Olyckligt/Omoget/Ologiskt ... kär... ? |
Det här är en ny sorts novell jag försöker mig på, brukar skriva om annat annars. Vet att det inte är nån större ursäkt men var nu inte för hårda när ni kommenterar, även om jag vil ha både bra och dålig kritik! ^^
Kommentera gääärna, blir så glad då!
Före sommaren:
”Jaha?” Mumlade jag samtidigt som jag höll på att snubbla över mina kompisars fötter.
”Men Madde, har du inte hört nåt av vad vi sagt?” frågade Frida irriterat. Hon knuffade lätt till mig, vi gick allihop i armkrok över skolgården. Jag, Frida, Lina, och Marie.
Jag mumlade till och drog till mig en irriterad blick från Frida.
”De där killarna”, sa hon och pekade mot fotbollsplan, ”de ska börja i våran skola. Kolla in!” Jag följde hennes pekfinger och fann mig i att se flera killar som spelade fotboll. Vilka fotbollsnördar, tänkte jag.
”Men vilka?” frågade jag och kände mig smått dum som inte fattade nåt.
”Han som har en vit tröja och är lång, brunt kort hår.” Sa Lina. ”Och han där, som är kortare, med svart tröja och blont, lockigt hår.”
Jag nickade men brydde mig inte, killen i brunt hår var söt, men vem vill va ihop med en kille som spelar fotboll varje rast?
”Åh, va söt han i blont hår är!” sa Lina samtidigt som hon hoppade till lite och höll händerna mot varandra.
Det finns en liten skola mittemot våran, en friskola. Väldigt liten, så vi delar skolgård.
Jag och Marie utbytte förvirrade blickar. Han var ju ful?
”Men…” sa Frida funderande.
”Vad?” svarade vi alla tre i kör.
”Jag, jag kommer ju inte gå i sjuan med er nästa år, när ni börjar i sjuan.”
Vi kollade på henne, och då kom vi ihåg. Hon var ju ett år yngre än oss. Hon skulle gå i sexan.
När vi till hösten sen började i sjuan så skulle många nya elever börja. Det finns inte många högstadier här som kör med Montessoripedagogik, så massor av elever med tidigare Montessoribakgrund skulle börja i vår klass.
Så vi hade träffats, alla i framtida sjuan, i möten som skolan arrangerat.
Då hade vi tre kollat in killarna. Nu hade jag fått veta namnen på dom där killarna som mina kompisar var lite besatta av. Findus, hette den där killen som var så lång och mörkhårig, söt var han också. Och den blonde killen som Lina och Frida var besatta av hette tydligen Matt. Efter andra träffen med sjuan så tyckte också jag det. Med sitt lockiga och blonda hår som slutade vid samma höjd som hans haka, och så hade han stora, himmelsblåa ögon. Och så var han gyllenbrun, redan vi början av våren.
Just därför, för att alt plötsligt blivit så spännande med nya killar, så längtade vi hela sommarn till skolan.
I slutet av sommaren så hade alla som börjat i högstadiet fått ett brev hem, vi skulle i hela högstadiet bli 60 elever så de skulle dela upp oss i fyra grupper. I dom där breven fick vi veta i vilka grupper vi hade hamnat. När jag snabbt med blicken sökte över pappret efter mitt namn hittade jag det bredvid Maries. Jag kollade vilka mer som hade hamnat i min grupp, och när jag såg att det med klara och tydliga bokstäver stog Matt där, kunde jag inte låta bli att hoppa och pipa till av glädje. Okej, inte bara pipa till, jag började skrika en del också. När jag lugnat ner mig fortsatte jag kolla på pappret. Alla hade hamnat med någon dom kände. Och så såg jag plötsligt Linas namn i en annan grupp. Jag vart jätteledsen, men fortsatte kolla. Vart hade Findus hamnat? Jag hittade snart hans namn, och bredvid det stog det Matt där också! Matt L stog det, och jag visste att han hette Matt Lindström, vi hade sökt på honom i skolwebben. Och skickat ett mail. Ett mail som frågade efter deras msn. Okej, jag vet, pinigt och jag fattar inte hur vi kunde, men vi hade skickat det i våras. Dom hade aldrig svarat.
Men jag kommer ifrån ämnet, det hemska var att han egentligen hamnat i en annan grupp! Det fanns två Matt i vår skola, en i sjuan och en i åttan, han i åttan hade hamnat med oss. Jag ringde genast Lina och Marie, och båda var ledsna över två saker:
Vi hade inte hamnat i samma grupp som Lina, och att killarna hade hamnat i en annan grupp dom också.
Det hade visat sig att Lina hade gått på samma dagis som Findus och Matt, och på dagis hade hon varit ihop med Findus. Så det var roligt, vi retade henne jämt och hade kul.
Till början av skolan så var vi ändå nedslagna, för Frida skulle ju inte få gå med oss, och vårt schema skulle skilja sig i stort sett i alla tider, bara våra lunchtider krockade under fem minuter.
På vägen till skolan så var vi allihop nervösa, vi hade aldrig pratat med dom tidigare, bara jag hade chattat med Findus då han loggade in på MSN väldigt sällan.
Vi var där väldigt tidigt och fick vänta en stund innan de andra eleverna började samlas på skolgården. Frida hade börjat tidigare.
Första dagen var kort och vi hann bara titta lite på killarna, ännu mindre säga nåt.
Hela första veckan gick och vi var rätt så frustrerade, vi lyckades aldrig säga något till dom. Marie hade på fredagen, då vi var och bada med skolan, sagt att hon var lite kär i Findus. Och vi ville VERKLIGEN få nåt sagt till dom. Det enda vi hann få gjort under första veckan var att smyga till oss blickar från dom, i korridorerna och liknande. Frida insisterad vid att vi måste säga hej till dom, men blyga som vi var lovade vi varandra det flera gånger utan att göra nåt.
