Olyckligt/Omoget/Ologiskt ... kär...? [3] |
En tredje del här, kommer förmodligen snart en till om jag får lite kommentarer om en fortsättning? Blir glad av varje lilla kommentar... både positivt och negativt! Om ni ska kommentera negativt ska det helst vara konstruktiv kritik, som gör att man bättrar sig!
Som sagt, fortsättning kommer, om jag får kommentarer! Så jag vet att det uppskattas. ^^
Jag steg in i skolan och kände hur det gjorde ont i magen, och jag och Marie pratade och viskade lite om hur pinsamt det var när vi var på väg uppför trapporna. Lina försökte lugna ner oss och det gick lite, men jag var fortfarande otroligt nervös och pirrig.
Vi gick ända upp till högsta våningen (den tredje, vet, det är inte så högt, men låter bättre om man säger högsta), samma våning där alla hade sina skåp. Vid ett runt bord med plats för sex personer satte vi oss ner, där fanns andra tjejer som blivit våra kompisar, dom gick i samma grupp som Lina. Flera fick dela stol eftersom vi var rätt så många. Där satt också Lovisa, hon hade alltid gått med oss och vi var bra kompisar med henne. Hennes bästisar gick också i sexan, så hon träffade dom lika sällan som vi träffade Frida, men förutom dom minuterna var vi oftast tillsammans.
Aja, vi satt alla där vid det runda bordet. När man kommer uppför trapporna så finns det skåp till både höger och vänster, men bara några få på varje sida. Till vänster så kommer det fönster, små fyrkantiga fönster. Vid dom där fönstren är runda bordet. Till höger, vid slutet av skåpen så svänger man in i en lång korridor. Där finns dom flesta skåpen. Och toaletterna. Och så fort man svänger där möts man av ett handfat och en spegel. Det låter otroligt onödigt att jag säger allt det här, men det är för att ni ska fatta nåt av vad jag berättar.
Där jag och Marie satt, satt Marie med ryggen helt vänd mot trappan, jag satt lite så där i halvprofil så det såg naturligt ut om jag kolade mot trapporna, inte som att jag vände mig om helt i alla fall. Lina satt så att hon hade överblick över både bordet och trappan. Plötsligt när vi sitter där så ser jag Matt som kommer uppför trapporna. Jag känner hur hela jag darrar och vänder bort ansiktet så att jag kollar på mina vänner runt bordet. Han har sitt skåp väldigt nära mitt, eller nära både mig, Marie, Lina och Lovisa, vi har typ alla skåp bredvid varandra. Så jag antar att han skulle dit. Kollade han på oss? undrar jag för mig själv.
”Hörni”, viska Lina.
”Vad?” frågar jag och Marie i mun på varandra.
”Ömh.. nej det var inget”, säger Lina och ser lite nervös ut.
”Men säg?” ber jag.
” Näej, inte nu.”
Jag kollar misstänksamt på Lina men ger mig. Efter ett litet tag så ser jag hur Lina närmar sig mig och Marie och vi förstår att hon vill viska något till oss.
”Kolla”, säger Lina. ”När Matt kom uppför trapporna så glodde han skitmycket mot vårt håll. Sen, så skulle jag säga det till er, men då kom han tillbaka från korridoren och kollade igen.”
”Va?” säger jag. ”Hur då kom tillbaka?”
Lina ställer sig upp och går in i korridoren så att vi inte kan se henne på grund av väggen vid svängen. Sen kommer hon tillbaka och kollar på oss.
”Gjorde han så?” undrar jag tvivlande.
”Ja, det gjorde han!” försäkrar Lina.
Då blir jag genast lite gladare. Han kanske inte hade känt igen oss dagen innan? Jag visste att chanserna att det skulle vara så var rätt så små, och om han inte känt igen oss betyder det ju att han borde vara lite knäpp – eller dum. Jag visste inte vad som var värst.
”Alltså, jag tror att han känner sig dum nu som inte svarade igår”, sa Lina.
Resten av dagen flöt på som vanligt, med lite ont i magen hela dagen på grund av nervositet, men helt normalt.
Nästa dag likaså, och jag var uttråkad i tankarna på att helgen skulle komma och inget nytt skulle ha hänt. Eller, jag menar det där med att vi hejade tyckte jag var rätt så stort, men skulle va kul om ännu nåt hände?
När jag på fredagen kom hem halv två satte jag mig vid datorn, ingen var hemma och jag skulle vara ensam tills fyra eller halv fem.
Jag loggade genast in på MSN och såg att Lina var inne. Vi började skriva till varandra. Efter en stund så såg jag ett litet fönster som dök upp och datorn som pep till för att nån loggat in. Jag kände hur hjärtat hoppade upp i halsgropen. ”Geniet har loggat in”. Det var Findus, och jag visste inte om jag skulle skriva eller inte. Jag har ju chattat med han två gånger innan, men hela konversationen har vart stel och han skriver väldigt lite. Osociala människa.
Madde säger:
LINA! FINDUS LOGGA IN! :O
Lina säger:
Ska du skriva?
Madde:
Nej, han får skriva först.
Lina:
Aa, då väntar jag oxå.
Madde säger:
Men om han loggar ut då? För att ingen skriver?
Lina säger:
Hmm finns ju alltid en risk.
Jag visste inte vad jag skulle göra men skrev till slut.
