-Fosterfamiljen.del5. |
”Jake?” Viskade jag.
Någon harklade sig i luren.
Helt förskräckt slängde jag på luren. Hela kroppen verkade ha frusit till is, telefonen ringde igen. Tvekandes svarade igen.
”Hallå? Hallå, Joanna?” Frågade en välbekant röst.
”Oscar?!” Fräste jag lättat.
”Öh… ja? Skulle vi inte gå på bio ikväll?” Frågade han.
”Bio?” Upprepade jag sarkastiskt.
”Ja?”
Jag kände mig både lättad och irriterad. Varför skulle Oscar vara så mesig och snäll? Hade han någon baktanke? Jag visste inte vad jag skulle göra.
”Joanna?” Frågade han försiktigt.
”Mm?” Mumlade jag.
”Hänger du med?”
”Jag vet inte.”
”Du måste bestämma dig nu, för den börjar om trettio minuter.”
”Jaja. Jag hittar inte dit.” Fräste jag.
”Det är lugnt din mamma och min mamma jobbar på samma… eller jag menar Lisa och min mamma jobbar på samma jobb, så jag vet var du bor. Jag kommer om en kvart.” Sa han.
Jag la på luren. Okej, om en kvart skulle han komma. Jag skyndade mig upp för den korta trappen och kammade ut mitt blonda hår och satte upp det i en hästsvans.
Prick en kvart senare knackade det på dörren. Jag drog på mig ett par gympa skor och slet åt mig min skinnjacka och öppnade dörren. Oscar så ännu snyggare ut än vanligt. Han hade på sig en rutig skjorta och mörkblåa slitna jeans.
”Hej.” Sa han.
Jag mumlade ett hej tillbaka och låste dörren. Vi gick ut på den mörka gatan där endast en gatulampa lyste upp vägen som snabbt avlägsnades ju längre bort vi kom.
”Är det långt kvar eller?” Frågade jag.
”Nej.” Sa han. ”Vi ska bara gå en liten bit till.”
Liten bit till, jag rös.
”Fryser du?” Frågade han.
”Nej.”
”Varför…” Började Oscar, han hostade och började om igen. ”Varför… är du släkt med Lisa?”
”Nej.”
”Hon berättade…”
”Var bara tyst.” Fräste jag ilsket, men i själva verket var jag livrädd. Kunde han inte bara hålla käften?
Oscar vred sig obekvämt om och tittade på mig.
”Du behöver inte vara så…”
Jag ökade takten och han fick småspringa fram till mig för att hinna med att gå jämsides.
Vi gick tysta. Jag ville inte prata med honom, jag ville inte ha något med att göra med han längre. Varför brydde han sig ens att ta sig besväret att vara med mig? Jag huttrade till.
”Fryser du?” Frågade han samtidigt som han tog tag i min arm.
Jag tjöt förskräckt till, samtidigt som han drog bort armen som om han bränt sig.
”F-förlåt.” Sa han förvånat.
”Glöm det. Rör mig bara inte.” Mumlade jag.
”Förlåt.” Upprepade han igen.
Vi fortsatte att gå vidare tills vi kommit till centrumet som låg i närheten av biografen.
Några ungdomar skrattade och man kände stanken av cigaretter.
”Där är dom.” Sa Oscar och pekade på dom.
Jag kollade och kunde se Caroline och Camilla och några killar jag inte kände igen.
”Är du kompis…” Började jag irriterat och ville genast hem när jag fått syn på dom.
”Idioterna? Nä, jag är kompis med Jimmy och Andrew.” Sa Oscar.
Caroline gav mig en nedvärderad blick, medans Camilla försökte vara trevlig. Jag gick inte på deras falskhet. Den behövdes inte.
Fortsättning :)? Btw, tack för alla fina kommentarer : )
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Clasine - 5 jan 08 - 15:36- Betyg:  | | Guuuud va braaaaaaa!! | | jojjah - 1 jan 08 - 16:57 | | braa :) | | Akuryo - 16 dec 07 - 17:11- Betyg: | | MEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEER ^^ | | shineforme - 16 dec 07 - 15:05 | | Arbra ;P |
|
|
|
