Vera Vivaldi - I krig och kärlek |
Vera och Andreas stod med packade väskor utanför deras pappas hus i New York. Snart svängde en limousine upp runt hörnet och ut kliver Cassie. "Mamma, hur kan du ha råd med det här?" Vera beundrade den stora bilen. "åh, älskade vän. Era riktiga morföräldrar har precis gått bort och jag som var enda barnet, har ärvt det." Cassie såg sorsget på Vera. "Vaah!? Vera skrek så högt att alla i närhrten bara stod och glodde på henne. "moormoooor!" Andreas började gråta. Vera tittade surt på sin lillebror. "Tyst med dig unge, du har aldrig träffat henne." "Hehe, ungar nuska vi inte bråka. Vi åker till hotellet istället va?" sa mamma Cassie. De skulle bo den kungliga sviten under en längre tid "Mamma, jag får det största rummet ellerhur?" Vera såg hoppfullt på sin mor. "Eh, nej. det är mitt. jag måste ha kontor där." svarade hon. "Dessutom har jag redan fixat era rum. hoppas att ni gillar det." "WOW!" Utropade Vera och andreas i kör. Veras rum var helt vitmålat med en moccabrun fondvägg. Där var en balkong med utsikt över 76 avenyn. På fondväggen hängde en stor fin tavla med Audrey Hepburn på. I rummet fanns där en stor storbilds-tv, en soffa i samma färg som väggen. en stor dubbelsäng med gant-lakan och ett stort vitt skrivbort med en dator. Där fanns en frostad glasdörr vid ena väggen i rummet. "Hmm, vad är det här?" Vera öppnade dörren. Det var en garderob! Som man kan gå in i! Hon sprang och hämtade sin väska för att genast hänga in sina kläder. Längst in i garderoben fick hon syn på något. Det var en djupt urringad klänning. Tyget var silvrigt siden eller något, det såg ut att kunna rinna ner på golvet om man tog i det. "Mamma är den här din?" Vera tog försiktigt ut klänningen. Cassie tittade in genom dörren. "Nej, det är fest här nedanför ikväll, jag tänkte att du ville gå. Det finns nog många i din ålder här." Senare under kvällen tog Vera på sig klänningen. Den var gudomlig. Hon var visserligen 15 men hon kände sig i alla fall äldre. När Cassie och Vera kom ner till festen hade de jättekul. "Vera, roa dig lite själv ett tag, jag måste ringa upp till sviten och kolla så att Andreas inte slitit ut barnvakten totalt redan." Cassie nöp Vera lekfullt i näsan. Vera gick mot balkongen för att få en nypa luft, men dörren ut var blockerad av en überhet svarthårig kille i 16-års åldern. "Åh, står jag i vägen?" Han log lite kaxigt mot Vera. "Erhm..nej eller...jo." Hon log blygt. Snart började de prataoch det visade sig att han hette Ian och att han bodde något kvarter bort. Ian och Vera tillbringade resten av kvällen på festen tillsammans. När Vera var tvungen att gå, fick hon hans nummer. Nästa morgon vaknade Vera tidigt av att Cassie ringt roomservicen och beställt in frukost. På en silvervagn stod där våfflor, bacon, ägg, bröd, och massa annat gott. Men Vera kunde bara tänka på Ian. Senare ringde hon till Ian. De gick på bio och hade jättekul. På måndagen skjutsade Ian Vera till Veras skola på sin cross. "Vera, vem var det där?!" Rebecca, Veras kompis som trodde att hon var störst bäst och vackrast log kaxigt mot Vera. "Skit du i det" Vera gick nonchalant därifrån. Hela vackan gick hon och längtade efter Ian. När det äntligen var fredag, kom Ian och Hämtade henne. Måndagen veckan därpå kom Vera in i skolan med en nyklippt frisyr och en ny tröja med texten: Diamonds are a girls best friend". Alla avundades vera och alla ville veta vem den mystiske killen på crossenvar men ingen fick veta någonting.
Kapitel 4 ur MIN EGEN bok ;)
|
|
|
|