Madde säger:
Heej
Fan, tänkte jag när han inte svarade. Jag kanske var lite på som skrev typ så fort han logga in? Jag skrev till Lina med gråtande smileysar för att han inte svarade. Då bestämde hon sig för att också skriva. Då såg jag att fönstret där jag skrivit till han började lysa, och jag öppnade det så fort jag kunde.
Geniet säger:
Hallo
Jaha? Tänkte jag. Inget mer?
Madde säger:
Görs?
Inget svar. Jag fortsatte skriva med Lina, och han svarade inte till henne heller. Plötsligt så börjar fönstret lysa igen, samtidigt som Lina säger att han svarat. Jag öppnar rutan.
Meddelandet ”Görs?” kunde inte levereras till Geniet. Han/hon verkar vara offline.
Va? Tänkte jag. Han hade loggat ut. Bara så där. Utan att säga nåt. Lina skrev till mig igen, att han hade loggat ut, utan att svara alls. Det var bara det där meddelandet som hade lurat oss båda.
Madde säger:
Meh! Han logga ut bara så där….
Lina säger:
Vilken apa!
Madde säger:
Kan vi inte ut å åka inlines?
Lina säger:
Nu?
Madde säger:
Aaa
Lina säger:
Okej, vid ICA om tio minuter?
Madde säger:
Ok hejdå(L)
Fem minuter senare stog jag utanför ICA och väntade i nån minut på Lina. Så fort hon dök upp började vi åka iväg, båda åkte ganska bra och idag hade ingen av oss på sig hjälm.
Vi åkte i lätt nån timme och pratade bara om dom killar, som vi på senaste tiden visat oss så besatta av. Nu var båda vi arga, han kunde åtminstone sagt nåt innan han logga ut?
Jag menar, vi hade ju skrivit innan han loggat ut, så han måste ha sett vad vi skrivit.
”Men asså, han sa ju hej eller nåt, och sen logga han ut. Det är ju väldigt konstigt?” frågade jag till Lina som var lika upprörd som jag. Inte för att jag gillade honom över huvudtaget, men fast det låter elakt så var han ett bra sätt att komma i kontakt Matt, dom var ju alltid med varandra.
”Men till mig svarade han inte ens hej. Svara han nåt till dig?”
”Jaa, han skrev ”hallo”, tror jag.”
”Men åh, vilket mongo!”
”Jaa”, instämde jag.
”Men vet du vad jag skrev till han sen? Fast han loggat ut?”
”Vad skrev du??” undrar jag nyfiket.
”Jag skrev: OSOCIALA MÄNNISKA. (Och en sån där sur smileys,) VFR LOGGA DU UT?! (och en sån där gråtande smileys).”
”Va?! Skrev du verkligen så? Haha, och en gråtande smileys?”
”Ja, jag skulle ha gjort en sur smileys igen, men nåja, han loggar ju typ ändå aldrig in så.”
”Haha.”
Lite senare så gick vi skilda vägar och jag åkte snabbt hem till mig. Jag gillar inte området där jag bor med mamma, alla stirrar på en och barnen är läskiga. En gång när jag hade varit ute med Marie så hade en tjej kommit fram och knuffat mig, hon hade alltid haft något emot mig. Jag var dum nog att knuffa tillbaks, och sen försökte hon knäa mig. Som tur då gick Marie emellan. Men jag menar allvar, dom som inte mobbar där blir själv mobbade, och nästan alla dom där barnen gick i en skola som var bredvid oss. Det var tre skolor som var nära varandra. Våran, den där Montessoriskolan utan högstadiet, och den där med dom hemska barnen.
Tanken på att det nu var helg gjorde mig ganska deppig, jag skulle inte få se Matt på två dagar…
Jo, nåt jag glömt att berätta: det där mailet som vi skickat innan sommaren? Vi hade ju skickat ett till Matt, och en kopia av det mailet till Findus (fast hans MSN har vi ju nu, när vi skickade några kompisar att fråga efter den). Matt, han skickade tillbaka samma mail fem gånger typ, Findus, han svarade inte över huvudtaget. Men vet ni vem som svarade? Deras kompis, som verkar vara en dampunge, som är kortare än alla tjejer i klassen, och ful, HAN svarade! Han som inte ens fick ett mail! Hans svar: lol så skrev han sin MSN. Haha, snacka om att jag ska adda sen!
Jag satte mig vid datorn, och deppig som jag var började jag chatta med Tom. Han är en kille jag träffat på bilddagboken, och han var en ganska bra kompis. Lyssnade när man behövde prata, brydde sig med andra ord. Och muntrade upp en.
Just nu var jag som gladast över att hans fanns där i MSN, som den datanörden han är.
Han hade det också jobbigt, men på andra sätt. Jag försökte också hjälpa och muntra upp honom i den mån jag kunde, vilket jag misstänkte inte var särskilt stort.
Men jag lyssnade på han jag med, och vi hjälpte varandra lite.
Han fick mig alltid att skratta och bli glad när jag var ledsen.
På grund av cp-skadade killar.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | edenel - 9 okt 07 - 19:05- Betyg:  | | Skitbra :D | | Lora - 7 sep 07 - 09:01 | | jättebra!:D | | sooofffiiieee - 6 sep 07 - 17:11- Betyg: | | 5/5! önskar att man kunde ge den mer än bara fem men... | | Lol_94 - 6 sep 07 - 15:13- Betyg: | Braaaa!! 5/5
Lina är ju bäst!! xD (skojja bara) xDXD |
|
|
|
