Som det barnet..? |
Jag har gått på livets väg..
Visst har jag snubblat lite då och då,
men jag har alltid rest mig upp och gått vidare..
Även om vissa fall var mer farliga än andra och lämnade spår, så reste jag mig..
Stolt och med huvudet högt!
När jag sedan ser ett barn, ett oskyldigt litet barn
som bara börjat sin väg i livet.
Så börjar jag minnas, tänka och önska..
Att jag var det barnet, för länge sedan var jag som det lilla
oskyldiga barnet där..
Hade ingen anning om hur världen var, inga fördomar, inga krav och måsten..
Inget dåligt samvete eller något hat som förstör och förintar..
Det barnet skulle bära sin fiende på ryggen även om det redan var försent..
Barnet skulle inte inse att allt var förlorat sedan länge, att det inte
tjänar något till att kämpa.. Barnet skulle inte inse att allt redan var slöseri med tid..
Är det därför jag så mycket vill bli som det barnet?
Är det därför jag inte vill lyssna på dem äldre??
Vill jag vara ett barn bara för att det inte känner till allt det som
förstör och förvrider världen?
Bara för att det barnet ser allt från en annan synvinkel, från den vinkeln
som ger hopp, tro och kärlek?
Så klart jag vill det..
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4) | Nattpoesi - 17 apr 08 - 16:27- Betyg:  | | fin(: | | Thediktmasters - 6 dec 07 - 16:55- Betyg: | | Bra:D |
|
|
|
