Vänner . |
Jag minns nu när vi blev fem du sa att det alltid skulle vara du och jag, i en vacker dal, där vi kunde skoja och leka och våra syskon reta.
Jag minns när vi blev sex, när vi börja på lekis, vi började va med andra barn.
Jag minns när vi blev sju, skolan började gud vad kul, matte hade jag och du.
Jag minns när vi blev åtta dom andra på oss började plocka.
Jag minns när vi blev nio vi kunde båda räkna till mer än tio.
Jag minns när vi blev tio du nästan försvann men kom tillbaks när jag behövde din hand.
Jag minns när vi blev 11 då blev det en annan femma, du börjar tuffa till dig och ta på dig andra kläder, det coola låg nu i ditt väder.
Jag minns så väl när vi va tolv. Du vände vinden om. För dig fanns jag inte mer för dig var jag borta.
Vår vänskap den fanns ej kvar men jag står kvar och undra var du försvann just
när jag behövde din famn.
Jag bara stod kvar och väntade på att du skulle komma tillbaka någon dag.
Men olyckligt nog blev det aldrig av, vad händer?
Jag trodde vår vänskap skulle hålla.
det sista jag fick höra,
lämnade aldrig mitt öra du sa:
Vi är bästisar du å jag
|
|
|
|
