-Fosterfamiljen.Del7. |
Jag tog bussen till skolan. Lisa skulle egentligen ha hämtat mig klockan tre, utanför den stora byggnaden lite utanför staden, men jag orkade inte stå här och vänta i tre timmar. Jag hade ingen aning om det var rätt buss, men jag orkade inte bry mig.
Jag satt bredvid en gammal gumma i den fulla bussen. Det steg på en kille som fick mitt hår i nacken att resa sig. Jag skymtade en gestalt med gråblått hår, mörka blåa ögon och säckiga kläder. Jag kröp ihop där jag satt. Jake.
Den gamla tanten tittade frågande på mig. Jag vågade inte resa mig upp och kolla om han hade gått. När jag väl skulle gå av, vågade jag ta mig en titt och märkte att han inte längre var kvar. Jag skyndade mig ut och till skolan.
Jag sprang över gräset, förbi en onödig vatten fontän som bara drog en massa pengar, upp för trappen och in i skolan. Jag hade så bråttom in att jag inte märkte att jag sprang rakt in i någon.
Jag stönade och satte mig upp, kollade på personen som låg bredvid mig. Ingen jag kände. Ett brungult märke täckte hela ansiktet. Blåtiran var fruktansvärd, och täckte halva ansiktet.
”Emelie?!” Flämtade jag förvånat.
Emelie kröp ihop, skyndade sig upp och sprang därifrån.
Hon måste ha ont, väldigt ont och jag kunde inte låta bli att känna ett stygn av dåligt samvete. Jag skakade på huvudet, reste mig upp, gav arga blickar till alla elever som tittade nyfiket på och gick in till historia lektionen och satte mig bredvid Camilla.
Läraren gav mig naturligtvis en arg blick av att hon blivit avbruten mitt i en mening, men jag funderade på om jag verkligen var den första som kommit insläntrande eftersom ingen verkade gilla hennes lektioner.
”Franska revolutionen!” Mumlade Anton. ”Jag tar om Bastiljen.”
”Är inte det den gamla borgen?” Frågade Camilla med en rynka mellan ögonbrynen.
”Ja.”
”Men den vill jag ha!”
”Jag sa först.”
Jag kunde inte låta bli att lyssna med intresse på deras diskussion som var bra mycket intressantare än Maggies.
Matte läraren Elena –eller Ellen, Elen eller vad hon nu hette, tittade på mig med ett bekymrat uttryck.
”Jag vet att jag är dålig på matte!” Suckade jag irriterat och himlade med ögonen.
”Du hade bara tre rätt, och femtiofem var den totala summan.” Sa Elena och skakade chockerat och dramatiskt på huvudet.
Jag suckade högljutt.
”Jag hinner inte ta mig tid…” Började Elena. Men blev avbruten av ett ljust skratt.
”Åh, Oscar vad söt du är!” Skrattade Caroline och slängde en papperslapp på han, som själv satt och pratade med Andrew –som var på bion, och Anton.
Oscar flinade mot henne och återgick till sitt snack.
Det högg till i mitt hjärta. Var jag avundsjuk?
”Ja… som jag sa, så kanske någon elev måste hjälpa dig när jag inte kan.” Sa Elena.
Jag kollade idiotiskt på henne, skämtade hon eller hade hon något fel i huvudet?
”Du kan sätta dig bredvid Oscar, han är bäst i klassen på matte. Han är egentligen en av de bästa i hela skolan på matte.” Sa hon leende.
Jag svalde och kollade på han. Åh, herregud!
Fortsättning :)?
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Clasine - 5 jan 08 - 15:42- Betyg:  | | du skriver så hiiimla braa!! | | empalove - 19 dec 07 - 20:08- Betyg: | | skit bra!! MER NU!! | | Fallen_Angel - 19 dec 07 - 18:58- Betyg: | Du skriver asbra (;
fortsättning snabbt som bara den ;D | | JessicaKarlsson - 19 dec 07 - 17:57 | | fortsättning ;) |
|
|
|
