Olyckligt/Omoget/Ologiskt ... kär... ? [5] |
Ett femte kapitel här! :D
Det tog lång tid att göra, hade hjärnpropp och brist på fantasi. ;) Men nu är det förhoppningsvis borta och jag fortsätta skriva på. Kommentera! Jag vill ha kommentarer om jag ska fortsätta. Hoppas ni som kommenterat tidigare fortsätter kommentera! ^^
Inget händer under hela helgen. Vi fick gäster (eftersom jag fyllt tretton för några dagar sen) och firade med tårta, både fredagen och lördan. Jag hade ärligt talat ingen lust men när Natalia och hennes mamma, och hennes mammas sambo kom så hade vi faktiskt riktigt kul.
Båda på lördan åkte jag, Lina och Marie inlines. På söndan också, men även Frida var med. Båda dagarna hade vi riktigt kul och pratade lite om allt (okej, vi pratade BARA om killarna). Vi flera tillfällen sa vi till varandra:
”Men hallå, vi byter samtalsämne vi pratar bara om dom.” Men då blev alla tysta och till slut började vi skratta och gav upp. Vi älskade att prata om dom.
Men på tisdan skulle vi börja med det språket vi hade valt i sjuan. Jag hade föräldrar som kom från Sydamerika och pratade bara spanska hemma, så jag kunde spanska flytande. Det hade inte blivit någon grupp med tyska, för det hade typ bara varit två som valt det. Så jag hade valt franska. Fast nu ångrade jag mig, jag ville ha tyska. Men det skulle väl inte bli nåt av det. Så franska skulle det bli för min del. Marie och Lina skulle ta spanska, sorgligt nog. Men de var inte riktigt bestämda, för dom ville ju gå med mig, plus att dom inte visste vad Matt och Findus skulle ta. Så på söndan sa Marie bestämt:
”Imorn ska jag minsann fråga dom om vad dom ska ta!” Jag och Lina började skratta.
”Allvarligt?” frågade jag med ett flin på läpparna. ”Tummis?” frågade jag och sträckte fram min tumme.
Nästa dag så frågade Marie inget, och det visade sig att dom hade valt franska. Gud va söt Matt var, jag satt och kollade på honom hela tiden! Dom från den andra skolan som skulle ha franska med oss var hur stökiga och skrikiga som helst, och första lektionen hade vi vikarie, så det var jobbigt.
På andra lektionen franska så var Lovisa bortrest, så jag satt med Karin, en tjej som var kär i Matt. Innan jag gått dit hade jag varit ledsen, jag skulle inte få vara med någon av mina kompisar. Då gav Lina mig en liten sten.
”Här”, sa hon. ”Det här är jag och Marie.”
Jag log mot henne och kramade om stenen i min hand. Hela lektionen hade jag den med mig. Och Karin, hon KAN inte prata lågt. Hela lektionen satt hon och pratade om Matt och Findus jättehögt, och dom satt i bordet bredvid. Flera gånger vände sig Matt, som satt me ryggen mot oss, och kollade.
Aja, det som hände sen var inte så viktigt, små detaljer som att vi gjorde bort oss helt. Men dom satte sig alltid nära oss. Både vid matsalen, och på rasterna höll dom sig väldigt nära oss där också.
Men sen, torsdagen under vår fjärde vecka i skolan så började det bli ändring på det lugna.
Jag slöt sakta upp ögonen och kollade på min väggklocka som hängde intill min säng. Hon pekade på fem i tio. Jag funderade i nån sekund ifall det var helg. Nej fan det är det ju inte! Tänkte jag och hoppade ur sängen och slängde på mig samma kläder som jag hade haft på mig dagen innan. Ett par ljusgråa Cheap Monday och en vit t-shirt med nåt tryck på. Sen en brun tjocktröja över. Kollade mig i spegeln och tog snabbt bort den svarta mascaran som runnit och satte snabbt på lite ny. Sprang till toaletten och borstade tänderna utan att ha ätit frukost, så slängde jag min väska över axeln och sprang som bara den nerför trapporna och sen till skolan. När jag sprang in i skolan så satt Matt och Findus på en bänken som finns där. Dom tystnade när jag kom in och Matt kollade förvånat på mig. Så jag konstig ut? Jag hade ju trots allt inte hunnit fixa håret eller nåt. Jag låtsades inte om dom och sprang uppför trapporna. När jag kommit upp till andra våningen hörde jag hur dom bröt tystnaden som uppstog när jag kom in.
