Flickan NR 1 |
Det här är min första novell jag gör så det kanske inte hänger ihop någonstans eller så. Men komentera gärna 
-Hallå?, hörde jag uppifrån igen. Som vanligt svarade jag inte.
Jag hörde fötter klampa ner för trappan.
-Jaha var det bara du lilla vän.
Det var självklart mig styvmamma som kom hit och trodde att hon kunde ta mammas plats
JAG HATAR HENNE. Hon tror att vi kan bli en familj. Men aldrig, hon kan aldrig ta mammas plats här hos oss. Hon vet att jag inte tycker om henne men ändå pratar hon med mig som jag vore 3 år och hade något allmänt fel. Som inte förstod vad hon sa…
Hon tror bara att jag behöver lite hjälp på traven efter mammas död och att allt ska bli bra sen. Men det kan ju inte bara bli bra sådär, den kvällen när mamma dog höll jag själv på att dö. Få det där samtalet i telefonen ”Vi beklagar men din mamma har varit med om en olycka, Och har tyvärr gått bort, vi beklagar.”
Jag trodde först dom ringt fel. Jag svarade halvt tyket mot den dära gubben i andra luren ”min mamma har inte varit med om någon olycka, hon är ute med ett par vänninor och äter middag”
Men sedan sa han hennes namn och allt inom mig blev bara tomt, helt kolsvart, Som att jag blivit instängd i ett tomt ekande rum. Den kvällen förstörde mitt liv.
Min mamma var mitt allt som körsbäret på grädden. Hon hjälpte mig med allt jag kunde berätta allt för henne, Men pappa han är ju inte direkt den dära personen som förstår allt. Han har bara massa frågor typ som
”Vem är det?”
”Jasså varför då?”
Men mamma kunde man bara säga allt till även fast hon inte visste vem någon var, Eller varför. Hon bara satt och lyssnade. Och jag kommer ihåg varje gång hon gav mig en god natt puss på kvällarna jag kunde alltid känna doften av den där speciella parfymen hon alltid hade på sig. Det doftade helt underbart, så sött, lite smått blandning av jordgubb och vanilj. Inget skulle bli som förut, INGET!
Och den jävla kärringen skulle INTE få göra allt värre en vad det redan var.
Hur var det i skolan idag?
Hmmm, svarar jag
Du är hopplös. Jag ska in i köket och göra lite te vill du ha?
Hmmrf svarade jag, kan hon inte fatta att jag inte vill prata med henne?
Jo kom igen. Kom ut i köket jag behöver prata med dig.
Jag gick ut i köket och satte mig på en stol.
Jo nu är det såhär att jag och din pappa har bestämt att…
Vad har ni bestämt??? Frågade jag.
Du vet att det är sommarlov snart.
Jaaa, och?
Och vi ska åka till Spanien i fyra veckor.
Okej, visst. När åker vi?
Ja du lilla vännen du har nog missuppfattat ”Vi”
Vadå? Frågade jag förvånat
Ja, ”Vi” menas med jag och din pappa!
Jaha?, och vart ska jag ta vägen då
Du ska på ett läger, För flickor som har det svårt hemma…
Komentera gärna. Ska jag skriva en fortsättning?
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | b-beroende - 13 okt 07 - 23:14- Betyg:  | Du skriver jättebra Danijela! :D<3
Men glöm inte "-". Dem visar att det är någon som talar :) | | Lora - 6 okt 07 - 21:41 | ojsan.. hmm.. skrev en kommentar på versioen som försvann...Oo
men jag tycker att du skriver målande och beskrivande och historien verkar intressant och avslutningen var underbar!;) nu måste jag ju fortsätta läsa!:D
vilken jäkla pappa och styvmamma!;( |
|
|
|
