På andra sidan drömmen 2 |
Brinn hjärtat brinn
Du vet du kan förändra allting
Det blåser genom staden inatt
Hör du sanningen, den lät som ett skratt
Hon vet att hon kanske inte är så bra på att skriva, hon vet hon kanske inte är snyggast men en sak är hon bra på och de är att förstå det fina i en text.
Kents låt "kärleken väntar" är så otroligt bra. Ända sen hon var 10 år och lärde mig skriva har hon skrivit ner texterna i hennes sång text, hon tror det blev så eftersom pappa gick när hon var så ung.5 år utan pappa och en mamma som bara gråter och tycker synd om sig själv.Inte konstigt hon gjorde allt själv så tidigt.
En till sak hon är bra på är att tänka på saker som inte ska tänkas på. Lite som en forskare som inte ger sig förs svaret på exprementet kommer hon väntar på ett svar som aldrig kommer komma ändå envisas hon.
Sara sitter och tänker utanför skolan på bänken bredvid Nazlia. Snart börjar sista lektionen för den här torsdagen.
Imorgon är det fredag och fest hos Marie fast varken Nazlia eller Sara känner henne så det blir nog hemma för deras del. Robin kommer utifrån skolan och tar upp en ciggaret och blåser ut mot skolgården.
När han ser Sara vinkar han.
- Vem fan är de? Frågar Nazlia. Hon vet inte att jag var bästis med han förut innan sexan.
- Det är min Robin, säger hon och ler.
- Men va fan Sara ge dig du har ju Jörgen.
- Vänstrar, säger hon kaxigt och går därifrån och till Robin.
Jag kan se Nazlia besvikna blick i ryggen men jag bryr mig inte. Jag har insett vilken underbar person Robin är igen.
- Hej, går hon fram och säger till Robin.
- Tjena, säger han.
Ska du ha en ?
- Ja, de vore snällt.
Han räcker över paketet åt henne.
- Jaha ska du göra i helgen då? frågar han henne.
- Nej tänkte vara hemma bara dudå?
- Hemma men vafan Sara ge dig när man är ledig ska man ha kul inte tröka bort den.
- Jaha men vad finns det för kul i helgen då?
- Marie har fest.
- Som om hon skulle bjuda mig!!
- Jag är bjuden, ler han.
- Jaha.
- Och om du går med mig så.
- Vill du jag ska gå med dig på fest? frågar hon och ler.
- Jo kanske det. Han pekar mot klockan och går. Hans lektion börjar och jag är redan försenad till min.
Men tänk Robin bjöd ut henne! Lyckan sprider sig från magen och upp till läpparna som ler stort, hon ska ha en rolig helg , yes!
Sista lektionen på fredagen är sång i aulan. Det är det bästa Sara vet tiden brukar flyga iväg men idag går de sakta som fan.
Hon tycker min sång låter seg och alla andra segar sig extra mycket och hon riktigt längtar tills det är slut. Längtar efter Robin.
Visst hon ska tänka på Jörgen men vafan han bor ju inte i stan det blir inte samma sak då.Robin är den där underbara saken som hon känt sedan dom var 6 år.
Tänk han tröstade henne med ”min pappa är också borta jag vet hur det känns” Med han ska Sara gå ut med om typ 5 timmar.
Desto mer hon tänker dästs snabbare går tiden och tillslut är lektionen slut och jag går och möter upp Robin på skolgården.
-Ska du gå dit med mig? Frågar han osäkert en gång till.
-Klart jag ska med.
Dom går åt varsitt håll och bestämmer att dom ska mötas vid centrum grillen klockan sex för att sen gå mot Maries lägenhet (och hennes mamma och pappa )
Först ska hon hem och fixa sig med smink kläder och håret allt ska se perfekt ut så Robin vill ha henne som hans tjej.
hon vet att han vill ha henne för det syns på han och jag har ju blivit snygg sen den gamla goda tiden då jag såg ut som ett troll.
Hon smäller igen dörren när hon kommer hem.
-HALLÅ? Ropar hon.
Inget svar, skönt mamma och Johan har inte kommit hem än.
hon skyndar mig upp till rummet och sätter på musik över hela huset så det dunkar, idag är det min dag.
”Till pappa”
Ibland undrar jag vart energin och friheten tagit vägen men jag vet att den kommer tillbaka fast det kan dröja.
Idag är en sån dag jag är så otroligt glad och känner mig så otroligt pigg fast jag inte sovit ett skit på hela natten.
Jörgen ringde igår, vi pratade lite om skolan och om jag skulle komma ut nån mer gång.
Jag sa inget om festen utan sa att det inte gick i helgen för mamma och Johan skulle ha hemma kväll med mig såhär en vecka innan bröllopet.
Jag måste erkänna att mina känslor för Jörgen är borta nu.
Han bor så långt ifrån och är för gammal.
Varför skulle Robin komma just nu när jag har pojkvän? Kunde han inte komma lite tidigare eller aldrig dyka upp så jag kunde fortsätta att försöka glömma han.
Måste erkänna jag är kär i han.
Fan nu måste jag göra slut med Jörgen fast jag vet inte om jag vill.
Skulle vilja ha liten bit Jörgen och en bit Robin, fan de går ju inte.
Idag har varit en underbar dag och underbarare ska den bli ikväll med Robin.
Det märks att snart är vintern här, idag såg jag min stora ek träd tappa sitt sista blad tänk så sorligt det sista!
<3 Älskar dig.
Hon lägger ner brevet under kudden där några andra ligger, hon ska posta dom till himmelen senare. Men nu ska hon duscha.
Innan hon går in i duschen står hon framför spegeln och beundrar hennes fina kropp. Helt perfekta bröst, inte för stora inte för små.
Hennes höfter går ut och det är lite fett på dom men palla att banta varannan vecka, och vara så där super smal. Hennes hår går precis ner till bröstvårtan, fan vad sexig hon är om hon såg sig själv skulle hon inte tacka nej.
