slutet |
God afton du sköna mö i färger av vitt och grått.. svävar i luften...
Kommer du ihåg när jag tog din hand? när jag kysste dina mjuka läppar?
hur du log mot mig....
Inom kort tid kommer vårens budbärare falla till marken och kvicksilvret sjunka.
Alla frusna händer kryper nej i sina varma mjuka iden utav skinn, foder och dun.
Så håll o mig min älskade vän för vi kanske aldrig ses igen...
|
|
|
|
