Olyckligt/Omoget/Ologiskt ... kär... ? [6] |
Nytt kapitel hoppas nån gillar det? Som vanligt vill jag ha så många kommentarer som möjligt! Ska jag fortsätta? Eller är det ändå ingen som läser det? En liten kommentar gör mig så otroligt glad... så snälla? Hope you'll like it! =)
På fredag så gick vi till skolan tillsammans, halvt lyckliga halvt deppiga. Jag menar, vem skulle vilja prata med några som inte ens svarar? Nu skulle dom antagligen aldrig prata med oss igen.
När jag kom fram till hörnet där vi träffas på morgonen, som är alldeles nedanför Maries hus, så var det första jag frågade till henne:
”Marie, har du med dig en krona?”
”Nej fan”, säger hon. ”Men om Lina inte tar med sig en så kan jag ju alltid gå upp och hämta en.”
När Lina kom en lite stund senare så hade hon inte heller med sig en. Så vi åkte upp till Maries lägenhet där hennes pappa öppnade dörren.
”Jag glömde några saker”, sa Marie till sin pappa. ”Först, så skulle jag lämna den här”, sa hon och tog av sig sin regnjacka. ”Sen, så skulle jag också ta med mig en krona.” Marie försvann in till sitt rum.
”En krona?” frågade hennes pappa till oss och skrattade.
”Jaa… det är till en lek”, förklarade jag. Maries pappa log och tog fram sin plånbok.
”Här Marie, du får en krona från mig”, ropade han in till hennes rum.
”Får jag?” hördes Maries röst.
”Ja, men jag har bara en femma. Funkar det ändå?”
”Jadå, bara det är ett mynt.” Marie tog emot femma och vi gick till skolan. Väl där så såg vi på en gång Matt som gick över skolgården. Vi gick in i skolan och upp till våra skåp. Klockan var bara åtta och vi började tio över nio, Linas grupp började nio. Men DOM började halv nio, då stog vi där, en timme tidigt. Men i pratade och skojade utanför deras klassrum, och jag satt precis där jag kunde se Matt. Våran och Linas grupp hade flyttat upp en våning, så vi skulle inte träffa dom i korridorerna lika ofta. När det vart dags för våra lektioner gick vi upp en våning. Våran första lektion var bild, så vi gick till bildsalen. Efter det så hade vi 40 minuters håltimme, men jag och Marie stannade på skolgården. Lina skulle ha rast om tjugo minuter, och sen så skulle vi ha språk. Gud, va glad jag var över att Lovisa var här. Vi gick tillsammans med Karin till franskan. Vi var allihop några fem minuter tidiga, så då stog alla ute och väntade i korridoren. Matt, Findus och Adam ställde sig bredvid oss med några kompisar från andra skolan. Väldigt nära, stog dom. Så plötsligt hörde jag hur Findus sa nånting, och sa ”What the fuck”. Lovisa som stog bredvid mig kollade på mig.
”Jaha, det är därför ni säger så där”, sa hon lågt.
”Neej, det är det inte alls, det är tvärtom…” viskade jag så lågt att Lovisa inte hörde.
”Men jag säger sen”, sa jag. Vår lärare kom nu. Förra lektionen hade dom delat upp oss två och två, men jag och Lovisa gick ändå och satte oss bredvid varandra. Våra ”kompisar” som vi skulle jobba med, gick och satte sig vid samma bord som oss, men vi fick göra allt jobb medans dom bara satt och pratade och skrattade.
Efter lektionen så sprang jag ut från klassrummet och nerför trapporna, vi var ju i den andra skolan, så jag såg mig lite vilset omkring. Kom inte dom, Marie och Lina? Dom kom alltid och hämtade mig där. Jag såg att Matt och Findus kom ganska tätt bakom mig, men jag skyndade mig ut ur skolan trots att hörde hur Lovisa ropade. Jag är skittaskig, men jag ville bara till Marie och Lina just då. Jag gick skitsnabbt tillbaka till skolan, och jag såg hur Matt och Findus svängde iväg till matsalen, med franskaböckerna i fickorna. Jag sprang uppför trapporna och upp till korridoren, och så fort jag såg skåpen såg jag Lina som höll på att lägga i nåt i skåpen. Jag la i mina böcker och sen skyndade vi till maten.
