Den Fredagen... |
Då började jag gråta.
-Vad menar du?
-Att jag har problem, alla hatar ju mig! HELA JAG ÄR ETT PROBLEM!! Jag nästan skrek ut dom sista orden, och min mamma torkade av lite spott hon fick på tröjan.
Mamma tänkte en stund innan hon klappade mitt huvud.
-Berätta, jag måste få veta! Du var ju så populär!!
Hon lät som ett litet barn som ville ha en glass eller så.
-Okej, men dom hatar mig efter den fredagen! Dom sa att jag hade playat dom! Jag har fan inte gjort något!!
-Älskling, minns du när en av dina kompisars mamma ringde hit, bara för att du hade varit elak och 'snott' hennes älsklings pojkvän, och det var minnsan inte första gången!!
-Meen Maaaamma! Dom kan ju inte vara så långsinta? Det var ju hundra år sedan!!
-Det var 4 veckor sen.. Muttrade mamma tyst.
-Okej, men nu måste jag gå upp och fixa det sista i matten..
-Okej, men är inte uppe för länge nu! Det är ju skola imorgon!!
Då gick jag bara.
Mamma fattar inte.. Jag vill inte gå i skolan.. Jag hatar hela livet,
allt kan dra åt helvete.. Jag vill inte ens tänka på det!
Allt är ju hemskt. Jag önskar att man kunde ändra på sig själv.
Men det går väl inte, det är för svårt. och om jag tar självmord kommer
mamma att bli helt deprimerad, hon har ju liksom bara mig.
Då skulle hon också vilja dö, och då kunde vi ses i himlen...
|
|
|
|
