Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Fina Flickor (del tjugosex, sista delen)

Del tjugosex. Fairytales don't always have a happy ending, do they?
(Jen)

Regndropparna faller snabbare nu, övergår i ösregn. Och även om jag i vanliga fall hade hoppat upp, skyddat håret med händerna och rusat in, sitter jag kvar längst ute på taket.
Allt har redan gått sönder ändå.
Och det känns som om ingenting spelar någon roll längre. Ingenting. Så vad är det då för mening med att andas?
Jag flyttar mig närmare kanten, dinglar med benen och försöker att inte kolla neråt, medveten om att den höga höjden kommer skrämma mig.
Jag leker lite med tanken på att falla. Bara så där. Slå emot marken.
Kisande blickar jag ner mot den blöta asfalten, urskiljer alla bilar, alla barn, alla människor som planlöst irrar omkring. Undrar vad de skulle säga om jag ramlade ner. Kanske allt jag skulle göra var att förstöra några turisters semester. Skulle någon av dem ens bry sig?
Mina höga klackar slår emot takkanten, och jag flyttar mig snabbt bakåt, inåt taket igen. Jag skulle aldrig kunna falla, inte nu, inte senare.
Fina flickor ger inte upp, fina flickor tar aldrig den enkla vägen ut.
Jag ler lite mot regnet, och kravlar mig sedan upp till stående. Min klocka säger att jag varit på taket i flera timmar, trots att det känns som snarare fem minuter.
Jag skjuter upp dörren, och tassar in i korridoren. Väggarna är full av enkel, dyr konst och tapeterna smakfulla och diskreta. Golvet klickar under mina fötter, det är sånt där dyrt marmorgolv.
För första gången på länge känns mina ben faktiskt säkra att gå på, de kommer inte kasta ner mig på golvet.
När jag är utanför Robbies, Sebastians, och min svit ser jag Sebastian komma småjoggande med ett blött täcke i händerna. Det är inte lite småfuktigt heller, utan så blött att det bildas pölar på golvet där han går.
- Mauriel är tillbaka, säger han innan jag hinner öppna munnen.
Jag ler mot honom innan jag hinner hindra mig själv, och skrapar nervöst med skon i golvet.
- Vad bra. Vad har hänt? Jag nickar med huvudet mot täcket i hand famn.
- Hon duschade, svarar han och besvarar mitt leende med ett lika svagt och sorgset.
Jag svarar inte, utan söker kontakt med mina skor.
- Men jag ska gå till Mel, tror jag. Du… får ha det så bra. Och vi lär väl ses.
Han vänder sig om för att gå, men stannar efter två steg, vänder sig mot mig igen och harklar sig igen.
- Alltså… Jen?
Jag stelnar till. Så nu kan han kalla mig Jen?
- Mmh? Jag försöker hålla min röst neutral samtidigt som jag undviker hans blick.
- Alltså…allt har bara blivit så konstigt på sista tiden och jag…jag vet ju att du gillar mig, men…
Det känns som om hela jag fryser till. Jag vill inte höra resten, tryck på stopp.
Mitt skratt avbryter honom.
- Sebastian, jag gillar inte dig, och jag låter så övertygande att jag nästan tror på mig själv.
Han blir blek och ögonen skiftar färg. Blir så där ljusa som de alltid blir när han blir…ledsen?
Men han bryr sig ju ändå inte om mig?
- Förlåt, mumlar han. Jag har varit en idiot, jag vet. Men kan vi inte prata om det? Kan vi inte låta allt bli som innan?
Vad tror han egentligen? Det är för sent.
För även om jag vill, jag vill ligga med honom på taket sådär som vi brukar, jag vill röka med honom och prata om allt och ingenting. Jag vill det så mycket att det gör ont.
Men jag kommer aldrig kunna det.
- Jen?
- Jag…jag vill inte bara vara kompis med dig, för helvete, väser jag fram och höjer blicken, vågar äntligen kolla in i hans ögon.
Jag kan inte låta bli att hoppas, trots att jag vet.
Han slår ner sin blick, tar ett steg bakåt. Som om jag skrämmer honom.
- Förlåt, mumlar han.
Jag svarar inte, utan ska precis vända mig om och gå då han tar tre snabba steg mot mig, lägger armarna om min hals, drar mig närmare sig och kysser mig.
Vi vet båda att det aldrig kommer bli något, att det aldrig kommer funka, men vi struntar i att tänka på det just nu, utan kysser bara varandra. Igen och igen och igen.
För vi vet båda att vi efter det här aldrig kommer att träffas igen, visst, vi kommer springa på varandra på fester, och artigt fråga hur den andra mår. Men vi kommer aldrig träffas. Den här kyssen är som något slags slut på något som aldrig hann börja.
- Förlåt, hans röst är inte mer än en viskning.
Jag svarar inte utan kysser honom igen. Försöker komma undan verkligheten.
Fast den kommer ju alltid ifatt.

