Kapitel 4. :) |
Kapitel 4
Jag hade gått en bit nu,det var mörkt och jag såg ingenting var jag lade foten,jag hade snavat många gånger redan.Det var kallt,jag frös fast jag hade min tjocka jacka på mej,händerna var stela och benen ville inte gå mera det värkte i dem.Jag kände att jag var trött,men Shadow då?Hur var det med honom?Det var Shadow som fick mej att fortsätta gå i den mörka kalla skogen,jag hörde vargar som ylade,grenar som knäcktes,prassel i buskarna och ugglor som hoade.Det var så otäckt men jag fortsatte.Jag visste inte hur Stefan kunde vänta tills morgon dagen med att söka efter Shadow,tänk om Shadow inte skulle leva längre?Jag visste att Stefan och Alice skulle bli oroliga när jag inte var där,jag hade ju inte berättat något åt dem!Och om jag skulle ha gjort det,skulle dom genast ha sagt att jag skulle gå och lägga mej istället.
- Shadow,var är du?Ropade jag,det ekade i den tysta skogen,jag tycktes se någon eller något röra sej längre fram.Mitt hjärta dunkade snabbt,vad var det som rörde sej?Jag såg gula ögon!Plötsligt hördes det ett fräsandes,jag tittade rakt framför mej.Vad var det som kom emot mej?Jag tog snabbt fram min ficklampa och siktade rakt fram,och då såg jag en stor orm så tittade på mej med dödlig blick.Jag skrek förfullt och började springa,ficklampan fällde jag,och jag snavade flera gånger.Jag hörde fräsandes efter mej,vart skulle jag ta vägen?En orm är hur snabb som helst!
Jag såg ingenting när jag sprang,allt jag tänkte på var att komma bort från ormen.
Några minuter senare hördes inget fräsande längre,jag satte mej ner på den våta kalla marken och pustade ut.Jag tog fram ett kex och kisade med ögonen om jag skulle lyckas se var jag var.
- Åh Shadow,var är du?Mumlade jag för mej själv och kände hur jag frös,jag var alldeles trött och frusen.
När jag hade ätit kexet lade jag mej ner på den kalla marken,och lade en tröja ovanpå mej.Små kryp kröp på mej,men jag brydde mej inte.Det fanns värre än kryp.Jag kunde känna hur kylan från marken kom in genom mina kläder,och hur kläderna mina blev fuktiga.Jag slöt ögonen,och lyckades somna efter några minuter.
Nästa morgon vaknade jag,min kropp värkte och jag frös så jag skakade,magen knorrade och jag hade bara några kex att ta.
Jag öppnade min väska och tog fram två kex och min vatten flaska.Jag hällde i mej det och steg upp,jag tittade på min klocka,den var sju på morgonen.
- Var är jag nu då?Mumlade jag för mej själv,och tittade mej omkring.Överallt var det skog,en tät skog,och långt borta såg man var bergen började.
Med ostadiga fötter började gå mot bergen,kanske Shadow hade gått dit?Någonstans måste han ju vara.
Solen började skina,och det blev varmare.Jag njöt av att få solstrålarna i ansiktet,de värmde upp mitt kalla stela ansikte.Nu skulle Alice och Stefan undra var jag var,men kanske dom listar ut att jag söker efter Shadow.
Det var svårt att gå i skogen,jag snavade på kvistar jag inte såg,och fick trädgrenar i ansiktet.Men jag gav inte upp,jag skulle hitta Shadow så om det vore det sista jag gör!Stackars Shadow,min mage knöt sej när jag tänkte på alla faror han kunde ha hamnat i.Hoppas han mår bra!
Ungefär en timme senare kom jag fram till bergen,jag började småklättra uppför berget som såg brant ut.Jag fick småstenar i ansiktet och lös grussand i ögonen,det sved och jag kämpade för att ta mej upp.
- Jag..ska..klara...det!Sade jag med enorm ansträngning medan jag klättrade uppför berget,det gick bättre än vad jag trodde och till slut nådde jag upp.Jag reste mej och tittade ut över landskapet,jag kunde se Stefans och Alices hus ganska långt borta.Hur hade jag kommit så långt bort från deras hus?Det knöt sej i magen och jag blev tveksam,skulle jag gå tillbaka?Nej,det kan jag inte!Jag tittade bakom mej och såg ett till berg som var mycket högre än det jag stod på,men det berget skulle jag inte klättra på.Då skulle jag antagligen falla och bryta nacken.Istället började jag gå in i en annan skog,den var inte lika tät som förra skogen hade varit,och denna skog var mycket ljusare.
Jag gick i en halvtimme före jag hörde det.En gnäggning!
