flyga upp till himmelriket |
Jonathan gick fram till mej och frågade om vi skulle träffas efter skolan. Såklart svarade jag, ja.
Skolklockan ringde in och vi fick gå till klassrummet för att starta första lektionen, matte. Jag hatar matte så tiden gick väldigt långsamt. Ända tills min kompis Rebecka kom och började att prata med mej.
- Tycker du om honom? frågade hon.
- Vem? frågade jag.
Rebecka tittade bort på Jonathan, och sen på mej igen och flinade lustigt.
- Nej.. ljög jag.
Han var ju ändå den töntigaste i klassen, ingen får veta att jag gillar honom lite. Det skulle sänka min höga status. Visst han var ganska så söt och lite snygg men så opopulär.
- Säkert, sa Rebecka och gick till sin plats.
Nästa lektion var geografi. Ett till otroligt tråkigt ämne.
Rebecka satt mitt emot mej. Hon tittade först på Jonathan och sen på mej, sen gjorde hon ett smackljud. Alla tittade runt omkring sej för att se vem som gav ifrån sej ljudet. När dom märkte vem det var, började alla att skratta.
Nästa lektion gick snabbt, och sen var det bara en lektion kvar, Religion. Det är det tråkigaste som finns, tycker jag.
När lektionen äntligen var slut, och skolan slutade så gick jag iväg för att vänta på Jonathan. Han kom i en rusande takt emot mej, och tvärstannade så att vi stog ansikte mot ansikte. Jag flyttade mej bakåt, bara ifall. Och så gick vi hem till mej. Vi satte oss vid datan och gick in på msn.
En stund senare gick vi till stan, för att fika. Vi gick in i ett café och beställde. Sen satte vi oss ner vid ett bord och började att prata.
Han var verkligen trevlig, och så söt, och så snygg, och helt fantastisk och bara så underbar. Han gjorde så att jag fick fjärilar i magen.
- Hjälp jag tror jag är kär, tänkte jag
Vi åt upp och gick iväg.
Vi gick hem till Jonathan, han bodde faktiskt inte så långt ifrån mej.
Vi satt på sängen och pratade, han fick mej att skratta flera gånger, om och om igen. Han var så rolig. Det kändes som om mina fjärilar försökte rymma, dom flög som en bisvärm inne i magen. Vi berättade mer om varandra och hjärtat dunkade bara fortare och fortare.
Han pratade hela tiden, var alltid glad och helt inställd på att göra succé inför mej. Han var tyst en stund sedan frågade han mej.
- Har d.. Har duu någonsin varit riktigt.. ehm, kär i någon, på riktigt?
Jag hörde hur han började att andas tungare.
Ojj vad skulle jag svara, vågade jag att svara ärligt? Det är värt ett försök.
- Hmm, ja, det har jag.. svarade jag helt ärligt, samtidigt som jag tänkte.
- Som just nu menar du?
Det var knäpptyst en lång stund. Det ända som man hörde var hur mitt hjärta slog, och Jonathans tunga andetag. Jag märkte att han satt och tjuvkikade på mej. Jag vände mej om mot honom, och han gjorde likadant. Vi fångade upp varandras blickar, och en lång stund satt vi bara och tittade in i varandras ögon. Han ögon var så vackra, dom var blå med en grön-gul smal rand runt pupillen.
Jonathan tog första steget, och lutade sej sakta framåt. Jag gjorde lika dant. Vi stannade en liten bit innan våra ansikten möttes, och sedan kysste vi varandra lätt. Ett tag efter det särade vi på våra ansikten och bara tittade in i varandras ögon.
Jonathan kysste mej igen.
Jag var otroligt lycklig, och ville bara flyga upp mot himmelriket, men jag ville ju inte avsluta en så underbar upplevelse så drastiskt
|
|
|
|