Mina fingrar reder ut det korta, toviga håret. Snabbt, otåligt.
Det är sista kvällen i New York, och vi ska träffa Amelia, Eleonore och Andrea på en restaurang om en halvtimme.
De senaste två dagarna har varit så…diffusa. Vad har jag gjort mer än att ligga nerbäddad och lyssna på musik, inlåst i mitt rum?
Jag skakar på huvudet. Det plötsliga rörelsen får mina långa öronhängen att slå mig på halsen. Mina fingrar släpper borsten och följer det svaga märket efter öronhänget på halsen.
Jag pressar ansiktet mot spegeln, så hårt jag kan. För då kan ingen se mina tårar.
Jag sjunker ner på golvet, dunkar huvudet löst mot väggen, samtidigt som jag sluter ögonen.
Jag hör inte stegen som smyger omkring utanför toaletten förrän någon brutalt rycker upp dörren.
Jag öppnar snabbt ögonen. Varför hade jag inte låst?
Melanie står i dörröppningen, nervöst bitande på sin läpp. Hennes händer är nerkörda i fickorna på hennes nya jeans, och ögonen fokuserade på mig.
- Hallå, viskar hon och tassar in i det gigantiska badrummet. Jag håller andan när hon styr sina steg mot mig, stannar framför mig och slutligen sätter sig bredvid.
Jag ger henne en frågande blick. Vad vill du? Men istället för att svara tar hon upp borsten, flyttar på mig så att hon mjukt kan borsta igenom mitt hår.
Jag försöker att inte kolla på henne, samtidigt som alla möjliga känslor bubblar i mig. Jag vill knuffa undan henne, men hennes arm runt mig samtidigt som hon borstar igenom mitt hår känns så tryggt att jag helt enkelt inte kan.
- Jennifer? Hon slutar borsta och genast förbytts den där trygga stämningen som påminner om hur vi var innan ut mot något hårt och kallt.
- Mmh? Jag öppnar ögonen och möts av hennes nervösa blick igen.
- Jag hittade en påse med piller hos Sebastian, hennes röst är inte mer än en viskning.
- Jaha?
- I din kjolficka. Och du behöver inte säga att det var alvedon eller nåt, jag har redan kollat upp vad det är.
- Varför i helvete rotar du bland mina kläder? Min tunna röst går upp i falsett samtidigt som jag hårt knuffar undan Melanie.
- Det var inte meningen, säger hon tyst, sedan höjer hon blicken och hennes röst blir säkrare. Jennifer, fattar du inte att jag blir orolig för dig?
Mina tomma, rödsprängda ögon möter hennes vackra ögon som nu är glansiga av tårar.
Hon reser sig upp, borstar bort några inbillade hårstrån från byxorna.
- Jag…jag har pratar med Cara. Och berättat allt. Allt. Hon sa något om behandlingshem. Förlåt Jennifer, men jag vill inte se dig tyna bort.
- Dra åt helvete, väser jag. hur fan kunde du göra det?
- Jag…
- Dra åt helvete.
Hon kastar en sista blick på mig, och går sedan ut ur badrummet, stänger dörren försiktigt.
Jag öppnar munnen, men det kommer inte ett skrik. Bara ett kvävt ljud. Sakta kravlar jag mig fram till badrumsskåpet, samtidigt som jag häver ner alla piller jag hittar i handen. Snabbt kastar jag de i munnen, sväljer med någon drink som står på golvet.
Sedan kämpar jag mig upp till stående, sminkar över min bleka hy och försöker få ögonen att se mindre tomma ut.
Jag dunkar huvudet hårt mot väggen, samtidigt som jag försöker att inte gråta.
Om någon timme kommer jag sitta framför Cara, och säga något bra, något rent av genialt som får henne att strunta i allt det Melanie berättat.
För fina flickor kan aldrig förlora.
Flickan i spegeln ler svagt mot mig, innan hon vänder huvudet mot toaletten och spyr.