Efter att ha duschat sminkar hon sig det ska vara perfekt, hon ska ju gå med Robin. Hon sätter sig vid sminkbordet och tar fram eyeliner, kajal, mascara, täckstift, mjukkräm, puder, den ljusa pennan till läpparna. Det ska vara perfekt. Efter en timme är hon klar och ganska nöjd det vart lite för svart kring ögonen men de duger.
Håret är i en klump av rufs som består av halva håret det andra hänger spikrakt ut på sidorna och har lagt sig på axlarna. Hon hör hur det ringer på mobilen. Hon skyndar sig nerför trappen och fiskar upp mobilen ur jackfickan.
-Hallå? Säger hon utan att kolla vem det är men hon gissar på Jörgen.
-Tjena de är Robin.
-Jaha Hej! Glädjen sprider sig i en känsla från naveln och neråt.
-Jo du skulle du vilja komma lite tidigare hem till mig?
-Menar du nu?
-Ja.
-Men jag har inte sminkat mig färdigt.
-Men å du är fin som du är kom igen nu!
-Okej då syns vid centern.
-Okej Hej.
Han sa att Sara var fin! Oh vad lycklig hon blir! Hon skyndar sig att ta på sig kläder och nästan springer dom där 500 m till centern eller centrum grillen som den heter. Han står där det ser hon på engång.
-Tjena Babe! Säger han när hon kommer.
-Hej Robin, säger hon.
Han kramar om henne och lägger händerna på rumpan och ger hennes en puss på kinden.
-Wow den har verkligen växt sen barndomen du!
-Haha jo tjejer brukar få höfter.
-Jo de är klart. Men jag trodde inte att dom blivit så stora.
Det känns så naturligt att gå där och känna hans kalla hand i hennes varma. Hon har aldrig sätt huset men han babblar på vart det ska ligga.
Dom pratar och efter bara ca 5 min är dom hemma hos honom. Dom går in och sätter sig i hans säng. Hon känner lukten av vilja. Dom pratar och han visar henne kort från när dom var små. Dom pratar om den tiden och skrattar åt alla knäppa saker dom gjorde då. Gud vad tjock jag var då tänker hon. Robin var jätte söt precis som nu.
Senare när dom ska mot festen drar han fram en Ica kasse under sängen och tar fram åtta 7.0% cider från kopparberg. Fyra år henne och fyra åt han och så har han sin egna blandning vette fan vad den innehåller. Ser läskigt ut iallafall. Han säger att de är nått med Vodka och jäger majster men hon vet inte om de är sant.
På vägen dit händer det. Hon stannar och kysser honom på läpparna, han stannar upp förvånat och hon fortsätter gå men han drar tillbaka henne och kysser tillbaka.
Hon öppnar munnen och hans varma tunga kommer in i hennes mun. Nu finns ingen återvända och hon kan inte rådför att hon råkar känna att han blir kåt men samtidigt känner hon hur hon själv blir det. Dom slutar och fortsätter gå och prata som om ingenting hänt mellan dom.
Framme vid Maries lägenhet står det en massa andra folk dom röker utanför porten. Hon ser att marcus är där, han hånglar med Beatrice. Jaha ja de vart dom iallfall.
De går in i källaren hon har visst en typ egen lägenhet längs nere.
-Hej Robin, säger Marie och kramar Robin när dom går in igenom dörren.
Det dunkar av techno musik bakom henne.
-Hej Marie, kramar han tillbaka.
-Jaha och vem har du med dig då? Säger hon och knuffar på honom.
-Min söta flicka Sara, säger han och dom går in.
Dom öppnar en varsin cider och hon går ut i köket för att kolla om någon är där som hon känner. Det är det.Det är några från klassen och så Clara. Hon hejar på gänget från klassen och går till Clara.
-Hej Clara! Säger hon och kramar henne hårt.
-Hej visste inte du kände Marie!
-Nej de gör jag inte, är här med Robin, säger hon och blinkar med ett öga.
-Oh nått med han eller?
-Ja kanske de, säger hon och ler.
Hoppas de iallfall tänker hon.
-Okej lycka till han är fan skit snygg. Så skönt han är tillbaka eller vad tycker du?
-Jo som fan.
Hon går tillbaka till Robin som sitter med några killar i soffan.
Det är Robin, Johnny, Emanuel och Rickey.
Hon sätter sig bredvid Robin och Rickey suckar och säger.
-Vafan är de för fitta du hittat?
-Du hon är då fan så mycket finare än din förra.
-Käften! Jessica var skit snygg.
-Jojo, det var ju derför ni gjorde slut också, mumlar Robin.
Hon börjar tafsa på honom och han kysser henne på halsen och upp på munnen och dom hånglar och krånglar omkring. Hon ser hur Rickey går därifrån och in i köket, säkert avensjuk tänker hon.
-Fan blir kåt av dig, viskar Robin i hennes öra.
Kvällen fortsätter kul och allt fler börjar bli mer fulla än nyktra. Senare går hon med Clara upp mot centern och ska kolla efter folk som kan komma till festen. Alla 4 cider är uppdrickna och hon har fått en av Clara där dom går upp mot stan. Allting snurrar fram och det är säkert minus grader men hon fryser inte där hon bara svävar omkring dom vinglar upp mot stan och skrattar. Hon känner sig fri, en sån där härlig känsla som pirrar i hela kroppen.
Uppe vid centern står Nazlia!
-Nazlia! Ropar hon över till andra gatan där hon står.
-SARA!! Ropar hon tillbaka
Sara springer över vägen till Nazlia. Dom kramar varandra.
-Hej! Säger hon.
-Hej! Hur mycket har inte du druckit då?
-Vadå jag är inte full.
-Nej nej bara helt borta.
-Nej de är inte sant!
-Du har fan hela tuttarna framme och du går i linne de är minus grader ute.
-Jag fryser inte! Och jag har kontroll på vad jag gör!
-Aja okej.
-Ska du med till Marie? Snälla?
-Nej ska till Daniel.
-Min Daniel?
-Vadå din? Han är inte mer din än min.
-Min Daniel på sången? frågar Sara.
-Ja.
-Är ni två?
-Nej men kanske, säger Nazlia och ler stort och förväntansfullt.
-Varför har du inte sagt nått!! Skriver hon.
-Behöver du veta allt eller? Du ska inget om Jörgen.
