Den Fredagen... |
Dom var hemska, världen var hemsk. Jag var hemsk...
Jag drog ur telefonjacket och väntade på att mamma skulle komma hem.
Jag hoppades att hon var på sitt braiga humör. Det var hon bara
ibland, annars så var hon ganska sur och tvär.
Jag försökte alltid att få henne att bli glad, men
hon var alldeles för envis för det. Hon ville helt enkelt inte
vara glad. Precis som jag... Kanske hade hon också råkat
ut för något hemskt? Kanske var det för att papa hade skiljt sig med henne... Eller så var det något annat, el olycka... Precis Som Jag...
Jag alltid varit klassens drottning, och alla lydde mig.
Om jag tyckte att något var töntigt, så tyckte dom också det...
Tills den kvällen...
jag hatar fredagar, precis lika mycket som Gustaf hatar måndagar.
Eller så hatar jag fredagar mer än vad han hatar måndagar, eller så...
jag ska alltid krångla till saker.
En nyckel vreds om i låset, och jag hoppade glatt upp från
min plats.
-Mamma! Heej!
-Hej älskling!
Hon var rosenröd om kinderna, och med ett glatt flin så kramade
hon om sin dotter.
-Mamma, får jag fråga en sak?
-Ja... Sa hon.
-Varför är du nästan aldrig glad?
[Maaha xD, Barnsliiig, men jaja ='''P]
|
|
|
|