Nån äcklig fisk vart det så vi ställde oss genast för att ta fil. När vi ställde oss där så stog Matt också där, och gud va mycket han tog! Aja, Lina kände på alla filpaket, och alla var tomma. Så lyfte Matt upp en och började hälla upp massor på sin tallrik.
”Men Lina, du hade ju kollat alla, så missa du den enda som hade fil!” sa jag skojande till Lina, och Matt stog fortfarande bredvid.
Sen gick vi och satte oss vid ett bort bredvid deras, Findus och Adam hade inte tagit nåt att äta, bara Matt som hade tagit fil i alla fall. Dom gick ganska snabbt därifrån, och när vi var klara gick även vi ut. Dom hade satt ut en ramp utanför matsalen, för att kunna ta in sakerna lite enklare. När vi gick ut gick vi nerför rampen, och på nåt konstigt sätt lyckades jag snubbla, hamna på mage och skrapa upp handen. Som tur var Matt och Findus på andra sidan skolgården, Findus spelade fotboll medans Matt och Adam kollade på samtidigt som dom höll på med en cykel. Det blåste skitkallt, så vi gick in efter en stund. Gick till andra våningen och satte oss vid runda bordet, tog fram Maries femkrona och försökte spela kronan. Det gick sådär, ibland lyckades vi bra och höll igång kronan en stund men sen gick allt fel. Vi hade tänkt oss att vi kanske kunde fråga dom om dom ville vara med, så när vi såg genom fönstret att dom var på väg in blev vi lite till oss. Vi var så nervösa att jag tror att vi allihop visste att vi inte skulle fråga. Vi försökte i alla fall fortsätta köra.
När dom kom inom synhåll i trappan och dom fick syn på oss så ropade Findus högt:
”Åh, kolla!” sa han och puttade till Matt lite svagt. ”Dom spelar kronan! Jag är med!” ropade han och gick fram till oss. Matt ställde sig bredvid honom och dom pratade nåt lågt och Findus fortsatte gå uppför trapporna.
”Men, alltså, du kan ju vara med Findus. Var med du”, sa Matt och ställde sig bredvid vårat bord.
”Okej”, sa Findus glatt och satte sig vid det runda bordet med oss. Han satt bredvid Lina, med en plats mellanrum från Marie, och alldeles mittemot mig. Lina försökte snurra kronan då, men den ramlade genast ner på bordet. Jag tog myntet och försökte snurra den, men den ramlade ner.
”Men ni snurrar ju åt fel håll”, sa Findus och tog myntet.
”Man ska ju göra nånting så här”, sa Matt och visade nåt med händerna. Han stog snett bakom både Findus och Marie. Findus tog myntet och slog till det, och det snurrade verkligen jättebra när han gjorde det. Men eftersom han satt mitt emot mig så snurrade myntet fram till mig, och så jäkligt nervös som jag var så slog jag till myntet, det snurrade till några gånger och ramlade sedan platt mitt på bordet.
”Okej”, sa Findus. ”Nu ska du sätta handen mot bordet, så här”, sa han och visade. Han hade knuten hand och satte knogarna mot bordet. ”Så ska man skjuta myntet på knogarna.” Jag såg hur han var beredd på att skjuta, så såg jag på hans hand och fingrar, skitstora händer hade han. Nej fan, tänkte jag. Det här kommer att göra ont.
”Neej, Lina får skjuta”, sa jag och drog tillbaka min hand. Findus suckade och ställde sig upp och gick därifrån. Marie tog myntet och jag satte dit handen igen, på bordet med knyten näve. Matt stog kvar snett bakom Marie, och kollade. Marie tog myntet och sköt det mjukt mot mina knogar. Myntet slog till men det gjorde inge ont.