-Aja okej skit i de älskar dig ska gå vidare nu. Hon pussar henne snabbt på kinden och går bort mot Clara som hittat hennes gäng i skolan.
Dom går med dom tillbaka mot Marie. Robin kramar om henne när hon kommer in. Han skäller på henne för att hon är så kall men dom går in och dansar med dom andra på dansgolvet. Allt går fort men hon älskar det. Techno musiken dunkar i hennes öron och hon njuter. Det snurrar på fortare och fortare hon måste spy! Hon kutar mot toan och spyr. Och igen, hela magen vänder sig ut och in. Hon blir sittande på golvet helt sliten och Robin kommer in.
-Det kanske är bäst vi går, säger han.
-Nej varför det?
-Klockan är tre och dom flesta sticker nu. Kom nu du får sova hos mig.
Ända sen hon var liten har hon vaknat tidigt på morgonen, även så idag.
Men idag var det inte som alla andra mornar för hon låg inte i sin egen säng. Hon satt sig upp och kollade runt. Rummet hade gröna tapeter men en board som det var blommor i grönt på. Sängen hon ligger i är en stor dubbelsäng. Till vänster om sängen slog en dartor, en bärbar. Och bredvid henne låg en mörkhårig kille och snarka svagt. Robin, tänkte hon å vad hon gillar Robin.
Dom måste ha somnat efter igår efter dom kommit hem och mysigt ett tag. Brevid Robin står ett nattduksbord med en digital klocka på. Den visar att klockan snart är nio. Då är hon inte så tidigt upp i alla fall. Hon ligger sig ner mot Robin och funderar om hon ska gå upp. Hon bestämmer sig för att ligga kvar på kudden bredvid Robin och känna lukten av honom.
Han luktar mild tvål och värme. När klockan visar 10.00 går hon upp och in i köket. Det är helt tyst i hela lägenheten, bara hennes fötter mot golvet hörs. Inne i köket sätter hon sig på en stol och vilar ut. Hon mår lite illa sen igår från festen hos Marie.
Magen kurrar till och hon funderar över om hon ska våga ta något att äta, men kan man göra de hemma hos någon annan?
Ja det kan man bestämmer hon sig för och går sakta fram till kylskåps dörren.
Det står ett mjölkpaket, ett smörpaket, ost, en bit choklad och potatis sallad där i. inte mycket att leva på tänker hon och suckar. Ett glas mjölk kan hon ju ta iallfall.
Hon sitter vid matbordet och dricker mjölkglas efter mjölkglas. Klockan har nu blivit 12 och fortfarande sover Robin. Hon går ut i vardagsrummet och slår på tevem.
När hon sitter där som skönast och tittar på nickelodien hör hon hur det skrammlar i nyckel hålet och dörren in till lägenheten öppnas.
En ganska smal kvinna kommer in med en ryggsäck på ryggen. Hon går in i köket och Sara tänker att de måste vara Robins mamma. Bäst att gå och säga ”Hej” till henne. Precis när hon ska gå in i köket kommer hennes mamma i rask takt och ska kolla till Robin.
Dom krockar precis i dörröppningen.
-AAA, skriker Robins mamma som vart rädd för Sara.
-Oj förlåt.
-Å kära vän du höll på att skrämma livet ur mig. Men vem är du och vad gör du i min lägenhet?
-Ja jag kom hit igår med Robin, säger hon och ler.
-Aha på så vis, säger Robins mamma och ler hon också. Hon kollar väldigt på min hals och bröst.
-Kom! Är du inte hungrig? Frågar hon. Innan jag hunnit svara har hon dragit med mig in i köket och tryckt ner mig på en stol.
-Vad gillar du då? Fil eller kanske gröt?
-Det blir bra med fil.
-Okej. Hon dukar fram allt och sätter sig mitt imot mig.
-Vet du vem du påminner mig om? Säger hon plötsligt.
-Nej de vet jag inte.
-Du vet säkert inte vem de är men när vi bodde här för flera år sedan hade Robin en bästa vän, en flicka som hette Sara. Du är ganska lik henne.
-Nej så konstig. Jag känner hon den där Sara.
-Jaha gör du? Bor hon kvar i stan?
-Ja de gör hon. Hon sitter mitt i mot dig.
-VA? Är de du Sara?
-Ja.
-Nej men gud så kul. Jag tyckte jag såg en likhet på dig sen du var liten..åå jag måste få ge dig en kram.
Hon reser sig upp och kramar mig hårt.
De fortsätter att äta och Robins mamma fortsätter prata på om när dom var små. Plötsligt reser hon sig och säger:
-men vart är han egentligen? ROBIN, skriker hon.
-Han sover inne i det gröna rummet.
Hans mamma kollar på henne och ler.
-Okej jag ska väcka han eller gör de du så blir han på bättre humör.
Jo tjena han blir, tänker hon men hon går bort iallfall.
-Robin viskar hon i hans öra.
-Robin. Viskar hon igen.
Inget svar den här gången heller.
- Robin va fan vakna! Hon rycker till honom.
-Mm vad är de?
-Kan du inte vakna nu klockan är över 12.
-Vem fan är de? Mumlar han.
-Sara, förlåt att jag stör. Hon blir irriterad över honom nu när han sa sådär till henne.
-Nej lugn Sara jag trodde de var mamma, säger han och sätter sig upp.
Han kysser henne lätt på munnen och vill nog mysa sådär på morgonen med Sara nu men de vill inte hon.
-Robin din mamma är hemma.
-Det gör inget.
-Jo för mig kom nu. Vi får pussas senare.
Dom går tillsammans in i köket och pratar med hans mamma. Varför ler hon så konstigt mot dom är de något fel? Speciellt mot brösten och halsen tycker Sara.
Senare går hon på toa och då får hon se sig själv i spegeln.
Hennes hår sitter livlöst fast i en tofs i nacken och mitt på halsen är ett stort de största hon någonsin sett faktiskt, ett sugmärke.
Inte konstigt hon kollade. Hon drar ut håret ur tofsen så det inte ska synas lika bra men man ser de lite fortfarande. Tänk att även kärlek lämnar kvar spår precis som våld och hat. Hon stannar hos Robin tills klockan blir närmare fyra då ska hon gå.