”OOOH!” sa nån av dom och dom började skratta.
Sen stog jag utanför klassrummet fem över åtta. Där kom Lovisa och Marie ut ur vårt klassrum. Jag var flera timmar sen.
”Där är du!” ropade dom till mig och båda gick fram och gav mig en kram.
”Jag trodde du var sjuk!” sa Marie.
”Haha nej… det var bara det att jag vaknade för tio minuter sen”, sa jag andfådd.
”Oj.”
Då kom en av våra lärare fram. Men jag tror hon hade en annan grupp, hon hade nog inte märkt att jag varit borta tills nu.
”Förlåt”, sa jag. ”Jag försov mig.” Jag stog fortfarande i korridoren till klassrummen med skorna på och väskan hängandes på axeln.
”Neej, det är lugnt” sa vår lärare. ”Det händer oss alla ibland”, sa hon och log.
”Okej, men jag ska springa upp och lämna väskan”, sa jag till mina kompisar.
När jag kom ner så hade engelskan börjat. Aja, det flöt på som vanligt. Vi åt lunch, det blev en äcklig slags pytt i panna. Varje dag får man mat och fil, men man får bara välja antingen eller. Jag tog pytt i panna för att smaka, men det var verkligen äckligt. Okej, tänkte jag. Jag går snabbt och slänger maten när ingen mattant står där, så tar jag fil sen. Bara ingen ser att jag slängde maten. Så jag ställde mig upp, ingen stog bakom disken där man slänger maten och lägger tallrikarna. Men när jag var nästan framme så ställde sig en mattant där, eller hon hämtade nåt. Precis när hon gick och jag började gå dit, som går Matt förbi mig. Fattar ni vad pinsamt?! Det såg ut som att jag stog och väntade på att han skulle komma ifatt mig eller nåt. Jaa, jag gick och slängde maten snabbt, sen så ställde jag mig bredvid Matt som höll på att ta fil. Han kollade misstänkt på sylten och tog upp sleven och luktade på den. Så la han ner sleven igen och tog fil, så hade han i flingor sen. Jag tog filen och hade i lite i min skål, så tog jag flingor sen. Men då stog han fortfarande och höll på med sylten, så jag gick bara därifrån. Jag vet inte varför, jag bara gjorde det. Sen gick jag tillbaka, och då stog han inte längre där.
MEN… sen på rasten så var vi på väg nerför en trappa, eller vi kollade ut lite genom fönstret.
”Gul bil!” ropade jag och slog till Lina.
”What the fuck?” frågade hon på skoj.
”Jo, förresten”, sa jag. ”Ful bil!”
”What the fuck?” sa Lina igen.
Jag fortsatte att gå lite nerför trapporna medans Lina och Marie dröjde sig kvar uppe, dom pratade med Amanda. Jag såg att Matt och Findus, plus deras andra kompisar från olika grupper satt där och lekte nåt - dom hade hållt på med en krona ett tag. Så plötsligt ställer sig Findus upp och kollar rakt på mig. Det är bara vi som står där. Han mumlar nånting och pekar på bordet, eller nån av killarna runt det. Jag antar att han pratar med mig eftersom han kollar rakt på mig och mina kompisar håller på med annat.
”Va?” fick jag fram. Skämtade han, som killarna i femman hade gjort, att dom frågade chans på en åt en kompis bara för att retas med kompisen?
”Vill ni tjejer vara med på krona?” frågade Findus med stadig röst. Han verkade inte ett dugg nervös. Jag bara stirrade på honom, kollade på Matt och vände mig om för att kolla på mina vänner. Jag kollade på Findus igen, jag tror att dom trodde att jag typ var dum i huvet, för Patrik i åttan som satt där mumlade också fram nåt.
”Ska ni vara med på krona.”