(Mauriel)
Den späda lilla flickan på badrumsgolvet reser sig upp, tar upp en kanyl och sätter sig lutad mot väggen.
Mauriels händer skakar och hon kan nästan inte köra in kanylen i armen, men precis som alla andra dagar så är det där den hamnar. Pumpar det där underbara in i hennes blod.
Flickan reser sig sakta upp, drar ner sin dyra, designer tröja över de repiga armarna och går ur badrummet. Hennes steg är haltande, vingliga. Som om hon inte riktigt vet hur man går, utan har glömt bort det. Hon har gjort det med så mycket på sista tiden. Allt blir så enkelt då, luften blir lättare att andas.
Hennes finmejslade ansikte söker efter svaren i den mörka natthimlen, hoppas på att få se en stjärna falla, samtidigt som en tår letar sig nerför hennes sminkade kind.
Inte ens det faktumet att hon är en fin flicka kommer hindra att hon om några år slutar precis som regndropparna.
Faller från en hög höjd mot marken.

så, sista delen! skulle vara tacksam om alla som följt serien kunde skriva en liten kommentar, görna konstruktiv kritik.
jag vet att jag har frågat mycket innan, men vilken är er favoritkaraktär? har det ändrats? och vad tyckte ni om slutet? (är ni jättesura på mig? xD)

tack till alla som läst och kommenterat, det har betytt en massa. jag funderar på fortsättning. men det blir isof senare efter jul. men som sagt, det är inte alls säkert.

Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 4.9)
sandruskapuska - 18 maj 08 - 09:29- Betyg:
Inte sluta nu!!! det finns ju en massa oupklarade saker!!!

<3<3
tjoh - 8 mar 08 - 14:45
du skriver UNDERBART !
nanna_limpan - 15 feb 08 - 17:51- Betyg:
ååååh det var jättebra! verkligen!
jag gillar absolut jen mest!!!<3<3
Therese1337 - 3 jan 08 - 00:49- Betyg:
Bra slut! Vill gärna ha mer! Jen är min favvokaraktär!

BRABRABRA
AngelOfBlood - 1 jan 08 - 18:56- Betyg:
Du är skitduktig på att skriva!
Det här är en av de bästa novellerna jag har läst,
jag gillar att den skiljer sig från de andra novellerna här.

Du skriver bra och beskrivande, och jag hoppas att du kommer att skriva mer=)
prickigthallon - 31 dec 07 - 15:37- Betyg:
Åh, GUD! (förlåt mig alla religiösa)
Jag har läst alla delra fram till hit nu, och ja. Vad ska jag säga? Jag dör. Detta är så himla bra att det är inte sant. Du har fått med alla käsnlor på ett uderbart sätt, och jag var nära på att börja gråta ett antal gånger (KOMPLIMANG, gråter aldrig åt sånt xD)
Du är helt enkelt underbart bra på det här.
Och eftersom jag hela året intalat mig att jag måste läsa dem, så ska jag läsa resten av delarna med, innan året tar slut xD
Take care <33
aakwasweet - 19 dec 07 - 17:03- Betyg:
Det här har varit en kul serie att följa. Jag började inte
när du skrev den utan långt efteråt. Hoppas att någon
form av fortsättning kommer. Detta blir ett för, FÖR
spännande slut! Snälla? Satsa på att bli författare
du kommer nog att lyckas, jag gillar eller kansek
älskar sättet du skriver på :D :)!!!!!!!!
hannasteberg - 17 dec 07 - 17:42- Betyg:
shiit, vilket hemskt slut :0 du måste ju skriva mer! annars kommer jag alltid gå och undra hur allt slutade!