Robin kysser henne lätt på pannan innan hon går ut igenom dörren från lägenheten. När dörren stängs efter henne ekar det till i trapphusets ingång och hon går sakta neråt och ut till friheten. Skönt med luft nu. Hon går snabbt igenom staden och kommer fort hem. Hemma sitter Johan i soffan och kollar på ishockey.
-var är mamma? Frågar hon så fort hon ser att bara han sitter där. Hon vill helst slippa att minerna ska komma fram igen.
-Kollar på resor till våran smekmånad nere vid resecentrer, säger han och ler.
Hon kan inte låta bli att tänka på det. Han inne i henne.
-att du kan svika henne så. Orden är lugna och hon går upp för trappan och sätter sig på sitt rum.
Ibland orkar hon inte bara tjafsa men hon ska få dit honom en dag. Mamma ska få se med egna ögon.
För hur mycket hon inte vill berätta för mamma om Johans älskarinnor så måste hon göra nått. Kanske ska hon låta hon den där smala ljushåriga och Johan hålla på och sen hämta mamma. Det borde funka.
Nästa helg är de bröllop, inte så stort men iallfall. Mamma har redan börjat med vart alla ska sitta och vilken mat och vilka som får komma och andra saker.
Mamma frågade om hon ville vara brud näbb ensam men hon sa att hon ville ha kusinen med sig om hon kan förstås.
Det skulle iallfall vara en brudnäbb för allt skulle vara perfekt. Mamma trodde att man kunde lura människor igenom att allt skulle se bra ut på utsidan. Fast egentligen hade familjen många bristningar. Mamma visste nog egentligen om att Johan låg med andra kvinnor men vad hade hon att säga? Sara trodde han var livsfarlig och kunde döda henne. När hon var liten och sa de skrattade bara mamma och sa” Nej Johan skulle aldrig göra nått sådant, han är så bra med barn”
Senare två månader efter att dom bott tillsammans fick mamma ett blå öga. När jag frågade svarade hon ” en på jobbet råkade slå till mig med armbågen”
Redan som liten visste jag att det var Johan. Den stora barnkära Johan. Kiss my ass.
Hon tar upp ett papper och skriver:
”till pappa”
Igår hade jag den underbaraste natten i hela mitt liv. Som du vet var jag på fest med Robin. Senare sen på kvällen så när vi skulle gå hem så sa han att jag fick sova hos han.
Jag var full och kåt så självklart sa jag ja till det toppen erbjudandet.
Han behandlade mig som en drottning.
Vi gick lugnt hem till han där vi vart ensamma i hans ( och hans mammas) trea.
Så fort vi kom in i hallen började vi att pussas men jag var så otroligt kåt så jag började klänga på han och han hade nog inget imot de tror jag.
Så han höll också på. Han tog på min rumpa och drog sakta händerna mot låren.
Plötsligt lyfte han mig och la mig i hans armar.
Han bar mig till hans mammas dubbel säng och klädde av mig sakta, först tröjan sen byxorna.
Han kysste lätt min mage och pillade i min navel. Knäppte sakta upp min behå och tog av den sakta. När han såg brösten sa han ”jävlar så dom har växt dom med” jag skrattade och kysste han på nacken. Jag låg där och bara njöt av det han gjorde.
Han lekte med mina bröst och jag gjorde ett stort sugmärke på honom och han gjorde ett på mig, på halsen. Bara för att retas så att inte bara han fick gå runt med ett.
Jag drog ner hans byxor och runka av hans kuk och sen ledde jag den in i mig.
Han stånka och höll på ett tag innan han helt kom in. Jag måste erkänna jag blev så kåt av han.
Han kysste mig långsamt och gosade med näsan vid halsen och öronen. Jag stönade lite lätt. Senare låg vi hans mammas säng och pratade.
Precis när jag nästan somnat så böjde han sig över till mig och viskade ” Älskar dig”
Efter det somnade och sov skönare än vad jag gjort någonsin.
Efteråt var det än sån här härlig känsla i hela kroppen.
Inte bara för att vi hade knullat utan för att han sa ”älskar dig” till mig och inte tvärsom.
Fan vad jag saknar dig pappa! Men om du levde skulle du lyssna på allt det här skiten då? Och skulle du kunna hjälpa då?
Puss, älskar dig<3
När hon skrivit klart går hon ner och ska precis gå ut när det ringer, Johan reser sig upp ifrån teve soffan och går förbi henne ut i köket.
-Johan. Hör hon honom svara med.
Jaha okej, men hur länge då? Jaha okej. Men va fan aja ska försöka hinna. Okej Puss hej. Han lägger på och går till teven igen.
-Det var din mamma.
-Jaha? Svarar jag.
-Hon kommer inte hem förs i morgon kväll, det var nått med jobbet.
Du får sköta dig själv till dess med mat och sånt.
-Jag ska inte äns vara hemma.
-Nehe bra de då.
Hon smäller igen ytterdörren efter dom sista orden från Johan. Mer vill hon inte höra. Han hade inget mer vettigt att säga.
Hon tar upp mobilen ur flickan på jackan och slår numret till Nazlia.
-Nazlia.
-Hej de är jag Sara.
-Hej Sara! Gud jag har inte pratat med dig sen den där festen. Vad hände egentligen?
-Äss inget följde bara med Robin hem, Säger hon och försöker dölja lyckan i rösten.
-Ooo kom igen säg vad hände!
-Men inte på telefon.
-Hmm okej vill du komma hit?
-Det skulle jag kunna.
-Okej men du kan komma men Daniel är här men ni känner ju varandra.
-Va!? Varför är han där?
-För jag vill. Men du får komma. Hejdå
-Jaha hejdå.
Nazlia lägger på och hon skyndar sig mot stan där hon bor. Allelens ovanför systembolaget för att vara exakt.
När hon öppnar porten in till lägenhets huset lukar det mat och utlänning samtidigt. Inte en sådan äcklig svett lukt från turkarna utan en välkommen svag doft.
Skorna slår mot sten trappstegen och det ekar.