”Vi går till 5-6:an”, sa Marie. Jag kollade på Lina.
”What the fuck?” sa hon och jag antog att hon menade det med Findus.
”Haha, ni ska gå om 5-6:an”, sa Amanda på skoj.
”Nej”, sa jag. ”Bara sexan.” Vid det laget hade Findus satt sig ner igen. Så fort vi försvann i korridoren så började jag pipa till av förvåning.
”HAN FRÅGADE OM VI SKULLE VARA MED PÅ KRONA!” sa jag viskandes men endå lite skrikandes.
”Va?” frågade Lina. ”Vem då?”
”Men Findus! Hörde ni inte?!”
”Nej! Du skojar!” sa Marie.
”Nej, jag lovar!” sa jag och berättade.
”Åh, och jag sa ’what the fuck’!” sa Lina med en suck.
”Ja, det lät som om du menade dom!” sa jag och skrattade.
”Men…” sa Lina. ”vi säger ’what the fuck’ varje gång dom går förbi, så kommer dom märka det och börja fråga varför så till slut kommer vi bli kompisar.”
”Ja”, sa Marie. ”Det är ju jättesmart.”
”Men är ni säkra på att det är rätt sätt att dra till sig uppmärksamhet på?”
”Men det blir bra”, kom mina kompisar fram till.
Sen på elevens val hade dom idrott, medans jag och Lina hade svenska och Marie hade engelska. Hela elevens val lektionen gick ganska snabbt, så hade vi en kvarts rast. Då vi var ute så sa jag helt spontant:
”Men, har nån av er en krona?”
”Vadårå?” undrade Lina.
”Men alltså när dom kommer, om vi sitter och spelar krona då, så kan vi väl fråga om dom vill vara med?” frågade jag.
”Ja, det är ju jättesmart!” sa Marie och alla tre började rota i fickorna efter en krona.
Då såg vi en av våra förra lärare som gick i trapphuset. Vi sprang ikapp henne.
”Kan vi snälla, snälla få låna en krona?” frågade vi. ”Det behöver inte ens vara en krona, det kan vara en 50-öring. Snälla, du får tillbaka den sen?” bad vi.
”Kom med mig då, tjejer”, sa hon och fortsatte gå. Hon gick till sittskrivbord där hennes väska hängde på en stol. Hon tog fram sin plånbok och räckte fram en krona till oss.
”Tack, du får tillbaka den sen!” sa vi glatt och sprang därifrån. Vi satte oss vid samma runda bord där Matt och Findus hade spelat tidigare. Oss emellan var det bara Lina som visste hur man spelade.
”Man gör så här”, sa hon. ”Man snurrar kronan så ska man slå till den med fingret så ska så många som möjligt slå till den, och den som har ner kronan får sätta knogarna mot bordet, så får nån annan skjuta kronan mot knogarna. Det gör skitont, bara så ni vet.”
En till kompis, Kajsa, satt med oss och skulle vara med. Lina snurrade kronan och vi försökte slå till den, men inte ha ner den.
”Aj, fan vad det gör ont!” ropade jag när jag slagit till den. Så höll vi på och beklagade oss över hur ont det gjorde, och kollade ut genom fönstret för att se om dom kom från idrotten. När dom äntligen kom så hade vi allihopa skitont i fingrarna, Kajsa hade även ont i knogarna eftersom vi hade skjutit på hennes knogar. Dom gick förbi oss och kollade på oss, men fortsatte uppför trapporna. Efter en stund gick vi upp ändå.
Då hade vi eget arbete, och eftersom åttorna skulle ha språk fick man välja mella att sitta i två olika klassrum, mitt och Maries klassrum, eller klassrummet där Findus och Matt alltid satt. Jag vet att det logiska skulle ha varit att jag och Marie satt på våra vanliga platser i vårat vanliga klassrum, men hur skulle vi kunna säga nej till den här chansen? Vi gick in dit och satte oss vid ett bord. Jag satt med papper och penna, och hade råkat sprida ut mina teckningar över halva bordet. Det var en liten svenska-uppgift jag hade fått, att göra en liten serie. Och skoltidningen hade frågat om dom fick ta med den. Jag var inte helt säker. Dom hade även frågat Lina, och vi gillade båda att rita. Marie satt med en dator och skulle jobba med SO, men datorerna funkade inte, så både Lina och Marie höll på med matte, tror jag. Förutom oss så satt Amanda och en till tjej i klassrummet, plus Findus och Matt. Adam var sjuk idag. Så då satt vi där, pratade jättehögt om allt möjligt. Och plötsligt börjar Marie prata om emos. Av allt möjligt. Eller inte emos, men hon sa det!