Jobbigt. Och Marie var kär. Lina tyckte om dom. Och vad gjorde jag? Jag visste att jag tyckte att Matt var otroligt söt och snygg, men när jag chattade med Amanda, en ny klasskompis som var kär i Findus och hade gått i samma skola som dom, så började hon skriva Findus namn och göra hjärtan. Då gjorde jag samma sak, men med Matts namn. Och MASSOR av hjärtan. Men sen skrev jag att jag bara tyckte om honom lite, att jag inte var kär. Ändå slutade jag inte tänka på honom. Men jag kände ju inte honom? Och vad jag hade hört från Amanda var han taskig och ett pervo.
Jobbigt. Vad tyckte jag egentligen…?
Nutiden, andra veckan i skolan:
Det var andra torsdagen i skolan och jag är med Marie efter skolan. Jag sitter framför datorn och Marie sitter alldeles bredvid mig. Datorn piper till och jag ser en liten ruta högst upp till höger. ”Saknar vännerna <3” har loggat in.
”Jaaa”, säger jag glatt. ”Frida har logga in.” Marie ler och vi börjar genast skriva till henne. Plötsligt efter en stund kollar Marie på klockan.
”Oj”, säger Marie. ”Min piano börjar nu. Kan du följa med? Vi ska bara bestämma när jag ska ha lektioner.”
”Okej… vart är det?” frågar jag.
”I skolan.”
Jag börjar skriva till Frida att vi måste gå.
Madde säger:
Gumman, vi ska gå nu. Hejdå <33
Saknar vännerna <3 säger:
Nej. :( vfr?
Madde säger:
Marie har piano nu.
Saknar vännerna säger:
Men du kan stanna, madde?
Madde säger:
Nej, synd om Marie
Saknar vännerna säger:
Okej. Hejdå <33
Jag och Marie sprang och klädde på oss, annars skulle vi komma för sent. Vi sprang nerför trapporna men väl ute börjar vi söla och gå sakta samtidigt som vi pratar hela vägen. Några minuter senare är vi utanför skolan, samtidigt som Marie kollar på klockan. Vi var några 7 minuter sena.
När vi gått över hela skolgården som vi den här tiden är full av småungar som måste stanna på fritids, kommer i fram till entrén. Jag går före Marie och drar i dörren, men den öppnas inte. Vi puttar på den (fast vi efter flera år redan vet att den ska gå in) men det går inte heller.
”Fan”, muttrar jag. ”Den låser sig själv nu, kan bara öppnas inifrån.”
”Hur vet du det?”
”När vi gick så sa nån lärare att vi skulle vara försiktiga med det, att tänka efter om man glömt nåt innan man stänger.”
Vi stog där en stund och väntade på att någon skulle öppna. Snart kommer Ella, en tjej som hamnat i samma grupp som vi men som vi typ aldrig snackat med. Hon öppnar dörren och jag och Marie springer in.
Marie går in i ett klassrum på andra våningen, där hon har piano. Jag ställer mig utanför i korridoren där jag lutar mig mot ett fönster och kollar ut. Jag står där ett tag och hör hur Marie diskuterar med sin lärare. Plötsligt när jag står där ser jag nåt som på senaste tiden blivit väldigt bekant, ett solbränt ansikte inramat av blont lockigt hår.
”Öhm, ursäkta att jag stör”, säger jag och går in in klassrummet där Marie är.
”Marie”, viskar jag. ”Matt gick där utanför. Skynda dig!” Marie nickar förstående.
Jag ställer mig återigen vid fönstret och ser att det verkar som att Matt ska hämta en cykel eller gå in bakvägen till skolan.
Äntligen hör jag nån halvminut senare ett hejdå och läraren som ber Marie att ställa en kvast vid dörren så att hans andra elever kommer in, och jag ser hur Marie kommer ut.
”Matt är där ute!” säger jag och vi båda börjar springa så fort vi kan genom korridoren, ut till trapphuset och ner för trapporna. Jag var beredd på att springa ut bakvägen, inte ut till skolgården. Men när vi springande landat på bottenvåningen så kollar jag ut genom glasdörrarna som leder till skolgården. Där står en liten kille lutad mot dörren, men jag ser honom knappt. Bredvid honom står Matt lutad mot dörren och kollar ner i marken.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.3) | | idontloveyou - 9 okt 07 - 20:04 | | Jättebra! :D | | edenel - 9 okt 07 - 18:45 | | bra :D | sooofffiiieee - 7 sep 07 - 15:30- Betyg:  | | ah! Zoe äger <33 :D | | Lol_94 - 6 sep 07 - 14:57 | Möhöhöh!!! xD
Zoe zoe zoe!!!! | | zoey94 - 5 sep 07 - 15:32 | Tack för kommentarerna! Blir så glad.
Och till tuss-i-laago: Tack för din kritik, alltid bra med sånt som kan göra att man bättrar sig till nästa gång! Ska tänka på det du sagt till nästa gång, förhoppningsvis så blir det väl bättre! :) | tuss-i-laago - 5 sep 07 - 15:27- Betyg:  | Den var väldigt bra skriven, men alla normala:
Stor bokstav & punkt, rätt stavat o.s.v.
Men något som drog ned betyget var att du hade
med alldeles för lite känslor, mer känslor nästa gång.
Okej? [du är jätteduktig på att skriva för din ålder]
Kram, :) | | Ericautank - 5 sep 07 - 14:43- Betyg: | | den är jätte bra | | Lora - 4 sep 07 - 18:59 | | jätte bra! bra skrivet och en handling som alla tjejer som gått på högstadiet kan känna igen sig i....;p |
|
|
|