”Men oj oj oj!” sa Matt och gick därifrån. Vi ställde oss också upp, lektionerna började nu. När vi gick förbi Findus som kollade på schemat så hörde vi hur han sa:
”Men what the fuck har vi redan börjat?” Vi gick fnissandes därifrån. Både Lina och snälla Frida som hade slutat MYCKET tidigare än oss stannade på skolan i minst två timmar och väntade på att vi skulle sluta. Dom fick inte sitta inne i klassrummet med oss, utan dom gick ut till skolgården. När jag och Marie kollade ut genom fönstren på vårt klassrum såg vi hur dom gungade. Istället för att ta vår kortrast på en kvart så bestämde vi att vi skulle sluta en kvart tidigare, det var hela klassen med på. När det var några tio minuter kar tills vi skulle sluta fick vi för oss att vi skulle leta efter dom. Marie hade glömt sina nycklar hemma, så hon hade lagt sina grejer i både mitt och Linas skåp. Sist vi hade pratat med dom så hade dom sagt att Findus och Matt fortfarande var kvar i skolan. Så nu, skulle Marie och jag hämta Lina, så att Marie kunde ta ut sina grejer på en gång. Vi sprang nerför trapporna, så att ingen lärare skulle hinna se oss, och när vi kommer ner så står Matt där, och vänder sig förvånat om när vi springer nerför trapporna. Marie öppnar dörren och jag springer ut, kollar över hela skolgården för att få se vart Lina och Frida är, men jag ser dom inte.
”Fuck!” ropar jag till Marie. ”Dom är inte här.” Marie blir lika förvånad som jag, jag går till henne och håller i dörren, så att hon får gå ut och kolla ifall hon ser dom. Medans Marie går ut så står jag där och håller i dörren, så kommer en man och en kvinna nerför trapporna. Matt går fram till dom samtidigt som han biter på tumnageln (tror jag). Han mumlar nåt så börjar han gå efter dom. När han går ut genom dörren vänder han sig om och kollar lite snabbt på mig (är det bara jag som inbillar mig?!). Marie kommer in och vi går upp. När vi kommer till korridoren sitter dom där utanför klassrummet, Lian och Frida. Resten av dagen, typ dom tjugo minuterna som var kvar, gick fort och det blev helg. Vi skulle träffas på söndag alla fyra, för att träna på krona.
På lördagen var vi bortbjudna till mammas kompis, och dagen gick fort. När vi hade varit uppe på Överskottsbolaget så hade jag stått vid glassarna, och kollat. Vi skulle köpa, men jag visste inte vad jag ville ha. Då ställer sig en kille i typ tjugo-årsåldern bredvid mig, med en kompis. Jag kollar lite snabbt på dom.
”Tja”, säger killen. Osäker på om han pratar med mig så kollar jag ner på glassarna och svarar inte.
”Ska du köpa glass?” frågar han.
”Aa”, mumlar jag och går därifrån. Det här berättar jag av en enda liten anledning; jag hatar när främlingar pratar med mig, jag känner mig så jävla obekväm då. Aja, vi köpte glass sen ändå. Tog hem, liksom. Solero, vart det för min del.
På söndan så ringde Marie vid halv tolv tiden.
”Ja?” säger jag i telefonen.
”Hej, det är Marie.”
”Hej.”
”Vi skulle ju träffas idag, gick det?” frågar Marie.
”Ja, det gick. Men hos vem ska vi vara?”
”Hos Frida om det går bra?”
”Jadå”, svarar jag. ”Vilken tid?”
”Två?”
”Okej, då ses vi hos Frida klockan två. Heejdå.”
”Heejdå.”