”Men asså”, sa hon. ”Såna där emos, eller inte emos, men såna där som skär sig, kronan, det är ju som det!” ropade hon högt.
”Va?!” frågade jag och började skratta.
”Ja men sån där grej som man gör och det gör bara ont”, sa hon och hon och Lina började skratta.
”Självdestruktivt?” frågade jag. Lina och Marie utbytte förvirrade blickar.
”Vad betyder det?” frågade Marie och skrattade.
”Madde, du kommer alltid på så komplicerade ord”, sa Lina och kollade på mig.
”Men självdestruktivt? Det är väl inte så svårt?”
Marie och Lina kollade på varandra igen.
”Madde, vi har för lågt IQ!” sa dom och skrattade.
Jag vet inte varför, men på sistone, varje gång vi är i deras närhet börjar vi prata om hjärnceller eller IQ. Det är helt knäppt. Men det kanske beror på att vi alltid pratar om dom, men om dom är bredvid måste vi ju prata om annat? Hjärnceller och IQ. Dom tror säkert att det är det enda vi kan prata om. Lektionen gick och vi pratade bara om konstiga saker. Och då menar jag verkligen konstiga saker! Så började vi prata om Tom, och Kim. Våra två killkompisar som vi hade på MSN.
”Men alltså, det skulle vara kul att träffa Kim”, sa jag.
”Ja, kan vi inte träffa honom imorgon?” frågade Lina.
”Men imorgon slutar vi skolan så sent”, protesterade Marie.
Sen började jag prata om att jag ville träffa Tom. Verkligen knäppa samtalsämnen.
När vi slutade så gick vi ner, och väntade på att dom skulle komma. Vi satt utanför ytterdörre och sa hejdå till alla som gick förbi. Till slut så kom dom aldrig, så vi gick upp.
”Men slutar inte dom klockan fyra idag då?” frågade jag.
”Neej, dom slutar tio över tre som vi.”
Jag gick upp och kollade på deras schema. Dom slutade klockan fyra. Och klockan var kanske halv.
Vi gick ut igen. Och då kom två killar, som är sex år. Lika gamla som min lillsyrra. Går i samma klass. Och dom här killarna, dom mobbar oss. Och då snackar jag verkligen att dom mobbar oss, dom slår oss och en gång började dom bitas! Och så tafsar dom. Vi säger åt dom att sluta men dom lyssnar aldrig. Då kom dom när vi var ute. Dom försökte komma in, men dörren hade gått i lås, det gör den ju alltid på eftermiddagarna.
”Haha, ni kommer inte in”, retades vi. Min lillsyrra stog också där, hon var med oss. Dampungarna började sparka glasdörrarna men dom fick såklart inte upp den. Så kom det nån fröken och öppnade för dom. Efter en stund kom någon så gick vi in vi med. Vi satte oss vid bänken där. Så kom dom här mobbarna. Dom började sparkas och slåss och vi försökte få dom att sluta, men dom här jäkla sexåringarna visade ingen respekt för oss, ”dom läskiga högstadieeleverna”. Min lillasyster satt vid bänken medans vi försökte få dom att sluta. Hon hade velat säga åt dom hon med, men när dom började putta henne så sa jag åt henne att sätta sig längre bort. Vi höll på sådär jag vet inte hur länge. Vi skrek åt dom, försökte snällt, alla möjliga sätt, men det funkade inte. Och precis när vi håller på där, så ser jag hur Matt går nerför trappan och kollar på hela den stora scenen där vi håller på och slåss med sexåringar. Han kollar förvånat men går och sätter sig i bänken, bredvid min syrra. Han kollar med sina vackra ögon på oss, ser helt borta ut. Det gör han alltid. Sen kommer Findus nerför trappan, och när han går förbi oss (vi står tryckta mot väggen av dom småbarnen, bara för att vi är för snälla för att smälla till dom) så viskar Lina fram nåt.