-PLING PLONG PLING pling pling pling, ekar det när hon plingar på.
Hon hör hur steg närmar sig dörren och hur någon vrider om låset och öppnar dörren.
-Hej Sara! Det är Daniel som öppnar.
Nadzlia är inne på sitt rum, kom med!
Hon hänger av sin jacka och lägger den på den gamla blåa stolen som dom hade i deras lägenhet i Makedonien. Hennes mamma och pappa och Nadzlia menar hon då.
Skorna ställer hon prydligt av sig bredvid den blåa stolen. Hon går efter Daniel mot Nadzlias rum.
-Hejsan, säger hon och ler när hon ser Sara.
-Hej. Hon sätter sig bredvid Nadzlia i hennes stora säng.
-Så berätta nu då. Säger hon och ler.
-Men Daniel är ju här nu.
-Men bry dig inte om mig. Vi känner ju varandra inte sant? Vi är ju grannar. Jag vet de mesta om dig redan.
-Hmm vet du?
-Japp, jag vet mer än du tror, så berätta nu. Vi är nyfikna.
Nadzlia nickar och ler igen mot henne.
-Okej jag ska berätta allt som hände.
Hon berättar att hon följde med honom hem, och att han tog hand om henne, och hur underbart dom hade den där natten, och om hur hon skrämde hans mamma på morgonen och allt. Dom båda sitter med stora ögon och lyssnar intressant på det hon har att säga. Och dom båda ler när hon berättar om Robin och hennes känslor.
Och även om det handlar om hennes kärlek kan hon se hur de tänds en eld inom dom båda. Det syns i ögonen.
Efteråt kollar Nadzlia på henne och frågar:
-Hur vet du att du är kär i han? Du sa ju lika om både Marcus och Jörgen.
-När jag ser han så känner jag mig glad, inte vanligt glad utan en känsla som när man var barn som liten. När Marcus tog på mig kände jag mig ihålig och väntade på ett slut. Att han bara skulle sluta och låta mig sväva iväg upp bland molnen. Jag ville nog bara stöta iväg honom men hade honom kvar för sorgen över mamma och pappa och allting. Men med Robin känns allt lugnt. Som att jag vet att det kommer ta slut men att känslan alltid kommer vara kvar, inom mig.
Nazlia ger henne en konstig blick och ler. Hennes kompis är fullkomligt drogad i kärleken. Därefter lämnar hon dom kring 12 på kvällen och vandrar hemåt mot sitt eget hem även om hon gärna hade stannat kvar.
Ute var de kallt och frosten har lagt sig som ett glittrande lager över gatorna och gräset. Snart kommer snön och vintern.
Hon skyndade sig hem även om hon hade sagt till Johan att hon inte skulle vara hemma. Hon hade nyckeln med sig och öppnade så ljudlöst hon kunde. Det var alldens tyst i huset och mörkt. Inte änns fönsterlamporna i köket var tända. Hon fick en känsla av att hon inte var hennes egna hus, utan i någon annans.
Johan satt inte vid teven som han alltid brukade göra hela dagarna och nätterna. Det var tyst som i graven och det ända som fanns var två tomma pizza kartonger på teve bordet. Hon hörde röster från övervåningen, nästan som en kvinnas röst.
Hon var nog i rätt hus i alla fall. Tänk om de var mamma och Johan. Men hon skulle ju inte komma hem förs i morrn kväll.?
Hon gick så ljudlöst hon kunde upp för trappen. Nu hördes de tydligare det lät som dom knulla. Hon var säker på det. Men gick ändå fram till dörren och kollade igenom den lilla springan. Där satt Johan uppe på en smal kvinna som stönade så som tusan. Hon tänkte snabbt att det var mamma och skämdes nästan lite. Nej de var inte mamma de var en annan kvinna! Hon kollade så hon verkligen kunde se henne den andra kvinnan som Johan satt på.
Johan vände sig om och såg henne i ögonen och hon stirrade på han sen kutade hon iväg och då vart de fart på han efter henne. Johan tog tag i ett par byxor och skyndade sig efter mig. Hon sprang allt vad hon kunde ut ur ytterdörren med en galen karl efter mig.
Fan, att jag skolkat från idrotten när vi har sprungit, tänkte hon. Så fort hon kunde sprang hon mot berget vid bostadsområdets slut och där fick han tag på henne.
Han slängde ner henne i marken och satt sig över hennes mage. Han var väldigt tungt.
-Säger du ett skit är du död hör du de, röt han
Jag svara inte.
-HÖR DU DE?
-Hon förtjänar sanningen.
-Nej för de är inget mellan oss jag och hon i sängen okej?
-Nehe du bara knullar henne eller vadå? Skrek hon.
Han kollade ner i marken och det såg ut som han insåg sanningen.
Han reste på sig och började gå bort från mig igen och Sara reste sig sakta efter och han vände sig och smällde till henne på käften så hon flög bakåt.
-Jävla unge, Sa han och sparkade till henne två gånger innan han gick.
Hon låg där i skogen på den kalla marken och grät.
De blödde från munnen hon hade nog fått fläsk läpp och blå öga.
Hon kunde inte gå hem förrän mamma kom hem om nu hon skulle skydda mig.
Hon skulle inte tro henne, om hon sa de här , nej jag måste vara listigare.
Hon visste att kanske inte i morgon eller i över morgon skulle hon avslöja han men än dag än dag då gjorde hon det, och då skulle turen vändas mot henne igen. Jag lade ner huvudet som värkte som tusan och somnade. Bara någon timme skulle hon tro och sen gick hon sakta och trött hemåt.
Dom trötta benen gick sakta tillbaka mot huset.
När hon väl var hemma så satt mamma i köket och Johan bredvid.
Dom skrattade och båda hade en varsin öl och en vodkaflaska stog på bordet.
Det syndes mamma var påverkad och Johan med.
-Men vad har du varit? Och vad har hänt med läppen? Sa hon helt skräckslagen när Sara gick in i köket.
Vad ska detta betyda? Du Johan ringer mig till jobbet och säger att du har gjort illa handen och behöver hjälp och nu kommer min dotter in och är slagen!
