Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

hon ser honom gå del 1

Man ser ingenting, endast ljuset från köksfönstret lyser in. Jag trodde aldrig att jag kunde uppleva ett sånt mörker som den här dagen. Men jag hade visst fel.
Jag hade alltid intalat mig själv att ingenting hemskt kunde hända mig. Som vilken människa som helst. Allt jag gjorde var att finnas till där för dig , men det räckte tydligen inte. Hallen stod stilla och luktade döda växter och gammal cigarett rök. Som alltid , ingenting hade förändrats. Förutom du . Du förändrades med åren som gick och blev till någon jag inte känner igen. Förutom dom gångerna då du faktiskt ringde upp mig och frågade hur det var med mig . En enda gång ungefär. Kan du tänka dig hur det kändes ? ingen av oss visste hur det skulle gå , förens nu.
Jag kan tänka tillbaka på alla dom misstag man har gjort under åren , kanske skulle det vara bättre att bara sudda ut minnena och gå tillbaka till fallet och tro att allting ordnar sig själv. Jag satt och funderade ett tag och tänkte på allting mellan himmel och jord. Sen kom jag plötsligt på att jag fortfarande hade ett fall att ta hand om , någon hade dött. Och den någon var du . Den som egentligen skulle få mig att leva genom livet tills vi plötsligt stod stilla och tittade ner på våra gravar. Jag är nog inte lika klok som jag själv tror . Jag kanske bara är en skugga i en värld som vi aldrig kunnat förstå. Kanske det här yrket bara är någonting man inte vill. I alla fall , hallen . Den är mörk , flickan ligger fortfarande i köket oberörd. Ingen har vågat ta i henne. Hon är som en skepnad som ingen vill veta av , men jag undrar om det var det som tog livet av henne. Det luktar rök från det lilla askfatet på bordet. Hade hon börjat röka ? När då? I och för sig hade jag aldrig sagt någonting om det om hon gick ut med det men jag förstår inte bara hur en människa som hon , den lilla söta Maria kunde göra så här. Hennes namn är egentligen inte viktigt , men som polis måste man avslöja sånt i vissa situationer. Men kanske inte i denna , kanske nu . Kanske inte så här. Vem vet ? Jag brukade tycka om att hålla om hennes hand tätt intill min i visa situationer. Men inte längre , varför är den där jävla flickan död ? Jag önskar jag kunde berätta för dig varför , men på något sätt så finns svaret inte ens i mina ögon. Jag ville så gärna , men på något sätt var det enda lösningen. Han hör rösten i sitt huvud , hör andetagen hon tar innan hon gjorde det.

forstättning kommer snart
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)


Skriven av
samno
20 sep 07 - 11:24
(Har blivit läst 110 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord