Stjärnor faller ju för fan bara ändå (del 7-8) |
Ingen som har någon konstruktiv kritik att komma med? Eller nån som ens kan säga varför ni vill läsa mer, istället för att bara säga "mer"? o.o
Don't die before I do
Jag var i skolan idag. Hela dagen. Från att vi började klockan halv nio till och med klockan fyra. Och jag visade inget, ingenting alls. Jag är stark och vägrar låta mig nedslås. Ni kan inte bräcka mig, inte en enda av er. Vad ni än tror så har jag en hemlighet, och vet du vad den är?
Jag bryr mig inte om ifall jag lever eller dör.
Idag så var inte Tobias i skolan, så det slapp jag i alla fall. Han har specialundervisning numera, eftersom han sumpat sina betyg helt. Ha. Det är vad folk säger i alla fall. Jag tror mer på att det är för att han har klått upp lite folk. Ganska många, om man tänker efter. Den jäveln klarar vad som helst utan att visa smärta. VAD SOM FUCKING HELST. Det är nästan värt respekt. Nästan, men bara nästan. För det är ju trots allt Tobias vi talar.
Yster och jag hade kvalitetstid tillsammans när jag kom hem från skolan. Eller rättare sagt - Ingen annan än jag var hemma så det föll på min lott att passa henne. Brodern hade bara stuckit och lämnat henne där, sagt åt henne att inte förstöra något. Han är sjuk i huvudet han, väntar han sig verkligen att en treåring skall lyssna om man säger åt henne att inte förstöra något? JAG skulle då rakt inte lyssna på det. Och jag är inte tre.
I alla fall så satt jag med Yster i knäet och lyssnade på Aerials med SOAD. Jag sjöng med, och min lillasyster verkade ganska förvirrad av detta. Jag tror ännu inte riktigt att hon har förstått att världen inte bara är blommor och vackra färger. Eller skönsjungande divor för den delen heller. Jag sjunger rätt så... speciellt, kan vi kalla det. Just liksom. Sårbart. Inte alls som jag vill sjunga, med karaktär.
Men skulle jag ha sådan röst som jag önskar så skulle jag väl ha varit tvungen att födas till man.
På datorn så var det relativt lugnt. Makaronen skulle mobba mig lite över msn, men jag visade bara upp mitt leende garnityr i webcam, och då tappade han sugen. Blockade mig bara, utan ett ord. Jag tyckte nästan att det var roligt, jag menar, jag är så mycket starkare än vad de är och om de tror att de kan vinna över mig så tror de FEL. Det är befängt av de att över huvudtaget ens ANTYDA att det skulle vara så. Ha. De är bara små löv i världsvinden, jag är ett berg som stadigt står stilla på sin plats. Jag tänker inte röra mig en millimeter från vad jag tycker.
Har jag intalat mig själv i alla fall.
När Modern kom hem blev det dock direkt jobbigare. Hon hade köpt några tröjor som hon ansåg att jag skulle ha, alla fula som stryk och i ljusa pastellfärger. Jag talade lugnt om för henne att jag inte tänkte ha de på mig, och då blev hon VANSINNIG. Började åter skrika att jag var en hora och jag för fan inte kunde gå runt i de där äckliga SVARTA kläderna för jämnan! Folk skulle kunna tro att jag var sadist, satanist, djävulsdyrkare och så vidare i en halv evinnerlighet. Idag så var jag starkare än jag varit förra gången, så jag grät inte det allra minsta. Jag bemötte bara hennes kommentarer med några få ord.
- Modern, jag är inte sadist vet du.
- Vad är du då? fräste hon.
- Masochist. Du vet, jag tänder på smärta. Det är det som jag och Terry håller på med när vi träffas, du har ju alltid undrat varför jag har så mycket skrapsår och sådant.
- Va?! Du får inte träffa den där unge mannen igen!
Jag bara garvade. Vad skulle jag göra? Modern är lätt att lura. Man känner inte minsta skuld över att göra det.