Kan du förklara dig Johan? Fortsatte hon.
-Jag har inte slagit henne!
-Har han det Sara?
Hon stog tyst. Hon kunde inte ljuga för mamma nå mer. Hon ville göra allt för mamma men nu var det slut på ord.
-Va fan JOHAN!! Dra åt helvete. Hon reste sig upp och gick ut med bestämda steg och Johan som en hund efter.
-Förlåt asså det bara blev så.
-BARA BLEV? DU ska passa dig, ut ur mitt hus.
-Men.. Snälla.
-UT UR MITT HUS.
Mamma riktigt skrek och Johan gick ut tillslut.
Sara gick upp på rummet och låste dörren om sig.
Hela natten låg hon i sin säng och hörde mammas skräckslagna tårar nerifrån köket. Mamma hade för första gången vågat skyddat henne, starkt gjort. Om hon bara visste allt av de andra sakerna.
När solen lyste igenom fönstret dagen på var det tyst i hela huset.
Hon gick som vanligt ner till köket för att äta en macka till frukost före skolan, det var en ovanligt tyst måndag.
På det kalla köksbordet låg en lapp från mamma.
Hej älsklings ungen!
Jag är så ledsen för igår men jag och Johan ska lösa det här nu.
Vi kommer att gifta oss ändå. Jag förstår att ni bara blev osams igår det blir vi alla ibland. Och alla förtjänar en andra chans. Jag har gått till jobbet för att kärna ihop en extra slant till bröllopet..
Kramar mamma.
Som ett slag i magen. Bara blev osams? Hur kunde hon skriva sådär? Hon visste ju inte äns vad som hänt! Hon fick upp det gamla minnet i huvudet igen.
” Sara det här är Johan, han ska bo med oss nu” Efter det började helvetet.
Hon sa till mamma att Johan var elak mot henne men hon sa bara ” Nej sluta vara så känslig, han är så barnkär” Hon trodde aldrig henne när det gällde Johan.
En tår rann nerför kinden när de plötsligt knackade på dörren.
Hon öppnade dörren utan att tänka på vem det kunde vara. Hon såg bara hans skor sen svartnade allt för henne. Det kändes som hon svävade. Hon var hemma hos Robin. Allt var underbart och han kysste henne lätt på pannan som hon vore hans bebis.
Plötsligt försvann han bara och Johan kom fram. Han rykte i henne och slog till henne flera gånger med ett järn rör.
” SLUTA SLUTA” skrek hon men han bara fortsatte.
Han slog och slog och tillslut så fanns hon inte kvar längre. Bara ett skal av hennes kropp.
Pip, Pip, Pip, Pip.
Det varnar om något hemskt.
Pipet låter bara när de hänt något.
Det är som en drog, farlig,hemsk och går inte att undvika.
Hon kisar försigtigt med ögonen och ser en dam med en vit rock. Lika vit som väggen bakom henne.
-Hon har börjat vakna nu! Säger damen och kollar på en längre herre som står längre bort i rummet.
-Ja vad skönt! Men hon bör sova lite till innan hon kan vakna riktigt. Kroppen behöver det.
-Okej ja bäst vi går då.
-Ja.
Damen och herren går ut igenom rummet och stänger dörren.Hon börjar se mer av rummet nu. Det är litet och ett fönster ut mot vägen. Bredvid fönstret står ett nattduksbord och en liten stol. På andra sidan mot dörren står en andnings aparat som visar lugna vågor.
Hon sätter sig upp och känner att andnings aparaten är för henne. Men varför det? På natuksbordet står en blomma med ett kort hängades på. Hon lyfter handen och kollar på kortet.
” krya på dig och vad hände egentligen? ” Nazlia.
Är jag sjuk? Tänker hon snabbt innan hon lägger sig ner och somnar. Senare någon gång vaknar hon igen, då sitter damen där igen.
-God morgon Sara! Sovit gott? Säger hon och ler.
Du undrar säkert varför du ligger här? Din mamma hittade dig i hallen helt blodig i annsiktet och tog med dig hit. Du var medvetslös och behövde hjälp att andas. Vi undersökte dig och du har en arm bruten och näs benet krossat. Har du någon aning om vad som hände dig den där morgonen för fyra dagar sen?
Hon skakade på huvedet och kollade på armen. Där satt ett stadigt jips som var indrgaet i ett rosa band.
-Inte en anning alls?
-Jag såg bara ett par skor. En mans.
Hon visste att det var Johans.
-Aha okej. Vi får låta polisen ta hand om det här då.
Hon lämnade rummet och en timme senare kom hon in igen med mamma. Hon låssades sova när hon hörde hennes röst i korredorren.
-Oj! Hon somnade fort! Ja hon är antagligen helt slut
- Jaha. Kan jag få sitta här en stund iallafall?
-Självklart! Jag ska gå ut.
Hon kisade med ögonen och såg hur mamma satte händerna för ansiktet och grät.
Sedan skrev ett brev och lade det i chokladasken hon hade med sig och lade det brevid Nazlias blomma. Hon ställde dit en egen blomma också. Sen smekte hon Saras ansikte innan hon gick. När dörren stängdes öppnade Sara ögonen och tog chokladasken. Och tog upp brevet.
Förlåt Sara.
Jag vet lika mycket som du att det var Johan.
Säger vi det slår han antagligen igäl mig.
Måste hålla det hemligt nu.
Försök att förstå.
Puss och kram Mamma.
Försöka förstå? Det kunde hon glömma. Hon skulle aldrig mer förlåta sin mamma. Dagen efter det kom damen in med den vita rocken igen.
-Dags att vakna nu Sara! Idag ska då få stå på benen. Jag heter Monika.
-Jaha.
-Kom igen nu! Sa Monika och drog av mig täcket. Jag satte ner fötterna på det kalla golvet.
-Om jag hjälper till och lyfter på tre okej?
Innan jag hann svara började hon ” ett, två å tre” Jag stog på benen och tog några steg. Det var riktigt stelt. Hon släppte mig och lät mig gå själv.
-kolla det gick ju hur lätt som helst!