alla är mina favoriter, jätte svåårt att välja vem.
AngelXMadd - 16 dec 07 - 18:37- Betyg:
Jag gillar att slutet inte var ett 'och så levde dom lyckliga
i alla sina dagar'-slut, som alla andra noveller brukar sluta.
Du skriver fantastiskt bra, och jag hoppas det kommer en
fortsättning! :D

Btw, min favoritkaraktär är Jen! ^^
sockervaddsmoln - 16 dec 07 - 16:35
cookiie; det var kanske det som var meningnen? x) nejmen, det skulle inte hända något med jen och robbie, det är det som är grejen.
Cookiie - 16 dec 07 - 15:17- Betyg:
jen och robbie, börjr gilla melanie mer! men blev ganska besviken på slutet, d hände inte så mkt. speciellt ingenting me robbie, Något ska ju hända mellan de!! :p men hoppas du fortsätter skriva iaf, för du skriver sjukt bra ^^
Anniee - 14 dec 07 - 23:25- Betyg:
fortsätt, jag vill ju att de ska bli hon och robbie ju :)
tkr om robbie och jen starkt :)
glasbubblan - 13 dec 07 - 22:22- Betyg:
det var verkligen ettjättebra slut!!
jag gillar att det inte är helt "klart" eller hur jag ska skriva, för då kan jag liksom tänka vidare och fundera litesjälv. och jag måste säga att det har varit bra hela vägen!! helt enkelt en av de bättre noveller som jag har läst!!lite sur kanske jag blev på melanie, hon skullefaktiskt ha pratat med jen innan hon pratade med cara...det var inte så shyst gjort av henne...!
fast annars så tyckte jag om slutet,, ett öppet slut är alltid bra!! måste säga att jag gillar det lilla, meningen som står på engelska övert på varje del...det är finurligt skrivet! måste också passa på att berömma din fantasi oc enorma skicklighet med orden och meningarna!!! du får vekligen ihop det bra och trovärdigt!!! så jag hoppas verkligenine att du ger upp skrivandet, för du kommer att lyckas riktigt stort med det någon gång!!! det känns så!!!
och nu läste ja de andra kommentarerna och blev lycklig!!! en FORTSÄTTNING på det här!!!!
JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA Det tyckr jag absolut!! tror att du kan fådet att bli riktigt br det!! för du är en sån som lyckas med det du skriver!!!! så gärna en ortsättning... vill jaghelt klart vta hur det går för jen...och mauri
cissilarsson_ - 12 dec 07 - 17:56
jjåå, vi är jätttearg på dig! vill ah mer juuu!!!
sockervaddsmoln - 12 dec 07 - 16:45
soakedinluxury; tack :)jo, jag tror det blir fortsättning, har börjat gilla karaktärerna så mkt så att jag inte vill släppa taget om dom
rosapapper; alltså. jen dog inte. det är sånt där slut att du får fantisera själv, men hon dog iaf inte.
-cute och hanna__91; tack :D
hanna__91 - 12 dec 07 - 15:55- Betyg:
Jen såklart! vem annars?! Kan du inte fortsätta?? :P

SNÄÄÄÄÄÄÄÄLLA!! ^^ xD
-Cute - 12 dec 07 - 15:46- Betyg:
det här är vrkligen jättebra :D
oväntat slut men jättebra :)
ser gärna mer xD
kram
Rosapapper - 12 dec 07 - 15:39- Betyg:
Du måste ha en fortsättning :D Snällasnälla :D Det är ju den bästa novellen, enligt mig iaf ;) Jen är min favorit, men jag förstod inte, dog hon?
SoakedInLuxury_ - 12 dec 07 - 13:34- Betyg:
Jen är min favvo! Jaaa du måste ha en fortsättning, Älskar denna novell! =)

Skriven av
sockervaddsmoln
12 dec 07 - 13:05
(Har blivit läst 339 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord