"Du är min bästa vän" del. 3 |
Onsdagen den 21 oktober 2006.
- Gumman...
Mamman står i dörröppningen till Sofias rum. Med empati i ögonen ser hon på henne. Sofia ser inte på henne tillbaka. Hon bara stirrar in i väggen.
- Älskling... fortsätter hon och hör hur Sofia snyftar och hulkar.
Hon sätter sig tätt intill bredvid henne på sängen och lägger armarna omkring hon. Sofia säger inget. Hon orkar inte. Mamman låter henne gråta i hennes famn, stilla och länge.
Telefonen ringer och hon släpper taget om Sofia, stryker henne över håret, pussar henne ömt på pannan och går lungt i väg och svarar.
Efter en stund kommer hon tillbaka och säger:
- Sofia... Dom ringde från obduktionen.
- Jaha? svarar hon och ser på sin mor och torkar bort tårarna från sina blöta kinder.
- Ja, dom har undersökt Alex och dom vill att du ska komma dit ner nu. Orkar du det? Vill du att jag ska följa med?
Sofia svarar inte på frågorna, hon säger bara:
- Kom då.. Vi åker.
Hela bilresan ner till obduktionen är båda alldeles tysta. Dom ser inte ens på varandra. När dom kommer fram, går dom in tillsammans och möts av Kjell, obduseraren.
- Hejsan, säger Kjell och tar i hand med dom båda.
Han ber dom följa med honom till ett litet rum som verkar vara hans kontor.
- Sätt dig ner, Sofia, säger han och visar med sin vänstra hand.
Han tar fram några papper och tittar igenom dom.
- Jaa... börjar han. Ett tydligt tecken på självmord i alla fall.
Sofia känner hur ögonen börjar tåras.
- Vi sökte igenom Alexanders kläder och vi fann det här.
Kjell räcker över ett kuvert och på det står det skrivet med stora bokstäver, SOFIA.
- Vi valde att inte läsa det eftersom det vore att inkräkta på Alexanders privatliv.
Sofia tittar på Kjell med en aning tacksamhet i blicken och öppnar sedan kuvertet med darr på händerna. Hon känner hur hjärtat bultar, men tar ett djupt andetag och läser det sedan lungt och noggrant:
"Förlåt mig, Sofia. Förlåt för att jag är så jävla feg, men jag orkar inte längre. Fast även om du inte kan se mig, så ser jag dig. Jag kommer alltid finnas med dig i alla fall. Lova att inte följa efter mig. Du har en framtid, Sofia. Det har inte jag. Förlåt mig. Jag älskar dig, Sofia. Du är min bästa vän. De bästa människan jag nånsin känt i hela mitt liv. Tack för allt du gjort för mig. Önskar dig all lycka i livet. /Din Alex."
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | xTHiSSHiTx - 19 okt 07 - 23:20 | aww tack för kommentaren! :) <3
men alltså.. näe den är slut nu^^ | Maadelen3 - 19 okt 07 - 16:06- Betyg:  | | *ANDAS IN, ANDAS UT!* BUUUUHUUUUU!! fyåtusan, börja ju typ å gråta, å så sen (elr, det var i början) så fick jag typ D-AMP då jag fatta att han var dööd! GUSCH! men du ska veta att den är jäääkligt bra, neej, inte bra, utan BÄÄST!! :) men iaf, fortsättning på deen? (a) :)<3 |
|
|
|