Nu ska du få gå till frukostsalen där någon sitter och väntar på dig. Tror du kommer bli glad och se honom.
Va? Tänkte hon. Vem var det? Var de Johan? Nej det var det inte för där satt Robin.
-ROBIN!! HEJ! Skrek hon och sprang i mot honom.
-Sara!? Svarade han och kramade om henne när hon kom.
-Men vad gör du här? Frågade hon.
-Säger det samma. Sa hon och kollade allvarligt på henne.
-Vem har gjort dig så illa?
Hon tysnade och kramade honom hårdare.
-kom vi går och tar frukost, sa hon istället.
-Jaha okej då.
Dom satte sig vid ett runt bord och pratade och skrattade åt varandra. När dom hade som trevligast kom Monika in och sa:
-Sara du måste komma, vi måste kolla upp en sak med dig.
-Jaha okej kommer då.
Robin reste sig också upp och gav henne en puss och sa att han väntade på henne i vänterummet. Monika drog sedan med henne till ett stort rum med en lärkare i.
-Hej Sara jag heter Göran! Sa han och räkte ut handen.
-Jaha? Sa hon och log.
-vi måste fråga dig några saker.
-Jasså.
-Ja..Hur har du det hemma egentligen?
-Som om du skulle bry dig om jag sa något.
-Ja Sara. Annars skulle jag väl inte fråga. Berätta om din relaktion till dina föreldrar.
-Mina föreldrar? Pappa finns ju för i helvete inte äns!
-Om din mamma då.
-Finns inget att säga.
- Vi har funderat jag och Monika och det vore bäst om du får bo hos några andra ett tag.
-Aldrig.
-Du kan inte påverka det. Din mamma är med oss. Men det skulle vara bra med ett ja från dig.
Hon skakade på huvedet. Aldrig skulle det orden komma ut ur hennes mun. Ingen kunde hjälpa henne. Hon var redan skadad och inte fan var det av några andra än människor.
-Vi kan hjälpa dig om du säger, Sa Monika med en lugn röst.
- NI kan INGENTING om mig INGET.
Hon reste sig upp och smällde igen dörren efter sig. Ingen reaktion utifrån och hon sprang så tyst hon kunde till vänterummet.
-Robin vi måste sticka! Viskade hon i hans öra.
- Men varför det? Han kollade frågande på henne.
-Fråga inte kom nu.
Då kom Monika springade efter henne.
-SARA vart ska du?
-Skit i de du jävla kärring.
Hon kutade allt vad hon hade och Robin chokad efter. Monika kom efter dom.
-SARA kom hit nu! Skrek Monika så högt hon kunde efter dom i den långa korridoren.
-Nejdu.
Sara vände sig om och hon log till henne innan hon slängde upp dörren och sprang iväg mot staden. Hon hade bestämt sig för att ingen skulle röra om i hennes liv mer. Monika vände, kanske för att hämta hjälp eller en bil. Då kom bussen som en räddande ängel och hon hoppade på och Robin med.
-vad fan håller du på med Sara? Är du helt bränd?
-Ja. Vi ska hem till dig.
Dom steg av och gick in i Robins lägenhet. Hon fick låna kläder av honom och han ska hjälpa henne att dra av jips saken på näsan som hon har.
Det gör riktigt ont och hon skriker till men han pussar henne på näsan som tröst. Sedan får hon en jacka som gömmer jipset och Robin gav henne en kyss innan hon gick och sa.
” Lova att ta hand om dig”
Och hon tänker precis gå där ifrån när hon kommer på vad hon måste säga.
-Robin när jag var liten älskade jag dig natt och dag. Du såg nog mig inte som din kärlek utan som vän, men jag såg dig som kärleken. Sedan förvann du bara. Men jag vill att du ska veta att du fanns kvar i mitt liv. Nu kommer jag försvinna ur ditt liv men jag lovar vi ses igen. Jag får bara ha tålamod för känslan av dig är det underbaraste jag upplevt. Älskar dig. Hon kan inte längre hålla sig för gråt och springer ut från porten med ledsna tårar ner för kinden.
Kan man rymma från livet?
Bara sticka och sen ser aldrig någon än mer.
Du sa alltid att du skulle dra härifrån och aldrig
Komma tillbaka.
Gjorde du det?
Nazlia kollade på henne med en oroande blick. Hon tänkte antagligen vad det skulle bli med hennes vän. Skulle hon aldrig mer få veta nått om henne. Sara hade kommit hem till henne och berättat allt. Om att det var Johan som slagit henne men att hennes mamma inte vela se sanningen.
Och om Robin och Jörgen och Marcus hon sa allt. Sen kom den hemska delen. Hon tänkte rymma. Bort från allt sa hon.
Hon skulle sticka till nått ruttet ställe i typ Usa eller liknande, en riktig skit håla och sedan efter det skulle hon satsa på rösten. Kanske kunde det bli nått.
Här kunde hon inte bli något alls sa hon. Nazlia undrade varför det var så viktigt att bara sticka sådär. Hon kunde känna att Sara gömde nått för henne.
Hon visste att Sara var rädd för att egentligen sticka bara att hon måste. Hon fick lova Sara att inte tala om vart hon är eller om Robin. Bara om Johan fick hon säga. Då fick mamma stå där ensam, sa hon. Kvällen närmade sig och dom kollade upp biljetter på Internet och beställde. Dom kunde hämta ut dom redan i kväll. Dom lät Robin gå och hämta dom så det inte var så misstänktsamt.
-Är du säker du vill det här nu? Frågar Nazlia en sista gång.
-Jaa har jag ju sagt. Allt kommer gå bra.
-Ska jag aldrig få se dig mer?
-Nej..Kanske när jag är 18 eller nått.
-Så länge..Kommer längta igäl mig ju!
-Nej du hittar säkert någon annan, säger Sara och ler.
Dom lägger sig i varsin säng och somnar. Dom ska upp tidigt i morrn. Sara ska med 5 planet mot Texas i morgon. Planet går från arlanda så det är en bit att åka.
