Den raka sanningen |
Du flyr från det dagliga livet,
du lever enbart i ditt eget.
Där inga känslor eller tankar finns om oss.
Jag ser ner, jag skakar,
försöker skaka av mig känslan som
bär så mycket hat men egentligen kärlek.
Ser upp, känner tåren faller.
Besvikelsen kväljer mina andetag,
jag vill bara be dig försvinna,
lämna mig helt och inte halft.
Jag försöker torka tåren, men min hand vill inte.
Den vill att du ska se,
se vad du gör, hur du sårar.
Jag kan inget längre försöka älska dig
Hatet börjar bli för mycket för mig att bära.
Mitt ork är slut,
krafterna orkar inte längre till,
till att bevisa för dig vilka vi är.
Men dagen tar aldrig slut,
den blir bara längre och längre,
sämre och sämre.
Men nu är de slut.
Jag känner inte dig längre pappa.
|
|
|
|
