dagen mamma försvan för alltid... del 3 |
Sorgen och ångesten kom några år eftar att mamma hade dött. Så nu ska jag alltså berätta om min liv jag har nu om man säger så. Men saningen måste fram. När jag började må dåligt viste jag inte vad det berodde på så jag skylde helt enkelt på att jag saknade mamma. Men det är inte det. Det är så att jag mår dåligt av så många olika saker på samma gång och det att mamma har dött är en av dom sakerna som är största orsaken till att jag mår skit dåligt!!
Men det är också att pappa inte värkar må så bra och att han aldrig är nöjd med det jag kan.Så som jag förklarar det, Han ser inte det som är bra, Bara det som kan bli bättre!! Ch enligt mig betyder det att pappa inte häller mår så bra. Och det i sin tur gör att inte jag kan må bra. Men det är små saker hela toiden som gör att jag inte mår bra. Det kan vara en så enkel sak att det är något som är fel,något som inte gick som det skulle,att jag inte räcker till ellar att ingen någonsin kan vara nöjd och stolt över mig. Men det är inte mycket som jag kan göra åt det. Men nu ska jag berätta vad jag gör när jag mår dåligt!. Jag brukar sitta på mitt rum och fundera, fundera på tex drömmarna jag har som mamma åstakommer. I dom flästa av dom drömmarna är det att hon kommer in i mitt rum, väcker mig så att jag sätter mig upp i sängen. Sedan sitter hon där och änklagar min g för att jag inte gjorde nåt när hon var sjuk eller den veckan hon och vi väntade på att hon skullle dö. Men jag försöker då fråga henne om vad det är hon ville att jag skulle göra. Men jagf kan inte få ur mig ett ord. Sedan försvinner hon och jag vaknar. När jag vaknar sitter jag på samma plats som jag gjorde i drömmen. Och när jag sitter på mitt rum och tänker på drömmarna så ar det som att det faktist var mit fel att mamma dog. Men samtidigt är jag arg på mamma att hon låmnade mig. För det är nu jag behöver en mamma, en vuxen kvinna som jag jkan prata med och som kan berätta för mig när det blir ferl och inte bara börja bråka som pappa gör. Men för snart ett år sen kom jag på en lösning för att bli av med mina smästor. Jag började skärta mig i handlederna. Det hjälper inte mycket men det är som att bli bedövad och sväva bort från alla problem. Men det varar bara några sekunder sedan är jag tillbaka i värkligheten och då blir jag sur på mig själv och måste skära igen och på det sättet på skär jkag mer och mer och ljupare och ljupare. Men jag vill inte sluta med det för på nått sätt är det en beflielse att kunna försvinna men hjälp av bara ett litet rakblad eller nått liknande. Nu är min vänstra arm full av ärr, ärr som aldrig kommer att försvinna även om smärtan gör det. Men som det käns nu så kommer aldrig smärtan och ångesten att försvinna. Jag skär mig än men för aett tag sen gjorde jag inte det. Det var som man kan kalla det ett uppehåll. Men istället för att skära mig gjorde jag nått ännu dummare. Jag började med huvudvärks tabletter. Jag levde på smärtstillande tabletter i nästan 3 månader. Men nu har jag då börjat igen. Inte som förut men jag skär då och då när jag mår som värst och tabletterna tar jag än. Men jag gör det för att bli av med smärtan och ångesten som alltid finns där. Även när jag ler så ler jag bara utan på smärtan. Det är bara jag som blir glan inte min själ för den blir inte glad fören jag blir av med smärtan och blir fri. Så nu är det enda jag behöver hjälp från nån som förstår. För förr eller senarde om jag inte mår bättre så finns det bara en utväg…..
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | CHICO - 19 dec 07 - 23:28- Betyg:  | orka klaga på stavfel,alla gör fel nångång även du.. bra skrivet
men att skära sig skapar nog mer problem en dom räddar.
take care<3 |
|
|
|