När Nazlia hade somnat gick Sara upp och klädde på sig. Dags för operation lämna breven till himmelen. Hon tog upp breven ur fickan på jackan som hon alltid tar med sig vart hon än ska. Hon hade haft dom i fickan dagen då Johan slog ner henne, för hon skulle posta dom. Nu låg dom där som dom gjort hela tiden. Hon kollade på dom en sista gång. Frikmärke satt på och det var skrivet:
Till min Pappa Fredrik
Himmelen
På allihopa stog samma sak. Hon gick sakta ut ur lägenheten och ner för trapphuset och la dom i närmaste postlåda. Hoppas pappa får dom nu, tänkte hon och kollade upp på den stjärnklara himmelen.
- Skydda mig pappa, från allt som kan hända när man rymmer. Skydda mig från att bli upptäckt. Sa hon upp mot himmelen innan hon gick tillbaka till lägenheten. När hon kom in i lägenheten igen sov fortfarande Nazlia. Hon la av sig kläderna och satt sig på sängen. För hon visste att i natt skulle hon inte kunna sova.
Morgonen är tidig. Brevid Saras säng ligger Nazlia och snarkar.
Hon ska åka idag, och visst är hon nervös. Fast bara för Nazlia och Robin. Det andra spelar ingenroll. Det går som det går, säger alltid mormor. Kära mormor tänker hon. Hon kommer direkt fatta vad Sara gjort för hon har berättat för henne om Robin. Mormor sa dirkekt ” Jag ser på dig att nått är fel för den där kvällen med Robin. Nått kommer ska du se.” Hon hade bara skrattat åt gamla galna mormor och inte tänkt mer på det. Tänkte aldrig om hon hade rätt. Hon kommer sakta gamla mormor.
Hon väcker Nadzlia och dom gör sig iordning.
Senare tar dom tåget mot Arlanda. Hon somnar till på resan. Tåget rullar ändå sakta fram igenom det svenska sammhället. Hon vaknar med ett ryck av att tåget rullar in i en tunnel. Alltså snart i Arlanda. Dom går av senare nere i tunneln och upp mot ljuset. Högtalare ropar ut om planet till Texas.
-Jaha mitt plan kommer nu, sa Sara och log osäkert.
-Är du säker på det här nu.
-Ja det är jag, sa hon och suckade.
-Okej herrå. Nazlia kunde ju inte gå längre än till ingången för annars fanns det övervaknings kameror.
-Hejdå. Hon kollade på Nazlia och gav henne en stor kram.
-Älskar dig.
-Älskar dig med Nazlia. Du är bara bäst.
Sen gick hon bort mot flygingången.
Innan hon gick in skickade hon ett sms till Nazlia. Hon förtjärnade att veta sanningen.
” Jag har varit så elak mot dig. Inte berättat en sak men det kan jag aldrig heller. Åh Nazlia om du bara visste vad livet är krångligt ibland. Du måste göra en tjänst. Lämna en sista puss från mig till Robin för jag vet att han kommer jag aldrig mer att kunna se. Åh vad livet är svårt. Och det viktigaste säg att han gjort mig underbar. Du vet att han och jag låg med varandra den där natten. Det hände en sak då. Som jag tror dom flesta skulle vara glada för men inte jag. Unga kvinnor ska ge fan i att få barn..”
Nazlia tog upp mobilen och läste medelandet och kollade upp på Sara som precis gick in mot gången till planet. Nej Sara! Vad gör du, var det sista hon tänkte. Hon saknade både ord och känsla när hon såg vad medelandet. Även om hon visste så vela hon inte inse att hon inte skulle se henne nå mer, någonsin.
Än tår rann ner för kinden och hon torkade bort den och tog tåget hem igen.
Väl hemma i staden saknade nog egentligen alla henne. Hennes mamma var ledsen dygnet runt och gifte sig aldrig med Johan. Nej Johan vart gripen av polisen för Nazlia avslöjade och tillslut kunde inte mamman sluta ljuga för sig själv. Robin gick inte till skolan på många dar men jag tror alla såg det som månader. Han var inte glad på samma sätt. Tror han älskade henne, Men han är ju inte den första som fått sin kärlek borta. Och tiden läker såren eller hur?Och Jörgen sakanade henne med. Han fick ett brev på posten från henne skickat innan hon åkte. Där stog det att det var slut men att hon aldrig ska sluta älska han. Fast bara som vän För hennes kärlek var ju egentligen Robin eller hade han aldrig dykigt upp? Polisen letade efter spår efter henne men det ändå dom hittade var henne i en kamera på Arlanda gå in mot Texas. Inget mer. Ingen visste exakt vart hon var och ingen polis i Texas heller. Antagligen ändrade hon uggfiter och utseende. Jag erkände aldrig mina misstag att jag hjälpt henne och inte Robin heller. Jag kan bara se hennes mamma gå omkring och ångra allt hon har gjort.Hon har gjort så hennes dotter är saknad och går vilse om kring i Texas.Bara den synen lär vara hemsk.
Vi alla är chockad över att en ändå person kan få så många att sakna och längta genom att förvinna bara.
Tänk om du skulle vakna upp just nu från din dröm du precis drömt.
I vanliga fall skulle du tänka ”det var ju bara en dröm”
Men om det inte är det då? Om du vet att detta är nått som händer på universum två?
Att vakna upp och drömma fram alla minnen från dom unga åren som du lämnat bakom dig.
Eller framtiden kanske.
Du vaknar och har varit i framtiden.
Du ser där hur en fattig kvinna går, utan skor på gatan.
Ingenstans att ta vägen och vilse i tankarna.
Tänk om jag just nu bara vaknade upp och aldrig mer fick se mitt gamla jag.
Tänk om…
På new York City satt fyra flickor. Dom alla var rika, snygga och unga. De är nog i 18-20 års åldern.
Dom skrattade mellan meningarna med glada härliga toner. Två av dom har långt blont hår och mycket smink på sig. Den tredige har svagt rött hår och inget smink alls. Den fjärde har svart hår, precis som när hon var liten.
Ja när hon var liten och bodde i en by långt här ifrån. Då hon bara kunde drömma om detta men samtidigt veta att det aldrig händer. Men nu sitter hon här.
Sara Martina Clark, hon med det svarta håret…
|
|
|
|
