</3 |
Att jag aldrig kommer få dig
vet jag alltför väl
Mitt hjärta värker
och själen gråter
för dig kommer jag aldrig få hålla om
du är som en stjärna
som jag inte kan plocka ner
varför ska det vara så svårt att bara glömma?
på kvällarna gråter jag mig till sömns
ibland på dagarna vill jag bara försvinna
sjunka genom ett svart hål
och aldrig komma ut igen
bara stanna i min egen lilla håla
för där hör jag nog hemma
dina ögon som får mig att inte hitta land
och leendet som får mitt hjärta att smälta
du som får mig att flyga
men jag vill flyga med dig
olycklig kärlek är inte lätt
som om någon kramar hårt om mitt hjärta
och sakta, sakta
fyller min själ med vatten
så att jag druknar in ifrån
ensam sitter jag i mitt hörn
patetiskt, det är vad jag är, eller hur?
gråter och suckar tungt
älskar en person som jag vet att jag
aldrig kan få
jag menar, hur dumt och sorligt är inte det?
varför fälla tårar
fylla sitt eget hjärta med hjärtesorg
utsätta sig själv för olycklighet
det är ju bara dumt
och som sagt patetiskt
att älska dig dödar mig sakta på insidan
men att inte älska dig krossar mig
sannigen är att jag behöver dig för
att forsätta leva
du är min luft, mitt syre
mitt allt
jag säger förlåt till mig själv
för att ha fallit för dig
men ändå så ler jag
men kan jag förlåta mig själv för att älska dig
att jag utsätter mig själv med denna smärta?
att älska dig krossar mig
men att inte älska dig dödar mig sakta på insidan
|
|
|
|
