blomma |
Jag sådde några blommor, en för varje vän
Jag tror att det var fyra, men särskilt minns jag en
Det blev höst och vinter och blommorna de dog
Men på våren kom de åter, men bara tre stod kvar och log
Sen kom regnet med moln stora grå
Nästa gång jag fann dem så var det bara två
Sen kom solen med allt ljus den har
Plötsligt stod det bara en ensam liten blomma kvar
Du härdades i solsken, du drunknade i regn
Men en sak är säker, du är en riktig vän
Hon älskade någon så högt på jorden.
Någon som aldrig sa dem tre små orden.
Hon ville alltid i hans närhet vara.
Han brydde sig inte ignorerade henne bara.
Hon står på vägen och tänker på sin vän.
En bil kommer och hon tänker aldrig mer igen.
Han står vid hennes grav med en ros som är röd.
Ja nu är hon borta nu är hon död.
Han viskar tyst dem tre små orden.
Men nu är hon inte kvar på jorden.....
|
|
|
|