Kvart i två gick jag ut med hörlurarna på. Nån Tokio Hotel låt var det, tror jag. Några minuter i två stog jag utanför Fridas hus. Jag tryckte koden, tog hissen upp till sjätte våningen, och plingade på. Hon öppnade efter en liten stund, och vi gick in. Vi satte oss på golvet i vardagsummet där Frida hade lagt fram en krona. När vi satt där så hördes det skratt som kom bakifrån fåtöljen så dök Marie och Lina upp. Vi skrattade och pratade om allt möjligt, så satte vi oss vid köksbordet och spelade krona samtidigt som vi drack läsk och åt chips. Okej, jag ska inte berätta om allt vi pratade om, men Fridas knogar började blöda, Maries knogar blev röda, Linas blev… fortsatte vara normala, och jag VANN! Skulle bara säga det, haha.
Sen bestämde vi oss för att gå ut, vi skulle till skolan. Förresten, hade glömt att, Maries tvillingbrorsor spelar fotboll, och dom känner Matts lillebrorsa, dom spelar tillsammans. Så då hade vi förut tänkt att vi kanske kunde följa med nån gång och se om Matt var där?
Aja, nu skulle vi gå till skolan för att prata och leka där. När vi skulle gå över en väg som kommer det en bil som kör bredvid oss. Marie går fram och jag känner igen bilen som hennes pappas bil.
”Heej pappa”, säger hon. ”Vart ska du?”
”Ska till grabbarnas fotbollsmatch”, säger han. Det blev genast en vild diskussion mellan oss, vi vilje följa med.
”Får vi följa med?” frågade vi.
”Jo, visst får ni det. Men det blir lite problem när vi ska hem?”
”Varför det?” undrade jag.
”Jo, men Kristina och pojkarna ska få plats, så är ni fyra. Hur ska ni ta er hem?”
Vi började prata mellan oss igen.
”Hur långt bort är det?” frågade Frida.
”Vid Hagaström”, sa Maries pappa.
”Kan man inte gå tillbaka då?” frågade jag.
”Det blir ju en rejäl bit att gå. Annars får ni väl ta bussen hem?”
”Men jag har inga pengar”, sa Frida.
”Inte jag heller” sa Lina.
”Jag har inte heller pengar till buss”, sa jag.
”Men vi kan gå tillbaka?” fortsatte jag.
”Men pappa, kan du inte skjutsa oss hem, innan matchen slutar?” undra Marie.
”Men kan ni inte ta bussen hem då?”
”Men vi har ju inga pengar”, sa Marie.
”Aja, vi kan ju åka med ändå? Så får vi se hur vi tar oss hem”, sa Frida.
Vi satte oss allihop i baksätet, förutom Marie som satt i fram.
”Hur mycket kostar bussresan?” undrade Maries pappa när vi redan kört en liten bit.
”Femton kronor” sa Lina och Frida i mun på varandra.
”Oj,” sa Marie. ”Så lite?”
”Kostar det inte tolv då?” undrade jag.
”Men då kanske jag kan bjuda på hemresan”, sa Maries pappa.
”Men det vore roligt att gå”, sa jag.
”Ja, det vore mysigt”, höll Lina med.
Vi diskuterade en stund, så kom vi fram till att vi antingen kunde gå, eller så kunde Maries pappa betala för våran bussresa hem.
När vi kom dit och klev ur bilen så såg vi en av Matts bilar. Dom har en gul, och en vit, har hört att han ska ha en grå också men jag vet inte. Låter lite mycket? Men i alla fall, vi kunde registreringsnumret på den vita bilen. Och där stog den, på parkeringen. Vi gick och hälsade på Maries mamma, sen gick vi en stund till skogen och lekte. Vi gick runt och runt, letade efter Matt med blicken. Men vi såg honom inte, oavsett till hur många ställen där vi gick och letade. Letade lite diskret, då. Men fem minuter innan matchen skulle börja så frös vi, och vi ville hem. Då bestämde vi oss för att vi nu skulle gå hem, och det gick vi och sa till Maries pappa.
”Ska ni inte gå och säga hejdå till grabbarna först då?” frågade han. Vi började gå till dom, Maries tvillingbrorsor som är två år yngre, men sen så började vi gå tillbaka (varför vet jag inte). När vi var på väg ut ur planen, så vände vi oss om.
”Ska vi inte ropa ’lycka till’?” frågade Lina eller Frida.
”Nej, nej!” sa Marie. ”Vi GÅR och säger lycka till till dom.”
Vi började gå tvärs över plan för att säga hejdå och lycka till till dom. När vi går där säger Frida plötsligt:
”Där är Martin!” Marie började springa till sina brorsor som satt på bänken, där laget skulle samlas. När vi gick där kollade Matt på oss, han såg förvånat på oss trots att vi gick flera meter bort. När vi sen äntligen kommit fram till Marie så satt hela laget på bänken, också Matt. Marie kollade på oss och gick sen fram till dom. När hon närmade sig så blev de flesta tysta.
”Lycka till!” sa hon, och Matt som hade kollat ner i marken kollade förvånat på hennes. Vi började garva och gå därifrån, så vände sig Lina om och sa lycka till hon med. (Grupptryck, jag vet) men jag sa också lycka till, men så lågt att jag tror att ingen hörde? Vi började gå därifrån i armkrok, och skrattade. Så gick vi tvärsöver plan, igen, och så märkte vi att matchen snart skulle börja, så då sprang vi över istället. Så då satt vi sen där, på en bänk, och kollade på matchen. Vi skrattade, skrek och gjorde bort oss mer än vanligt. Om vi är på en match, och Matt är med, så pratar vi ju självklart om honom? Jo, och vi satt uppdelade på två bänkar, vi bestämde att ena bänken var för dom normala, den andra för dom onormala. Jag och Frida bytte hela tiden, på grund av olika saker vi gjorde. Och på den ”onormala” bänken, märkte vi sen, där satt Matts mamma! Och vi som hade pratat om hur söt han var hela tiden. Vi hade nästan BARA pratat om honom. Guud, va pinsamt det var!
Sen så kom Maries pappa fram till oss, han sa att han hade en kompis där som kunde skjutsa hem oss om en sisådär en kvart. Då skulle vi missa nästan halva matchen. Andra halvleken hade nyss börjat, och Matt satt på avbytarbänken.
”Men kan vi inte se på hela matchen, och gå hem sen?” frågade jag.
”Men då hinner ni inte hem till halv sju”, sa Maries pappa. Då skulle jag vara hemma. Så vi gick med på att åka med Maries pappas kompis.
När vi sen var hemma, eller hemma och hemma, inne i stan, så gick vi hem till Frida för att hämta våra saker. Jag hade min väska där, Marie hade sina nycklar där, och Lina hade nåt där hon också. Vi sa hejdå till Frida efter en stunds skämtande och retande om Fridas längd (vi var alla längre än henne, vi var ju ett år äldre också). När vi skulle skiljas åt med Marie, så sa Lina:
”Men när börjar vi imorgon? Vi har väl utflykt då?”
”Ja”, sa jag. ”Vi börjar klockan nio.”
”Vilken tid ska vi träffas här då?” frågade Lina.
”Klockan åtta som vanligt?” föreslog jag. Dom nickade.
”Då ses vi här imorgon, klockan åtta, med HJÄLM”, sa Lina och pekade på mig när hon sa hjälm. Dom visste att jag inte brukade använda hjälm.
”Okej”, sa Marie. ”Hejdå.”
Vi kramade henne hejdå och gick sen hela vägen till vårat kvarter, tills våra vägar skildes åt.
¨”Klockan åtta imorgon!” ropade Lina.
”Okej. Hejdå!”
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | sandruskapuska - 15 apr 08 - 21:57- Betyg:  | | jättebra <3 | | Lol_94 - 10 okt 07 - 12:21 | | =3 vad, det borde dom kunna ju! xD | | stenhjaerta - 5 okt 07 - 22:30 | | hahahahahah, kommentaren x'DDD | | Lol_94 - 24 sep 07 - 14:24 | | vf kan dom,, inte bara gå fram o säga " Vi älskaaar er"?? |
|
|
|
