Vår kärlek var som vinden,
den stormade sig fram.
Den blåste liv i glöden,
vi tändes och vi brann.
Men vinden mojnade sakta,
och elden den brann ut.
Kvar finns nu bara aska
av det som fanns förut.
Men kanske under askan
en liten glöd finns kvar.
Kanhända vinden åter
ger liv åt det som var.
