Novell 4 |
Genom fönstret kluddas världen sakta ut.
Snabbt fram genom det grönskande landskapet färdas hon.
Aldrig mer tänker hon. Aldrig mer besöka denna plats som fick hennes hjärta klappa tre extra slag en gång.
Men så blir det aldrig mer nu, för den tanken är borta.
Allt började precis som det gör för alla med ett leende. Något bra.
Något som gjorde att en känsla ändå sa. Det kan gå, det kan bli något bra att leva kvar för.
Men icke så fel hon hade.
Men detta var sista gången detta skulle hända, sista gången.
- Jag ska resa hela världen runt med dig!
- Hela världen? Det var lite överdrivet.
- Nej sötis! Du ska med. Runt hela världen med mig! Blir inte det skoj? Tänk inga vänner, inga föredrar ska med. Bara du och jag. Han log stort och kollade mjukt på henne.
- Jo det låter bra. Men jag tror vi skulle tröttna på varandra.
- Sötis du ser bara problemen! Se möjligheterna!
- Hmm.
Två stycken ungdomar på åldern 15 till 19 skulle jag gissat på. .
Hon var långt ifrån perfekt och han med men ändå så var det som gud hade bestämt att " dom här två ska vara tillsammans" Som skapade för varandra.
Hon som var så lång och elegant men också envis och en petig liten fröken.
Medans han var odogan i hennes liv. Pundare och ville alltid ut på nya äventyr.
Han tog nu hennes hand och kysste den lätt.
- Nejdu nu ska jag gå ner till Bea men jag kommer senare mot kvällen. Hejdå.
- Hejdå.
Han kysste henne lätt på kinden och gick ut i hallen och tog sin jacka och satte på sig skorna. Det hördes hur han tog hjälp av skohornet som satt på elementet.
Sedan hur dörren drog igen med en smäll och hur det ekade i korridörren och stegen neremot porten.
Sen vart det tyst igen.
Flickan reste sig tillslut från soffan där hon och killen hade samtalat under hela förmiddagen och gick ut i köket och började rota i kylskåpet. Dags för lunch.
Potatisplättar med äppelsylt på.
Senare på kvällen skulle han titta förbi igen men hon skulle ut idag. Kanske vara med Ida och Måns och Erik men hon visste inte säkert om hon ville.
Det har blivit som en tysnad mellan Ida och henne sedan Måns kom.
Inte för hon var svartsjuk eller att Ida struntade i henne utan för Måns var så konstig imot henne.
Tillbaka blick:
- Hej jag heter Maja och är ny här.
- Hej Maja och välkommen till klassen. Detta är TE1A. Du kan ta en av dom lediga bänkarna. Jag heter Magdalena Mås och är klassföreståndare och din lärare i teknik och andra no ämnen.
Jag såg tre tomma bänkar. Två längst fram precis vid tavlan och sedan en åt höger mot fönstren bredvid en kille. Antingen tar jag den längst fram och klassas som tönt eller bredvid killen.
Jag tog modet till mig och gick mot bänken.
- Kan man sitta här? frågade jag artigt men ändå med attityd.
Killen skakade bara på axlarna och tittade bort.
- Så bra då sätter jag mig här! Sa jag kaxigt tillbaka och satt mig.
Lektionen började och jag lyssnade mest avslappnat och kollade nån gång ibland på killen bredvid mig. Konstigt tänkte jag, hur kunde han hamna på teknik? han verkar inte alls intresserad.
jag suckade lätt och kollade ut igenom fönstret. Platsen där jag satt var perfekt. Fick man tråkigt kunde man kolla ut igenom fönstret mot staden där nått alltid hände. Så gjorde jag första dagen i skolan och alla dagar där efter med. Iallafall lektionerna med Magdalena Mås för tråkigare människa får man leta efter.
Min första dag fortsatte ungefär lika som den börjat. Jag blev bekant med en flicka som hette Ida i min klass. Vi försökte göra en lektions uppgift tillsammans men pratade mer än jobbade.
Hon visade mig cafeterian och några av hennes vänner. Jag minns några av dom. Izabelle, Erik, Måns och Johanna.
Senare på lunchrasten satt vi i skolans restaurang och åt mat när tre killar kom in igenom dörren till restaurangen.
- Vilka är dom där? Frågade jag.
- Dom där tre? Det är tre pundare. Akta dig för dom de vill bara supa röka och knulla.
- Okej.
Men jag tyckte inte som henne. Jag tyckte dom såg spännande ut. Som några man absolut inte får hålla på med.
Som typ gangsters. Spännande!
Jag bestämde mig redan första dagen att han i mitten. Han ska jag ha!
Och med den tanken varje dag vaknade jag och gick till skolan.
Tillbaka till verkligheten:
Hon gick ändå till Ida, Måns och Erik. Dom stog vid den gammla bron utanför storsjön och pratade.
- Hej Maja! Sa Ida högt och kramade om henne.
- Hej! Gud så längesedan!
- Ja verkligen! Men nu äntligen iallafall. Det vart ju så konstigt där med Pontus och sen nu jag och Måns, sa Ida och log.
- Jo det kan ju bli så.
-Ja men nu ses vi iallafall. Hur är det med dig då?
- Jo det funkar själv då?
Och så börjar Ida berätta om både det andra och ena och hur hon saknat Maja.
Och längstinne i Maja känns det som en lättnad trots allt denna skit som varit med Ida.
Efter att stått vid bron ett tag tog hon min hand och i andra handen Måns och började gå mot stan igen. Erik hängde på bredvid Måns och dom gick tillsammans in till Idas hus. Ja och hennes föreldrar då.
Fortsättning följer..
|
|
|
|
