Prolog:
Jag kunde höra han jämna andetag efter mig, som snabbt ökade steg för steg. Mitt eget hjärta höll på att dunka ur bröstet. Skulle det vara såhär? Fanns det ingen godhet? Fanns det bara grymhet?
Jag drog upp benen, och bad för mig själv att han skulle försvinna. Bort. Långt bort från näthinnan. Han flåsade så det stank sprit, han kom närmare. Han verkade inte höra när jag bad han att sluta, men han gav sig aldrig. Eller hur? Jag försökte slita mig loss, vilket var omöjligt. Jag bad en tyst bön att allt skulle gå snabbt, så jag kunde komma ”hem” till min varma, trygga säng som ingen rörde mig i.
Jag kollade på han. Första gången jag såg honom hade jag tyckt att han var snygg, men nu verkade det vara en omöjlighet. Han drog ner sin gylf, och jag blundade.
Del 1:
En ny familj. En ny fosterfamilj. Var det nödvändigt? Jag ville inte ha dom, jag vägrade att ge dom chansen att vara något. Att existera i min hjärna.
”Ge skolan en chans. Inget kan väll vara värre än förr?” Frågade Lisa, och försökte ge mig ett milt leende. Men hon såg avvaktande, rädd ut.
Jag ville inte minnas första gången –för någon vecka sedan, jag träffade henne, då jag av ”misstag” slog sönder en antik kruka som hon ärvt av sin döde mormor.
Jag kollade in i hennes unga ansikte. Hon var i trettiofem års åldern och hennes pojkvän var trettiosju år. Hon drog nervöst bort en brun slinga från sina ljusbruna ögon.
”Joanna…” Började hon.
Jag fnös nedlåtande. Hon ryckte nervöst till. Hon var så lätt manipulerad.
Jag öppnade dörren, tog första steget på skolgården och släppte in ett nytt liv.
En varm vind svepte över min kind. Jag irrade runt i korridorerna. Jag visste att jag skulle hitta tillsist. Det gjorde jag alltid. En femton åring kan ju inte gå till receptionen, eller hur?
Jag hittade tillslut till mitt klassrum.
Jag kände en illamående känsla. Min hand vägde på dörrhandtaget. Jag svalde och öppnade dörren. Nu fanns det ingen återvändo.
Jag var van att byta klass, och det fanns ingen ide att skaffa vänner –dom varade ändå aldrig länge, men jag kunde ändå inte låta bli att vara nervös. Hur skulle den här klassen vara?
Det var mitt i terminen. Jag hade fått börja på en måndag. Alla skulle ju börja undra, eller hur? Och den uppmärksamheten skulle jag inte vilja ha.
”Nejmen, hejsan!” Sa en mörkröst.
Jag kollade på läraren, och möttes av alla nyfikna blickar från eleverna.
”Du måste vara…” Började läraren.
”Joanna.” Sa jag.
Han nickade.
”Bra att du kom, jag undrade precis var du var. Sätt dig.” Sa han.
Han återgick till närvarolistan.
Jag såg tre tjejer sitta och viska. Dom var hårt sminkade och hade djupa urringningar. Jag såg en tom plats bredvid en tjej med glasögon och sitt råttgråa hår uppsatt i en hästsvans.
”Kan jag sitta här?” Frågade jag och utan att vänta på svar, satte jag mig ner.
Jag såg en brunhårig kille sitta och skriva.
Han var säkert en tönt. Dom brukade sitta med pennan i handen och anteckna.
”Är det en ny här eller?” Frågade en av dom hårt sminkade tjejerna. Hon såg ut att vara ”ledaren”.
Jag gav henne en irriterad blick.
”Ja, Caroline.” Sa läraren, som samtidigt presenterade sig som Philip för mig.
”Jaha. Mysigt.” Sa Caroline ironiskt.
”Idioter!” Mumlade jag.
Jag såt att den brunhårige killen skakade på axlarna, och jag tycktes höra en fnysning. Skrattade han?
Jag tänkte precis fråga han, när läraren öppnade munnen och satte igång lektionen.
”Jag heter Emelie.” Sa hon som satt bredvid mig.
Jag ryckte på axlarna och nickade. Jag brydde mig inte alls vad hon hette.
”Ska du inte säga vad du heter?” Frågade den brunhårige killen som verkade ha lyckats att slita sig från sitt skrivande.
Jag vände mig om och tänkte precis fräsa av, när jag möttes av dom vackraste bruna ögonen man någonsin kan tänka sig. Jag råkade hosta till när jag såg hur snygg han var.
Han var lång och hade en ganska vältränad kropp. Bruna fina ögon, med långa, mörka ögonfransar och så hade han ett vackert leende med vita tänder.
”Vet du det inte redan?” Frågade jag och lyfte på ögonbrynet.
”Hmm… vad var det?” Sa han och låtsades se fundersam ut. ”Kan det ha varit Joanna?”
Jag vet inte om jag ska fortsätta :P Den blev inte så bra... men ngn som vill ha fortsättning ;)?
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.9) |
| wtherese - 10 jun 08 - 17:25 |
| Den var bra ! ;D |
Clasine - 5 jan 08 - 15:26- Betyg:  |
| bra! tänkte läsa alla:):) |
| julia_love - 26 dec 07 - 12:28- Betyg: |
den första delen varrt hur bra som hellst fortsätt fortsätt
tills du har kommit upp i hundra delar;P |
woops - 15 dec 07 - 17:52- Betyg:  |
Verkligen bra!
Håller med det som står, lagom detaljer och man kan lätt sätta sig in i hennes känslor/situation. Alltså bra ;P |
| sambatjejen - 14 dec 07 - 15:46- Betyg: |
| braaa |
| FortessOfTears - 12 dec 07 - 21:58- Betyg: |
JaGVILLJAGVILLJAGVILL :D
Mera nuuu , det är ju jättebra ^^ <3 |
| anchii - 12 dec 07 - 21:44- Betyg: |
superbra! :D
klart du ska fortsätta :o |
| kingscross - 12 dec 07 - 21:22 |
| Hur bra som helst=D! |
| Rosapapper - 12 dec 07 - 20:31 |
| Till Swe4: Hon blev våldtagen innan hon började i den nya skolan & hamnade i den nya familjen |
| JessicaKarlsson - 12 dec 07 - 20:25 |
| jättebra :) fortsätt :D |
| FlickanUtanMinne - 12 dec 07 - 20:04- Betyg: |
| FORTSÄTT !!!!!!!!!!! det måste du den e fan skit bra ! |