- Shadow!Ropade jag allt vad jag orkade,jag ökade takten på stegen och blev full av hopp.Jag ropade och lyssnade,och just som jag trodde att jag inte skulle få höra något mera så kom det en gnäggning.Gnäggningen var närmare mej nu,och jag tittade mej omkring.
- Shadow,gubben min!Ropade jag,och så plötsligt hördes samma dundrade som jag hade hört när jag föll av Shadow.
Och bara efter några sekunder såg jag en brun gestalt,som frustade och kom emot mej.
- Åh Shadow!Skrattade jag och kastade armarna om hans hals.Han gnäggade och knuffade mej i axeln,jag skrattade och glädjetårar strömmade nerför kinderna.Jag var så lättad att ha funnit Shadow,och att han var oskadd!Men han var hungrig,jag letade i väskan och gav honom några kex bitar.Först nosade han på dem och till sist slukade han dem.
- Nu börjar vi gå hemåt..Mumlade jag och försökte ta mej upp på Shadows rygg.
Men han hade ju ingen sadel.Hur skulle jag då slippa upp?Jag kollade efter en sten och visslade på Shadow,han följde med mej och stod still.Jag steg upp på stenen och kröp upp på hans breda rygg.Jag hade inga tyglar så då tog jag ett hårt tag om manen.Shadow började skritta sej igenom skogen,och nerför en stig som berget hade.Jag blev förvånad när jag inte hade sett den stigen.
- Duktig gubbe..Ta det försiktigt lilla vännen..Mumlade jag lågt när Shadow gick nerför stigen.Den var väldigt smal och massor med små stenar som man kunde lätt snava på.
Ungefär fem minuter senare så var vi nere,Shadow började genast skritta åt det håll jag hade sett Stefans och Alices hus.
Det lättade innom mej,att vara med Shadow gjorde mej lugn.Han visste vart vi skulle och jag kunde lita på honom.
Shadow gnäggade och frustade emellanåt,jag log och klappade honom på halsen.Han var lugn och försiktig när det behövdes.
- Shadow,lova att aldrig rymma mera!Sade jag när vi närmade oss ladugården några timmar senare.Det hördes att han var trött efter att ha gått långt i ett streck och hade haft mej på ryggen hela tiden.Så fort han stannade hoppade jag av honom och kramade han.
- Du är världens bästa häst!Sade jag och pussade honom på mulen.Han fnös åt mej och jag ledde honom till hagen var han kunde beta och ta det lugnt.När jag kom in i huset så kändes det att jag var utmattad.Jag hade kommit hem tidigare än vad jag hade trott,men att inte få sova i en riktig säng och allt så gjorde mej trött.Jag frös fortfarande.
- Melinda,är det du?Frågade Alice oroligt,jag log.
- Jaa,det är jag!
Jag steg in i köket,Stefan och Alice reste sej snabbt och kramade om mej.
- Vi har varit så oroliga för dej!Sade Alice och strök mej över håret,jag log lugnades mot henne.
- Är du okej?Och var var du?Frågade Stefan och granskade mitt smutsiga ansikte och kläderna.
Jag berättade allt åt Stefan och Alice,de blev bara blekare och blekare ju mer jag berättade.Men när dom såg att jag var okej så lugnade dom ner sej.
- Så Shadow är tillbaka?Frågade Stefan och höjde ena ögonbrynet,jag log brett mot honom och nickade.
De kramade om mej en gång till och sedan började Alice koka varm te åt mej och Stefan gick till Shadow,och jag själv tog en varm dusch.
Det var skönt att låta det varma vattnet värma min kropp och tina upp mina stela muskler.Efter duschen lade jag på mej några svarta capribyxor och en röd kortärmad tröja,sedan gick jag och drack det varma teet.
- Melinda,lova att säga till nästa gång du ska leta efter något eller någon.Sade Alice med en orolig blick på mej,jag tittade på henne en lång stund och log.
- Jag lovar farmor.
Alice log och jag tackade för teet,sedan gick jag ut och till hagen var Stefan stod och tittade på Shadow.
- Hejsan farfar!Sade jag glatt och tittade när Shadow sprang lekfullt runt i hagen.Stefan lade armen runt mej,och vi skrattade åt Shadows lekfullhet.
- Shadow..Sade jag,Shadow stannade och vände sitt huvud mot mej.Sedan började han galoppera mot mitt håll,jag skrattade förtjust.När han var nära mej så stannade han och nosade mej i håret,jag kramade om hans breda hals och begravde ansiktet i manen.
- Du är så fin så...Mumlade jag åt honom,han frustade till svar och började beta av gräset.
- Kom nu så går vi in..Sade Stefan efter en stund,jag tittade en blick på Shadow och log.
Det hade börjat mörkna och jag lade mej i sängen,jag var glad att få vara tillbaka och att Shadow var tillbaka oskadd.
Jag slöt ögonen och somnade leendes.
|
|
|
|