”Rädda oss”, säger hon halvtyst, men så högt att han borde ha hört. Men han pratade i telefon, och ställde sig bredvid Matt och gav telefonen till honom. Så sitter dom där medans vi gapar och skriker till ungarna. Vi öppnar dörren och går ut, stänger dörren för ungarna. Dom kan inte låsa upp den, tänker vi. Men så trycker dom på lås-knappen, öppnar dörren och flyger efter oss. Lina börjar kuta iväg och ungarna följer efter oss. Dörren går i lås och en av ungarna vänder sig om mot oss. Han börjar springa mot oss och vi kan inte få upp dörren. Vi knackar som galningar, Matt och Findus sitter ju där alldeles intill dörren och ser oss. Vi knackar och knackar allt mer desperata, den här ungen slår hårt.
”Hallå! Öppna dörren!” ropar Marie och jag fortsätter banka på glasrutan. Fina Matt kollar bara på oss, med en blick som är helt borta. Som alltid. Findus reser sig upp då och klickar på lås-knappen. Sen går han tillbaka. Jag öppnar dörren och jag och Marie flyger in genom dörren. Vi håller tillbaka ungen som viftar med både ben och armar för att slå till oss.
”Lina!” ropar vi. Hon skyndar sig till oss och min plan var att stänga ut ungarna. Stänga dörren medans dom fortfarande var ute, liksom. Men just som Lina kommer fram får Matt och Findus för sig att dom ska ut. Matt går ut och i stänger snabbt dörren efter honom, och Findus var kvar inne. Han öppnade dörren men vi lät inte ungarna komma in. Vi stängde den och ungarna blev sura på oss. När Matt och Findus gick såg jag hur båda, men mest Matt vände sig om och kollade på oss. Ungarna, aporna som vi kallar dom, sparkade till dörren och fönstren. Dom började sparka så himla hårt, så vi öppnade dörren till slut och sprang ut. Några lärare stog lite längre bort.
”Jaha ska ni slå oss?” frågade jag. ”Ni vet att eran fröken står där borta.” Jag pekade. ”Om ni slår oss så kommer hon att se det. Ska ni slå oss?” frågade jag. Det här var vårt sista hopp.
”Jaa.” sa den taskigaste a ungarna. Han sparkade mot oss i luften, men inte lika hårt och vilt som innan. Deras fröken såg dom på en gång.
”Nej, Jonas, så där får du inte göra!” ropade hon till honom. Båda dom gick på en gång. Jag kramade min lillasyster och sa hejdå. Så började vi gå. Matt och Findus stog vid utgången till skolgården, med några småbarn runtomkring sig. Jag vet att Matt har en lillebror som är typ, nio eller tio år. Innan vi kom till dom så ställde vi oss och kollade på skolgården. Min lillasyster satt på en bänk, och aporna var nära henne.
”Dom tänker väl inte mobba henne nu?” frågade Lina. Vi kollade lite vad dom gjorde, men dom stog bara vid några andra killar och lekte.
Pirrig i magen gick jag och mina kompisar ut från skolgården, förbi Matt och Findus.
Jag var jätteglad, Findus hade ju pratat med oss. Men jag var samtidigt så jäkla ledsen, vi hade inte svarat, nu kanske dom inte skulle våga prata med oss igen?
Fan, tänkte jag. Det här var ju som när Matt inte sa hej tillbaka till oss.
Gud vilken tabbe vi hade gjort.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Lol_94 - 1 maj 11 - 12:22 | | HAHAHAAAAA | sandruskapuska - 15 apr 08 - 21:41- Betyg:  | | ahahmmm. mobbad av 6 åringr?? kul!?!^^ =D | | Lol_94 - 21 sep 07 - 15:32 | | Skit braa! ^^' | | FlummKuuNg - 20 sep 07 - 20:05- Betyg: | | Skit bra! :) |
|
|
|