Skräck
Skola idag. Var inte roligt, tro mig. Snarare oerhört, jävla jobbigt. Jag orkade inte, det blev för mycket. Bröt ihop när Tobias helt enkelt sa till mig:
- Vi skall knulla dig, din lilla hora, det kommer du väl tycka om?
Jag fick panik. Oändligt jävla mycket panik. Sanningen att säga så vet jag inte längre när de kommer stoppa. De kanske inte ens kommer stoppa. Och vad skall jag göra då?
Jag är rädd.
Även Ammi är nog rädd, även om hon väljer att inte nämna det. Jag kan se hur hennes ögon är skrämda när jag talar om det, och jag kan se hur hennes händer skakar. Det är sådant som man inte kan dölja oavsett hur mycket man försöker. Det är inte så att jag inte förstår henne. Jag menar, jag skulle vara rädd om det var tvärt om. För tänk om de gör något mot mig? Om de...?
De skulle kunna göra det. Det vet jag att de skulle kunna. Det är ju inte direkt så att de är moraliska, tvärt om. Förra året så var det en jävligt massa snack om att en tjej skulle anmäla de för sexuella trakasserier, men det slutade med att hon inte gjorde det ändå. Hon var väl rädd för vad folk skulle säga. Det är vad jag tror i alla fall, att hon var rädd för vad som skulle hända efteråt.
Den flickan försvann efteråt. En dag så var hon bara helt borta och fanns inte längre. En del trodde att hon hade dött, men de var få. De flesta märkte ingenting eftersom flickans kropp var och förblev intakt. Det var bara hennes själ som hade dött, hennes ande. Eller rättare sagt så hade en bit av hennes själ dött och försvunnit bort. Sedan så fanns det bara en bit kvar, och den var hård.
Hur kan jag veta allt det?
Jo, tjejen råkar vara jag.
Det var jag som slets ur min kropp för att bli någon annan, det var jag som inte vågade utan backade undan. Men när jag backade så stretade halva jag emot, och den halvan föll av eftersom den var svagare. Den stannade där och det som var kvar av mig skyndade sig att SNABBT dra därifrån. Så jag gick därifrån halv och blödande, eftersom inget kunde laga såren som var där i bakgrunden.
Med tiden så blev det en sårskorpa, och på den sårskorpan grundade jag mitt nya jag. Sårskorpan var det som lade grunden till Slynan, och det var tack vare den ärrvävnad som tillslut blev som jag lyckades leva vidare. Som jag lyckades bära med mig smärtan och skammen med högt huvud.
Så småningom så glömde alla de andra det skedda.
Men jag skall aldrig glömma.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | idontloveyou - 27 okt 07 - 12:32 | | "men du beskriver saker på ett bra sätt, inte för mycket. inte för mycket." Det skulle stå inte för mycket och inte för lite. :P | idontloveyou - 27 okt 07 - 12:32- Betyg:  | Jag är inte så duktig på att ge konstruktiv kritik men jag ska försöka.
Jag älskar sättet som du skriver på, det är så... speciellt. Sen gillar jag också hur du formulerar dig.
"Det var jag som slets ur min kropp för att bli någon annan..." hela den biten var jättefin. Och allt annat också. Jag vet inte riktigt vad det är som är så bra... men du beskriver saker på ett bra sätt, inte för mycket. inte för mycket. Tillräckligt mycket för att man ska bli nyfiken och vilja ha mer. Superbra. Har inget mer att säga. <3 :D | | SoakedInLuxury_ - 25 okt 07 - 20:30- Betyg: | | Asså har inget negativt o säga om denna novell, inte än iallfall! Hittills så har den bara vart extremt bra! Fortsätt som du gör! I love it! | | vadsynd - 25 okt 07 - 20:00 | | Alltså hej. Jag dyrkar dig och dina noveller. Så det så. Du skriver verkligen med värsta skärpan...Nu fick du inte någon konstruktiv kritik men jag har inget att klaga på=) |
|
|
|
