En saga från det blå |
jag gick in i klassrummet när ja gick mot mitt lilla
fyrkantiga bord försökte jag lossas att jag inte höde alla
som frågade "vart är Mia?". Tillslut när jag hade ignorerat
tillräckligt många så kom Benjamin fram till mig och tog tag i
min arm precis innan jag satte mig ner på min trä stol, och sa
- vad är det? du är ledsen.
jag kollade upp. jag såg säkert jätte sorgsen ut men ändå
så skakade jag på huvudet... Jag kollade snabbt bort, ja bet
mig i läppen och tänkte
"- jag kan inte ljuga, inte för Benjamin"
jag vände mig om igen och tittade honom i ögonen. Det dröjde
inte mer än 2 sekunder för en jag kastade meg in i hans famn,
tårarna började rinna och jag viskade i hans öra
- Mia är död...
han tog tag i mina axlar och tittade mig i ögonen, han skakade
försiktit på huvudet. Med tårfyllda ögon så gav jag honom en
lätt nick till svar, han gav mig en lätt kyss i pannan och
sedan hjälpte han mig ner på stolen och själv så gick han och
satte sig på det som hade varit Mias plats tätt intill min
samtidigt som han höll mig i handen. När Fredrok vår lärare
hade kommit in i klassrummet och satt sig bakom katedern
så fick han syn på att Benjamin satt på Mias plats och sa
strängt,
- Gå och sätt dig på din plats Benjamin!
till svar sa Benjamin bara
- Ta helgen föst.
- okej, vem vill börja berätta? frågade Fredrik
hela klassen skrek
- CARRO!
sen fortsatte emelie
- har ni hört på nyheterna Carro hitta ju någon som var
död.
- okej, men ni kmr ångra er. sa jag sen fortsatte jag
- som ni kanske märkte kom inte jag och Mia på Skol-balen
i fredags, de va av den enkla anledningen att Mia dog...
jag svalde tårarna och sen fortsatte jag att berätta hur hon
dog, sen fick Benjamin nog, han ställde sig upp och sa
- nu räcker det!
jag satte mig ner och nästan direkt efter så började jag gråta
de hade Emelie gjort för länge sen hennes bord var aldeles
vått..
|
|
|
|
