt upp i luften när en nyvaken Andreas klampade in, med ett ganska surt ansiktsuttryck. Han ägnade inte en blick åt mig. Han brydde sig nog inte, han skulle nog bara tycka att det blev skönt att bli av med mig.
”Alltså… jag hoppas du förlåter oss och att du förstår.” Sa han plötsligt och vände sig om och stirrade på mig.
”Jag förstår.” Sa jag och nickade, och kunde inte låta bli att kolla ner i bordet. Gårdagens tidning låg ihopvikt med kaffe utspillt på sig.
”Bra.” Sa han nervöst och tveksamt. Han öppnade munnen för att säga något mer, men han stängde den sedan och gick med bestämda steg ut.
Skolan var sig inte lik. Allt verkade vändas upp och ner.
Oscar, såg helt förtvivlad ut och jag vågade knappt titta på han. Jag pratade med Emelie. Försökte prata med henne genom att få en slags förlåtelse för hur dum jag var mot henne förut.
Mitt under lektionen smög jag ut. Jag kände mig helt gråtfärdig. Jag ville stanna kvar. Jag gick in på tjejtoan och gick in i ett tomt bås. Tårarna som jag trodde skulle rinna stannade kvar. Förvånad, gick jag ut igen, tvättade ansiktet och återgick till lektionen.
Philip gav mig en medlidsam blick och fortsatte att prata om sitt.
”Vill du flytta?” Viskade Emelie.
Jag skakade på huvudet.
Jag upptäckte att Anton som satt två bord ifrån oss, tjuvlyssnade.
Oscar vilade sin haka i sin hand och hade blicken fäst på bordet. Andrew gjorde ungefär samma sak, bara att han såg otroligt uttråkad ut.
Camilla satt vid deras bord och försökte hålla ett samtal med Anton, men han lyssnade inte. När han såg att jag tittade på han, vände han så nonchalant han kunde, bort sitt huvud men det såg mest ut som om han rodnade.
Caroline som satt med Mikaela såg helt knäckt ut, dagen till ära hade hon inte sminkat sig och kammat håret.
När lektionen slutade verkade alla sega sig. Det blev stopp vid dörröppningen så ingen kom varken ut eller in. Philip ropade mitt namn och bad mig stanna kvar.
”Nå hur känns det?” Frågade han.
Hur kändes det? Ja, fullständigt dött.
”Det ska bli tråkigt.” Sa jag och bet mig i läppen för att få min underläpp att sluta skaka. Philip nickade och önskade mig lycka till i min nya skola, och hälsade mig varmt välkommen när jag ville.
”Tack.” Sa jag och gick ut.
Jag blev så förvånad när jag kom ut och fick syn på Jake att jag hoppade till.
”Ska du flytta?” Flämtade han leende.
”G-gå.” Mumlade jag och försökte gå förbi honom.
”För helvete! Jag gillar dig.” Fräste han och tog tag i min arm.
”Är det han som är din andra pojkvän?” Fräste Caroline.
Förvånad och förvirrad vände jag mig om och såg Caroline stå lutad mot några skåp lite längre. Som i slow-motion såg jag Oscar komma, och han hörde allt.
”N-nej, det är inte alls…”
Oscar stannade mitt i ett steg vilket ledde till att han snubblade till.
”Jaha, Joanna, hur är det då? Är han ditt kk och Oscar din kärlek eller vad?” Fräste hon hånfullt.
”Oscar…” Mumlade jag och kollade bedjande på honom men han mötte inte min blick, han var redan på väg därifrån. Sårad och ledsen.
”Släpp mig för i helvete!”
Jake släppte mig som om han blivit stucken av en geting. Jag sprang rakt in i Andrew.
”Vart är Oscar?” Mumlade jag förtvivlat.
Andrew ryckte på axlarna, men han såg besviken ut.
”Tro inte på henne!” Bad jag.
Han ryckte ännu en gång på axlarna.
Jag är så elak, så det finns en till del. The last part ;) Om ni nu vill ha fortsättning de vill säga :) Btw, tack sååå mkt för alla kommentarer. :*
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | tjoh - 6 jan 08 - 15:08- Betyg:  | men jaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa jag vill ha mer ! :D snälla nu nu nu nu nu nu ! :D
du skriver jättebra och man fastnar dirket i det du skrivet så man vill bara ha mer mer mer mer MER! :D <33333 | | Min_flicka - 6 jan 08 - 14:48- Betyg: | | mera :D | | Clasine - 6 jan 08 - 14:42- Betyg: | | fooooortsääääättniiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii iiiiiiiiiiiiiiiiiing!!! jag älskar att läsa av dig!!!! |
|
|
|
